Subventioner fel metod mot ungdomsarbetslöshet

Den svenska ungdomsarbetslösheten är hög, sägs det. Mycket pekar dock på att politikernas svar skjuter bredvid målet.

Under gårdagens presentation av den socialdemokratiska skuggbudgeten gjorde partiledaren Håkan Juholt ett par eldiga utspel mot det han kallar ”McDonaldsbidraget”. Juholt syftade på regeringens reform från 2009, som innebar att arbetsgivaravgifterna sänktes för anställda under 26 år. Det blev 13 procent billigare att anställa unga.

Enligt Juholt har reformen inte haft någon vidare effekt, men kostat flera miljarder kronor varje år. En kritik han delar med den övriga oppositionen. Som motförslag har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet lanserat egna varianter av skattesubventioner för att motverka ungdomsarbetslöshet.

Socialdemokraterna vill ge skattekrediter till företag som tar emot personer under 26 på traineeplatser. Miljöpartiet vill slopa arbetsgivaravgiften i ett år för den som anställer en arbetslös ungdom.

Oppositionen lyfter ofta fram att den svenska ungdomsarbetslösheten är hög, jämfört med exempelvis andra EU-länder. Men att bara stirra på siffrorna ökar risken för politiska felslut.
– Alla försök att motverka det man kallar ungdomsarbetslöshet borde starta i en diagnos kring vad som faktiskt är fel, säger Anders Forslund, biträdande chef och professor vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).
– Det finns reservationer i statistiken. En inte försumbar grupp är heltidsstudenter som också söker jobb, och studerande som söker feriejobb, som de har fått, men ännu inte börjat på. Både dessa grupper räknas som ”arbetslösa”.

Arbetsmarknadsåtgärder i stil med subventioner för att anställa unga personer har inte skapat särskilt många jobb, tror Anders Forslund. Enligt honom hade de flesta unga som anställts sedan regeringens subventioner kom på plats hade sannolikt anställts oavsett reformen.
– Om man gräver lite djupare märker man att de flesta unga har en hyfsat smärtfri väg in i arbetslivet. Deras väg in på arbetsmarknaden kantas ofta av kortare arbetslöshetsperioder, men det är inte ett stort problem i sig. Eftersom alla unga ska göra den här resan är det vid varje givet tillfälle rätt många ”arbetslösa” bland unga.

Resan in i arbetslivet är dock inte smärtfri för alla. Forslund menar att det finns en mindre grupp unga med verkliga svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Pojkar från studieovana hem eller från en socialt utsatt hemmiljö är överrepresenterade.
– Om jag skulle försöka lösa problem med ungdomsarbetslöshet är det den här gruppen jag skulle fundera över. Jag skulle nog också fundera kring hur vår gymnasieskola ser ut.

Studier utförda av IFAU visar att två av de gymnasiereformer som genomförts sedan 1990-talet har haft en negativ effekt för den grupp unga Anders Forslund vill fokusera på.
– Det ena är det extra året på yrkesprogrammet, som mest har lett till fler avhopp, och inte till att fler gått vidare till högre studier. Det andra är det nya betygssystemet, som ger betyget ”underkänt”. Vi har fått en gymnasieskola designad för vit medelklass, kan man säga.

Anders Forslund lyfter fram vikten av att rikta åtgärderna dit de behövs mest. På kort sikt kan en väg enligt Forslund vara en kombination av utbildning och subventionerad praktik i varierande form.
– För att lösa problemen på lång sikt borde man fokusera på insatser som tar tag i grundproblematiken för gruppen.