Nyhet När alltmer av våra kontakter sker via sociala medier gör hyresgästerna i Solberga i Stockholm tvärtom. Genom en trivseltavla i trapphuset har grannarna börjat hjälpa varandra.
På senare år har ensamhetens betydelse för vår psykiska och fysiska hälsa hamnat i fokus och allt fler bostadsbolag intresserar sig för social hållbarhet. De försöker skapa mer kontakt mellan sina hyresgäster och på så vis motverka ensamhet och samtidigt få till en ökad gemenskap.
Att öka kontakten mellan grannar i ett bostadsområde har visat sig vara långt ifrån enkelt, men kanske kan den sociala innovationen “trivseltavlan” i en trappuppgång i stockholmsförorten Solberga vara en del av lösningen. Efter ett halvår på plats har ”Grow social” som den heter, nämligen fått närmare hälften av de 30 hushållen i trappuppgången att aktivera sig.
– Jag är positivt överraskad. Projektet existerar just för att det kan vara en utmaning att skapa kontakt mellan grannar, säger tavlans skapare Sofia Ljung.
Med hjälp av personliga magneter och dialogytor kan grannarna ställa frågor till varandra. Vill någon till exempel vara hundvakt? Bära hem en kasse mat från affären? Intresserade grannar markerar med sina magnetpluppar. Det har handlat om att vattna varandras blommor eller lånar böcker av varandra och någon har velat ge bort tårtan som blev över. Många lär sig sina grannars namn. Särskilt böcker i byteslådan har fungerat bra.
Bakgrunden till att hon utvecklade tavlan var att hon inför sin examinering inom Industridesign på Konstfack började intressera sig för frågan om ofrivillig ensamhet.
– Ju mer jag läste om detta, desto mer förstod jag hur stort och viktigt problemet är.
Via intervjuer förstod hon att många som bor i lägenheter inte ens vet namnet på dem som bor i samma trappuppgång, och hon fick stöd för detta bland annat i en rapport av analysföretaget WSP, vars enkät visade att nära en av sex svenskar inte kunde namnet på en enda granne. Flera av de intervjuade skulle vilja lära känna sina grannar bättre, men de visste inte hur de skulle göra.
Visst finns det ofta anslags- eller informationstavlor i de svenska flerbostadshusen, men där händer oftast inte så mycket.
– Det är ofta en envägskommunikation, men varför skulle det inte också kunna vara en interaktion grannar emellan, tänkte jag.
Hon är inte ensam om att identifiera bristen på social kontakt som en viktig samhällsfråga, som hon kallar det. 2015 kom utredningen Bostäder att bo kvar i – bygg för gemenskap som slog fast att vissa former av ensamhet följs av psykisk och fysisk ohälsa och att risken ökar med stigande ålder. 2018 tillsatte Storbritannien en ensamhetsminister, vilket väckte stor nyfikenhet i Sverige. Det restes även förslag på att Sverige skulle gå samma väg. 2020 sammanställde Arena idé i sin rapport Ensamhet dödar – ofrivillig ensamhet i Sverige siffror från SCB som visar att det är fyra procent som är så socialt isolerade att de både bor ensamma och dessutom inte träffar anhöriga, bekanta eller vänner oftare än maximalt två gånger i månaden. Bland dem mellan 75 och 84 år är siffran 10 procent.
Det fanns alltså en växande medvetenhet när den före detta konstfacksstudenten la fram sin idé till Stockholmshem. Det allmännyttiga bostadsbolaget nappade och projektet vidgades till att handla om granngemenskap i en bredare mening. Genom tavlan kan de boende få i gång både kommunikation och aktiviteter. På byråkratisk svenska kallas det att öka den sociala hållbarheten. Och det verkar fungera.
– Den ökar grannsamverkan och trivseln bland våra hyresgäster, och vad vi kan se hittills har det gått väldigt bra, konstaterar Stockholmshems projektledare Lena Hanses.
Även om det ännu inte har gjorts en utvärdering och att projektledningen ännu inte vet exakt vilka av aktiviteterna som har varit mest populära kan de inblandade konstatera att många använder tavlan.
