Storföretagens kassako

Storföretagen gör mångmiljonvinster på handeln med utsläppsrätter. Samma företag som släpper ut mest koldioxid gör stora vinster på handeln. Samtidigt skakas själva systemet – som utgör grunden för de utsläppsminskningar som är nödvändiga till följd av klimatförändringarna – av bedrägerier.

Förra året tjänade det svenska stålföretaget SSAB 300 miljoner kronor på försäljning av utsläppsrätter. Vinsten för försäljningen av utsläppsrätter ökade med 60 miljoner kronor från 2008, detta mitt i rådande finanskris. De svenska storföretagen gör mångmiljonvinster på handeln med utsläppsrätter. Förutom SSAB gjorde exempelvis SCA en vinst på 72 miljoner kronor, Stora Enso 25,3 miljoner kronor och Höganäs 40 miljoner kronor. Utsläppsrätter som de tilldelats helt gratis.

Samtidigt ska det tilläggas att företagen sammantaget har minskat sina utsläpp. Förra året släpptes 17,5 miljoner ton koldioxid ut från de företag som ingår i den handlade sektorn, det vill säga de företag som ingår i utsläppsrättssystemet. Det är en minskning på 2,65 ton koldioxid. Men det är inte åtgärder för att minska utsläppen som pekas ut när företagen förklarar de minskade utsläppen, utan den försämrade konjunkturen, väderförhållanden under året och en ökad användning av biobränsle.

Skärpta krav utan verkan
Handeln med utsläppsrätter är ett av EU:s viktigaste styrmedel för att minska utsläppen. Men under den första handelsperioden var andelen utsläppsrätter så stor att hela marknaden kollapsade och priset på koldioxid sjönk mot noll. 2008 inleddes den andra handelsperioden med utsläppsrätter, en period som sträcker sig fram till 2012. Nu skulle reglerna skärpas och andelen utsläppsrätter som delades ut blev färre. Men fortfarande är taket för hur mycket koldioxidutsläpp företagen får släppa ut för högt satt.
– I princip är det inte fel att företag tjänar pengar på utsläppsrätterna. Men det är problematiskt att de inte auktioneras ut. Det gör att företagen får utsläppsrätterna gratis och samtidigt kan tjäna stora pengar på dem, säger Stefan Henningsson, klimatchef på WWF.

– Det som man då bland annat går miste om är pengar som skulle kunna gå till klimatfinansiering i fattiga länder. Handeln med utsläppsrätter är bra, vi vill ha ett pris på utsläpp, men systemet har definitivt stora problem, fortsätter Henningsson.

Från år 2013 ska gratisutdelningen av utsläppsrätter upphöra. Men till att börja med är det endast 20 procent av utsläppsrätterna som kommer att auktioneras ut. EU har dessutom beslutat om att den energiintensiva kol- och stålindustrin, liksom ett antal andra sektorer, ska få en större andel av utsläppsrätterna gratis till följd av att man ser en risk för koldioxidläckage. Förslaget mejslades fram i det fall utkomsten från klimattoppmötet i Köpenhamn inte skulle bli tillräckligt långtgående. Som vi alla vet bröts aldrig dödläget under förhandlingarna i den danska huvudstaden.

Storföretagen kraftsamlar
Nu pågår en kraftsamling bland företag som omfattas av handeln för att just de ska tilldelas fler gratis utsläppsrätter. Samma maningar har hörts även inför de två tidigare handelsomgångarna – trots att det i efterhand visat sig att företagen klarat sig lindrigt undan.
– Om man tittar på kostnaden som det skulle kunna innebära för den här handelsperioden 2013 till 2020 så kan det handla om en miljard i extra kostnader för LKAB, säger Anders Lundkvist på malmförädlingsföretaget LKAB till Ekot.

Likaså varnar Vattenfall för att företagets vinster står på spel med de hårdare regler som införs 2013. Ironiskt nog var det just energisektorn som skulle få det tuffare under den nu pågående handelsperioden. Men det skulle visa sig att elindustrin tog igen de pengarna genom högre elpriser.
– Med de argument som industrin använder sig av finns det en överhängande risk att utsläppstaket inte kommer att läggas tillräckligt lågt. Problemet med koldioxidläckage överskattas, säger Stefan Henningsson.

I december 2009 stod en annan skandal klar i utsläppshandelns spår. Handelssystemet var utsatt för omfattande bedrägerier. Uppemot 50 miljarder kronor har försvunnit genom att handelssystemet utsatts för karusellbedrägerier. När länder väl uppmärksammade problemet och ändrade reglerna försvann så mycket som 90 procent av marknaderna. I EU har en tillfällig ändring antagits som möjliggör för EU-länderna att ändra momsbeskattningen så att det ska vara köparen av utsläppsrätten som betalar momsen – och inte som det tidigare varit då säljaren betalade in momsen.

Fortfarande är det dock upp till medlemsländerna att anta ändringen – något som Sverige ännu inte gjort. Samtidigt menar Skattemyndigheten att det ännu inte funnits några tecken på att karusellbedrägerierna när det handlar om utsläppshandel har drabbat Sverige. Myndighetens ansvariga på området påpekar dock att den här typen av bedrägerier drabbar ofta de stora länderna först och sedan sprider sig vidare.

Kryphål utnyttjas
Till på köpet har det visat sig att enskilda EU-länder underminerar systemet. Ungern fick priserna på koldioxidbörsen att rasa efter att landet beslutat sig för att utnyttja en möjlighet att ”återvinna” utsläppsrätter. EU fick rycka in för att lappa och laga i regelverket för att andra länder inte skulle besluta sig för att utnyttja samma gråzon i regelverket.

Så sent som i maj stod det dock klart att Bulgarien kommer att stängas av från den handel med utsläppsrätter som sker under Kyotoprotokollet. En FN-kommitté ska fatta det slutgiltiga beslutet i slutet av juni, men Bulgariens miljöminister, Nona Karadzhova, har medgett att det finns små möjligheter att få det återkallat.
– FN-konventionens rapport är ödesdiger. Vi kommer med stor sannolikhet att förlora vår ackreditering från och med den 30 juni till följd av den förra regeringens kriminella aktiviteter, sade Karadzhova i ett uttalande.
Det bulgariska fallet väntas ha liten påverkan på EU:s handel med utsläppsrätter, men visar fortfarande på sårbarheten i systemet.

I Bonn haltar klimatförhandlingarna ännu en gång. Det är också i dessa förhandlingar som EU:s representanter lyfter fram utsläppshandeln som ett viktigt instrument för att minska utsläppen. Precis som i så många andra sammanhang blir det de enkla men mindre effektfulla lösningarna som vinner mark. Storföretagen kan räkna med att de även fortsättningsvis kommer att komma lindrigt undan, även när EU skärper reglerna 2013. Oavsett kritiken är dock utsläppsrättshandeln här för att stanna, andra länder är på väg att följa i EU:s spår för att inrätta egna marknader.