»Svårt nå transportsektorns klimatmål«

KLIMAT Det krävs tuffa politiska beslut för att nå de svenska klimatmålen om en 70-procentig minskning av utsläpp från inrikes transporter. Och det är förändringar som riskerar drabba låginkomsttagare i glesbygd hårt, säger forskaren Svante Mandell.

På tio år ska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter minska med minst 70 procent. Det kommer inte att nås med nuvarande politik och tempo, konstateras i Konjunkturinstitutets miljöekonomiska rapport 2019 som presenterades på onsdagsmorgonen.

– Vi visar att med den planerade politik vi har inklusive Energimyndighetens förslag på reduktionsplikt så tyder allt på att vi inte når målen, säger Svante Mandell, forskningschef miljöekonomi på Konjunkturinstitutet och en av rapportförfattarna.

– De analyser vi har gjort visar att det går att nå klimatmålen, men det kräver väldigt stora omställningar. Och om man inte orkar göra de omställningarna politiskt så kommer det bli problem.

Reduktionsplikten trädde i kraft 1 juli förra året och innebär att samtliga drivmedelsleverantörer ska minska växthusgasutsläppen från bensin och diesel med en viss procentsats varje år. Det ska ske genom att inblandningen av biodrivmedel successivt ökas. Det är ett styrmedel som kan vara en del i ett mer effektivt system för att nå klimatmålen som Konjunkturinstitutet benämner som »bränsleutbytet«. Förutom reduktionsplikten skulle en höjd skatt på bensin och diesel göra konkret skillnad, men även i det finns det utmaningar, menar Svante Mandell.

– Vi diskuterar fördelningspolitik lite i rapporten och vi kan konstatera att bor du på landsbygd kommer du att drabbas hårdare än om du bor i stan. Och de som drabbas hårdast har visat sig vara just låginkomsttagare i glesbygd.

Det är en slutsats som även VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, drar i en nyligen presenterad rapport. Där konstateras att bränsleskatt hör till det mest verksamma för att minska koldioxidutsläpp – men drabbar låginkomsttagare på landsbygd. Det här är ett inneboende problem, men ska målsättningarna nås måste även glesbygdsbors utsläpp gå ner markant, konstaterar Svante Mandell.

– Sedan har vi ett resonemang i rapporten kring att om vi använder reduktionsplikten hårt med hög inmatning av biobränsle, så kanske de förändringar som krävs kan genomföras med en mer marginell höjning av bränsleskatten. Det skulle göra att bränslepriserna kanske inte behöver gå upp så mycket, ändå.

En av slutsatserna i Konjunkturinstitutets rapport är att Bonus Malus-systemet som premierar köp av miljömässigt bättre fordon bör fasas ut eller förändras.

– Vi tycker inte att det är kostnadseffektivt utformat. Det ger också rekyleffekter där vi subventionerar på ett sätt som gör det billigare att köra vissa typer av bilar, det finns erfarenheter från ett liknande system i Frankrike där utsläppen faktiskt i stället gick upp, säger Svante Mandell, och tillägger:

– Vi tycker det här systemet är överflödigt, det är lite konstigt utformat och det ger inte den tänkta effekten. Man borde fasa ut det eller åtminstone se över utformningen.

Hur ser ni på åtgärder som rör den tunga inrikes trafiken, frakt och distribution via lastbilar till exempel?

– Vi har inte tittat så väldigt mycket på det. Men sett till det som händer till 70-procentsmålet så tror vi att en stor del av lösningen även här är biodrivmedel. På längre sikt tror vi att elektrifiering av vägar och liknande är en stor del av att nå målen, men det hinns helt enkelt inte med till 2030.

Om det är möjligt att få en politisk majoritet för en satsning på fler styrmedel inom transportområdet, som till exempel höjd bensinskatt, är däremot svårt att bedöma.

– Det kommer att bli dyrt, det kommer att bli problem med fördelningseffekter som måste lösas och det är svåra beslut som behöver förmedlas till allmänheten. Men nu har politikerna satt upp de här målen och då krävs det att de även tar tuffa beslut, säger Svante Mandell.