”Svårt för facket att konkurrera med rädslan”

INTERVJU. Samtidigt som arbetslivet blir otryggare väljer allt färre att söka tryggheten i facket. Inte bara i Sverige, utan trenden ser likadan ut i hela Europa. I boken ”Facklig kräftgång” analyseras varför.

Det är inte bara den svenska fackföreningsrörelsen som med ökad desperation tvingas se på medan leden långsamt men säkert tunnas ut. Över hela Europa tappar facket mark. Och paradoxalt nog sker utvecklingen parallellt med ett allt otryggare arbetsliv – med osäkra jobb, tillfälliga anställningar och sämre skydd vid arbetslöshet.

Hur går de här två trenderna ihop? Varför tappar facket mark när den fackliga organiseringen behövs som mest? I boken ”Facklig kräftgång” analyseras utvecklingen av författarna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg.
– Efter att ha besökt fyra länder plus Sverige ser vi att globaliseringen har en stark effekt på hur anställda har det och deras vilja att gå med i facket. Flytt av produktion till lågkostnadsländer och hot om flytt till lågkostnadsländer gör att människor blir rädda om sin anställning och lyhörda för signalerna från arbetsgivarna att hålla sig borta från facket, säger Tommy Öberg.

Samtidigt kombineras detta med att den individuella kostnaden för att bli arbetslös tycks bli allt högre…
– När ersättningen sänks, ersättningsperiodens längd kortas, och villkoren för att överhuvudtaget få ersättning skärps är det rationellt att vara rädd för att förlora jobbet. Och tilltron till fackets förmåga att försvara anställningarna är svag, fortsätter Tommy Öberg.

– Under vår resa fick vi ofta höra om det engelska uttrycket ”Precariousjobs”, som betyder osäkra jobb. Det upprepades gång på gång. Jobben har blivit osäkrare, det är fler tillfälliga anställningar och ett sämre skydd om man blir av med sitt jobb, säger Anna Danielsson Öberg.

– Alla de här sakerna gör att det blir svårare för facket att organisera sig, fortsätter hon.

Hur kommer de styrande politikerna in i det här?
– Om man hårdrar det, kan regeringarna sägas ha uppträtt lite som löntagare. När företagare eller kapital hotar med att flytta produktion blir alla politiker som sitter i regeringen nervösa och kommer snabbt fram till att lyssna och agera i linje med företagens önskan. Inte sällan handlar det om att ändra en del arbetsmarknadslagar, säger Tommy Öberg.

Hur skiljer det svenska facket ut sig?
– Det är viktigt att slå fast att svenska fack – som har drabbats av ett väldigt ras de sista åren – ändå är så ohyggligt mycket starkare och bättre organiserade än facket i något annat land i Europa. I många länder är organiseringsgraden riktigt usel.

Varför tror ni då att utvecklingen är så likartad i de fem länder ni har undersökt?
– Vår slutsats är att globaliseringen inte lämnar någon vid sidan om. Den drabbar alla, ungefär lika. Tittar man på en period på fem eller tio år tillbaka så är globaliseringen som en slags tsunami som drabbar samtliga länder som vi har besökt, säger Tommy Öberg.

– Man kan konstatera att alla såg, men inte insåg, konsekvenserna av detta. Facket lät det gå för långt innan de insåg att det här är en varaktig förändring, som ställer helt nya krav på den fackliga organisationens sätt att arbeta.

Vad bidrar otryggheten och rädslan för arbetslöshet till för facken?
– Om det blir svårare att få ersättning när man blir arbetslös och den utvecklingen kombineras med att det finns arbetsgivare som underförstått säger att man helst inte vill anställa människor som är med i facket kommer sannolikt fler också lämna facket, säger Anna Danielsson Öberg.

– Priset blir för högt. Det blir svårt för facket att konkurrera med den rädslan. Det blir ett rationellt beslut att då avstå från medlemskapet.