Striden om den komplexa flexpensionen

Huruvida facken får strejka om flexpensionen ska nu avgöras i domstol. Men oavsett beslut kommer konflikten att leva vidare. 

Årets avtalsförhandlingar mellan fackförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer och arbetsgivarorganisationen Almega blir allt mer komplicerad. Det som ligger till grund för konflikten är den från början redan komplexa frågan om flexpension.

Flexpension är en möjlighet att trappa ner arbetet när det närmar sig pension, snarare än att jobba hela vägen in i kaklet och sen gå i pension på heltid. En del av löneökningarna avsätts till tjänstepension, för att göra deltidspension möjlig.

Facken och Almega är överens om att följa märket på 2,2 procent. De är även överens om att 0,2 procent av det så kallade löneutrymmet är så mycket som ska avsättas till flexpension.

Svårare blir det när det handlar om hur avsättningen ska göras.

Facken vill ha en kollektiv avsättning – det vill säga att alla som omfattas av avtalet får en flexpensionsavsättning på 0,2 procent. Kvar finns då ett löneutrymme på 2,0 procent att fördela på medarbetarna. Individen kan välja att i stället få de 0,2 procenten som lön.

Almega vill ha det tvärt om – att 2,2 procent av löneutrymmet går till lön, men att individen själv kan välja avsättning till flexpension.

Till saken hör att Almega i stor utsträckning har löneavtal för tjänstemän utan så kallade individgarantier. Det innebär att, som Almegas före detta VD Jonas Milton uttryckte det, »du har rätt till en lön men inte en löneökning«.

I fackens flexpensionsmodell garanteras alla 0,2 procent av löneutrymmet. Förvisso går det till pension, men ger ändå alla löntagare del av det framförhandlade löneutrymmet. I Almegas modell kan det bli så att individer som vill göra flexpensionsavsättningen inte har möjlighet till det, på grund av för låg löneförhöjning.

Däremot är det inte säkert att de som tjänar under 39 900 kronor i månaden tjänar på att delar av löneutrymmet avsätts till pension. Det innebär en, för kollektivet, lägre löneökning. För en individ, som kanske skulle fått en högre löneökning och inte valt flexpenision, kommer få en lägre avsättning till tjänstepensionen och också en lägre sjukpenninggrundande inkomst. Det är ett av de argument som Almega för fram mot fackens förslag.

Eftersom parterna inte har lyckas komma överens har Sveriges Ingenjörer och Unionen varslat om strejk. Meningen var att den skulle bryta ut på måndag klockan 12 om medlarna inte lyckats få parterna att enas.

Men nu har Almega lämnat in en fredspliktsinvändning till Arbetsdomstolen. De menar att Unionen och Sveriges Ingenjörer vill strejka om något som redan omfattas av kollektivavtal.

Inom varje avtalsområde löper ofta flera avtal parallellt. Det finns avtal som rör allmänna villkor och lön – de som avtalsförhandlingarna just nu handlar om. Sedan finns det avtal som sträcker sig över en längre tidsperiod, till exempel de avtal som rör tjänstepension. Så länge det finns ett gällande kollektivavtal på ett område får parterna inte vidta eller delta i en stridsåtgärd, som strejk.

Almega menar att frågan om flexpensioner omfattas av pensionsavtalet som inte är uppe till förhandling i den här avtalsrörelsen. Därmed föreligger fredsplikt i den frågan. Fackförbunden å sin sida menar att frågan ligger utanför fredsplikten, och att varslet är helt i sin ordning. För nivån på avsättningen bestäms i löneavtalet som förhandlas just nu, medan pensionerna som sagt ligger i ett avtal som är gällande.

Om det blir strejk eller inte beslutas nu av Arbetsdomstolen. Och frågan är principiellt viktig.

Fredsplikten och rätten att vidta konfliktåtgärder i kollektivavtalslöst tillstånd är viktiga fundament inom den svenska modellen. Och då konstruktionen att dela upp olika regleringar i olika kollektivavtal är vanlig på svensk arbetsmarknad, lär den här typen av konflikter dyka upp igen.

Oavsett utfallet i Arbetsdomstolen, kommer konflikten att kvarstå. Strejk eller inte – frågan verkar vara olöslig parterna emellan.