Tillgången till den teknik som används för att tillverka avancerade mikrochip har lett till en storpolitisk strid mellan världens mäktigaste länder: USA och Kina. En konflikt som eskalerat efter att USA förbjudit alla chiptillverkare som använder amerikansk teknologi från att sälja till Huawei, den kinesiska techsektorns flaggskepp.
Det brukar sägas att olja är världsekonomins livsblod, men då skulle man också kunna säga att mikrochip är dess hjärna och centrala nervsystem: allt mer sofistikerade integrerade kretsar som trycker in allt fler komponenter och kopplingar på en allt mindre yta. Bland en gång analoga vardagsföremål som bilar och kylskåp är det numera allt färre saker som inte innehåller elektronik. Om du undersökte din hemelektronik skulle du sannolikt finna att förbluffande många delar kommer från en och samma plats: Hsinchu i norra Taiwan. Trots att tillverkningen av dessa för världsekonomin kritiska beståndsdelar inte är naturligt begränsad till vissa platser, har den nämligen blivit förbluffande koncentrerad.
Ett enda företag, Taiwan Semiconductor Manufacturing Company (TSMC, världens elfte största), står för 55 procent av världens produktion i ett komplex av anläggningar i Hsinchus vetenskapspark, däribland en jättefabrik för motsvarande 170 miljarder kronor, troligen historiens dyraste. Filmer inifrån visar en miljö som påminner om maskinvärlden i The Matrix: robotar susar fram längs transportskenor och deponerar rakbladstunna kiselplattor i ändlösa hyllplan med etsningskar, medan de få mänskliga arbetarna har heltäckande skyddskläder. Här produceras den materiella grunden för hela vår tids digitala och virtuella värld.
Bara tre företag, TSMC, Samsung och Intel, tillverkar 90 procent av den mest sofistikerade typen, logikkretsar, och till och med Intel anses ha fått allt svårare att hänga med de asiatiska konkurrenterna.
– Det är en bransch som kräver stora investeringar, och som kräver mycket forskning och utveckling för att hålla sig i framkanten. Jätteföretagen drar nytta av skalfördelar, vilket i sin tur betyder att de kan lägga mer resurser på utveckling, vilket ger dem ett ännu större försprång. Därför har koncentrationen bara ökat med tiden, säger Chris Miller, författare till boken Chip Wars som kom ut förra året.
Var världens tillverkning av oundgängliga elektroniska komponenter sköttes kunde framstå som mindre relevant så länge de cirkulerade på en abstrakt ”världsmarknad”. Men i maj 2020 slog den amerikanska regeringen plötsligt till med ett förbud för alla chiptillverkare som använder amerikansk teknologi – vilket de allra flesta gör – från att sälja till Huawei, den kinesiska techsektorns flaggskepp. Skiftet på presidentposten ändrade detta föga: Biden utvidgade blockaden och införde i oktober förra året ett förbud för alla amerikanska företag och privatpersoner att samarbeta med den kinesiska chipindustrin.
– Det som har ändrats under de senaste åren är att Kina kommit närmare att utmana USA:s teknologiska ledarposition. Därför använder USA den bästa hävstång de har för att behålla sitt försprång, säger Chris Miller.
Miller själv är patriotisk amerikan och står bakom politiken. Från kinesisk horisont skriver däremot till exempel statsvetaren Tom Fowdy i engelskspråkiga Shanghai-tidningen Shine: ”Amerikas repressiva chipförbud visar dess utrikespolitiska sanna ansikte … politiken visar att USA är berett att riva ned globaliseringen när det inte tjänar dess intressen … och orsaka världsekonomin oöverskådlig skada”.
Kina har gjort stora investeringar och står idag för 15 procent av den globala produktionen, konstaterar Miller. Det kinesiska svaret på TSMC heter SMIC, Semiconductor Manufacturing International Corporation. Industrin har också under förra året fått en garanterad marknad efter att väst stoppat nästan all sin elektronikexport till Ryssland. Men det handlar fortfarande till allra största delen om enklare komponenter.
Att växla upp till mer högteknologisk produktion – som Kina gjort på många områden under de senaste 40 åren – stöter på ett allvarligt problem. Det finns nämligen en industri som är ännu mer koncentrerad: den som bygger maskiner för chiptillverkning. Bara ett enda företag, nederländska ASML, kan producera maskiner för de mest sofistikerade chipen, etsningsriggar som kan kosta en miljard svenska kronor och med laser ritar linjer tunna som är bara några promille av en spindeltråd. Efter påtryckningar från den amerikanska regeringen har ASML nu stoppat exporten av sina mest avancerade modeller till Kina.
Vilka kan Kinas motdrag bli? Anmälningar till WTO har, talande och föga överraskande, blivit resultatlösa. Kina dominerar också, med 70 procent av världens utvinning, produktionen av så kallade sällsynta jordartsmetaller – grundämnen med för de flesta obekanta namn som skandium, cerium och gadolinium, som inte desto mindre är en oundgänglig råvara för just många elektronikkomponenter. Miller ser inte hotet om en motbojkott som speciellt allvarligt, men exempelvis tekniktidningen The Register varnar för risken av en ”malmchock” i den globala teknikindustrin.
Chris Miller utesluter däremot inte att försöken att kväva Kinas teknikutveckling kan komma att möta den mest extrema motåtgärden – någon form av militär aktion mot Taiwan.
– Kina har sagt att deras mål förblir att ta kontroll över Taiwan, om nödvändigt med ”icke-fredliga medel”, och de har byggt upp mycket av den militära kapacitet som skulle krävas. Det är inte oundvikligt, men det är absolut möjligt. En attack eller blockad som stoppade leveranserna från Taiwan skulle leda till det största raset i världsekonomin sedan 30-talsdepressionen, säger han.
Risken finns också att naturen skulle kunna åstadkomma samma sak: Taiwan och Korea ligger i jordbävningszoner. Fabrikerna är byggda med det i åtanke, men kärnkraftsolyckan i Fukushima visade att sådana säkerhetsåtgärder inte alltid är tillräckliga. Vad som än händer i framtiden visar ”chipkriget” att idén om en öppen fri marknadsglobalisering, en ”platt värld”, mer och mer förpassas till det förflutna. Det var bara ett ideal så länge det passade marknadens starkaste spelare.
Jon Weman
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
