förlossningsvård 900 allvarliga bristningar och 2 700 kraftiga blödningar hade kunnat undvikas i förlossningsvården om alla sjukhus presterade som de bästa. Det visar en ny avhandling från Karolinska institutet.
Avhandlingen har jämfört kvaliteten på vården på 21 olika sjukhus i sju svenska regioner. En expertgrupp bestående av bland annat förlossningsläkare och barnmorskor har deltagit i att välja ut de indikatorer som analyserats. Jämförelsen har delats upp på tre typer av indikatorer; dels hälsoutfall så som kraftiga blödningar, allvarliga bristningar och infektioner, dels processmått, där kejsarsnitt och igångsättning av förlossningar ingår. Dessutom har resursåtgång, mätt i längd på vårdtid vid förlossningen, analyserats.
– Jag skulle säga att det finns stora skillnader mellan sjukhusen vad gäller alla de här indikatorerna. Exempelvis utförde sjukhuset med högst andel kejsarsnitt ungefär dubbelt så många snitt som sjukhuset med lägst antal snitt, säger Johan Mesterton, som skrivit avhandlingen.
Stockholmssjukhusen ligger i resultaten högt vad gäller kejsarsnitt, medan Östergötland ligger lägst. Värt att komma ihåg är att datan i avhandlingen är från 2011 och 2012.
Men sjukhusens resultat skiljer sig också åt mellan de olika indikatorerna, vilket innebär att alla har något att lära av andra och har utrymme att förbättra sig, säger Johan Mesterton.
Vilka blir konsekvenserna av de här skillnaderna i förlossningsvården?
– Konsekvenserna är såklart att vården inte är så bra som den skulle kunna vara överallt, om man lyckades åstadkomma ett gemensamt och systematiskt arbete för att lära sig av varandra. Det skulle ge patienterna bättre vård.
Avhandlingen kan inte besvara vad som utmärker de kliniker som lyckas bättre eller sämre med att förhindra exempelvis förlossningsskador.
– Jag har försökt beskriva hur det ser ut, men inte borrat djupare i vad de bakomliggande orsakerna är. Det får vården titta närmare på.
Genom att plocka ut de 20 procent av de undersökta klinikerna som presterat bäst inom de olika måtten, har Johan Mesterton räknat ut hur många skador och ingripanden som hade kunnat undvikas om alla sjukhus presterade lika bra som den bästa femtedelen.
Under tidsperioden som avhandlingen granskat hade 2 200 kejsarsnitt, 900 allvarliga bristningar, 1 500 infektioner och 2 700 kraftiga blödningar kunnat undvikas.
Johan Mesterton påpekar dock att medan bristningar och infektioner är oönskade händelser, så är exempelvis kejsarsnitt inte något som nödvändigtvis upplevs som negativt av kvinnan, utan det kan vara önskat.
– Andelen kejsarsnitt har ökat globalt under en längre tidsperiod och många förlossningsläkare och barnmorskor menar att man ska undvika att göra alltför många kejsarsnitt eftersom det medför risk för vissa oönskade händelser och även är förknippat med högre kostnader. Men det finns ingen konsensus kring hur stor andel kejsarsnitt som är optimal att ligga på, säger han.
Avhandlingen utgår ifrån hur uppföljning och analys av uppmätta incidenter kan förbättra kvaliteten på vården. Det här eftersom Johan Mesterton menar att vården behöver se hur de ligger till i jämförelse med andra förlossningsenheter för att få kunskap och motivation att förbättra sig.
– Mätandet i sig leder ju inte till någonting egentligen, utan det behöver följas upp och ageras på. En del i avhandlingen är också en studie av en klinik som arbetat med uppföljning och systematiskt förbättringsarbete. Förhoppningsvis kan kontinuerliga jämförelser med andra förlossningsenheters resultat fungera som en katalysator för förbättring.
Många som arbetar inom vården beklagar sig över att de får ägna för mycket av sin arbetstid åt att mäta resultat. Kan bättre uppföljningar av resultat i förlossningsvården drabba vården negativt?
– Det är en farhåga som ibland nämns. Min analys bygger på siffror som redan rapporterats in, eftersom sjukhusen är skyldiga att göra det, så mina förslag bygger inte på att man ska rapportera in massa ny information. Men hittills har man inte använt och återrapporterat den här informationen till vårdpersonalen. Att man förstärker återrapporteringen borde alltså tvärtom leda till att vården får mer tillbaka för sitt arbete. Då kan man exempelvis se; hur många bristningar och infektioner hade vi förra månaden?
Vilka är det då som i dag brister i återrapportering?
– Ytterst är det regionerna som är ansvariga för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvård och det är till dem informationen rapporteras in. Regionerna känner till att det här är ett problem och det är de som startade det här Sveus-arbetet som min avhandling är kopplad till.
Du jobbar med ett företag som sysslar med analys för hälso- och sjukvården. Är avhandlingen ett led i arbetet med ditt företag?
– Exakt, det jag har forskat om ligger väldigt nära det som jag jobbat inom, som handlar om att ta fram metoder och verktyg för att återkoppla resultat till vården. Forskningen har delvis finansierats av KI, och delvis av det företag som jag jobbat på. Det är vanligt med förestagsfinansierad forskning och det är något jag är transparent med i avhandlingen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