Detta är hoppingivande för bostadsbolaget då de utifrån en årlig enkät har sett att det finns ett problem med ensamhet men även att människor vill ha mer kontakt med sina grannar. Inte minst under pandemin har det kommunala bolaget sett att gemenskap är viktigt.
– Många uppger att de inte har så mycket kontakt med sina grannar. Om man har trivselskapande åtgärder och grannarna får mer kontakt bidrar det till att man oftare kan be varandra om hjälp. Man kortar steget till att be varandra om hjälp, förklarar projektledaren.Kommunikationen är helt icke-digital.
– Det är en väldigt stor kontrast till dagens digitala värld med Facebook och liknande. Det är tvärtom kan man säga, säger Stockholmhems Lena Hanses.
Till skillnad från Facebook, eller något annat socialt media, finns ju alla i sin trappuppgång och det är en kontaktyta där alla har något viktigt gemensamt: sitt boende.
En bidragande orsak till framgången kan vara att idékläckaren Sofia Ljung startar vissa aktiviteter. Det utvalda trapphuset har fått tippa Sveriges gruppspelsmatcher i EM och under Eurovision fick de gissa slutresultatet. Det har även arrangerats en odlartävling. Till sin hjälp har hon ett hushåll som kallas kontaktgranne, som meddelar om vad som händer, och om det uppstått något problem.
Hur mycket av intresset för tavlan beror på att du är där skapar aktiviteter tror du?
– Ja, Förhoppningen är att en tavla i framtiden inleds med några aktiviteter, och att den sedan börjar rulla på genom grannarna. För att det ska ske är det nog bra att det finns en boende i trappuppgången som ser efter den lite extra, säger Sofia Ljung.
Har du tänkt på dem som inte vill ha kontakt med sina grannar?
– Det är en utmaning. Man väljer ju inte sina grannar, finns det de som säger. Alla vill inte aktivera sig eller ha kontakt. Men de kanske kan använda tavlan till att byta böcker eller liknande. Jag hoppas att den bidrar till trivsel och gemenskap även för dem.
Ulrika Hägred, expert på Boverket, har ofta kommit i kontakt med frågorna om ofrivillig ensamhet och gemenskap, inte minst i sitt tidigare uppdrag som huvudsekreterare i den statliga utredningen om bostäder för äldre, som lades fram 2015.
Hon känner till en rad initiativ runt om i landet för att, ofta som en del i en bredare områdesförnyelse, försöka öka de sociala kontakterna mellan de boende i ett bostadsområde.
– Det som ser ut att vara annorlunda här jämfört med andra projekt som syftar till att öka gemenskapen och minska ensamheten är att de boende inte behöver avsätta en viss dag, eller ta sig till en viss plats för att delta i en förutbestämd aktivitet, säger Ulrika Hägred.
Vanligt är att allmännyttiga bostadsbolag satsar på områdesdagar, loppmarknader eller andra återkommande aktiviteter som syftar till att de boende ska lära känna varandra. De kan vara mycket lyckade, menar hon, men säger också att det ändå kan vara så att det bara är en mindre del av de boende som deltar.
– Om det fungerar har man kanske här hittat en enkel teknisk lösning på ett välkänt problem, nämligen det att bryta isen och skapa en naturlig interaktion på daglig basis och i förlängningen en känsla av gemenskap och samhörighet mellan grannar, säger Boverkets Ulrika Hägred.
För att tavlan ska bli en större framgång tror initiativtagaren Sofia Ljung att tavlan måste vara flexibel och anpassningsbar så att den går att använda i olika typer av hus med olika många lägenheter.
För Stockholmshems del handlar det om att hitta en ekonomisk hållbar lösning för att sprida tavlorna på bredare front. En fråga är om de skulle fungera lika bra utan att ha en driven person som sköter om den?
– Vi håller på att utvärdera detta nu och vi har bett Sofia att komma med förslag på hur vi kan gå vidare och hur vi kan utveckla produkten ännu mer, säger Stockholmshems Lena Hanses.
Måste det vara en produkt. Kan den inte skötas ideellt?
– Absolut, men i alla fall plåttavlan och designen kostar pengar. Vi sitter just nu och funderar på nästa steg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
