EU-val 2019 Det var bara högerpartier och SD som knep extra svenska mandat i parlamentet. MP backade mindre än många väntat, medan S och V ligger väldigt nära sina resultat från valet 2014.
När det svenska preliminära valresultatet presenterades klockan elva på söndagskvällen jublade flera partier – men främst de på högerkanten.
Sverigedemokraterna ökade mest av de svenska partierna, men alla borgerliga partier utom Liberalerna går också starkt framåt. Medan SD, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna alla tar varsitt extra mandat i förhållande till valet 2014, tappar L ett av sina två mandat. Sent på söndagskvällen fanns fortfarande osäkerhet kring om L skulle åka ur parlamentet helt efter att alla valkretsar räknats.
Medan KD ökade något mindre än vad opinionsmätningarna ibland visat, gjorde Moderaterna än stark slutspurt som överraskade många bedömare.
Miljöpartiet backade från sitt rekordresultat på 15,2 procent 2014, till 11,4 procent, men efter katastrofvalet till riksdagen i höstas togs resultatet ändå emot som en succé av partiföreträdarna.
Socialdemokraterna såg i vallokalsundersökningen ut att ha ökat sitt stöd sedan 2014 till drygt 25 procent. Men den preliminära rösträkningen visade senare på en knapp nedgång, till 23,6 procent.
Inte heller Vänsterpartiet, som i flera opinionsundersökningar före valet gått starkt framåt, gjorde någon större framryckning. Partiet ökade dock med 0,4 procent.
Feministiskt initiativ förlorade som väntat sitt enda mandat i parlamentet, och lyckas med sina 0,8 procent av rösterna inte heller komma upp till gränsen på en procent som krävs för att partiet ska få sina valsedlar distribuerade till vallokalerna i nästa val.
På ett europeiskt plan tycks det stå klart att de största partigrupperna i parlamentet – socialdemokratiska S&D och konservativa EPP – förlorar runt 50 platser var av parlamentets totalt 751 platser. Det betyder att de inte längre har egen majoritet.
– Det kommer att bli mer samarbete mellan de olika partigrupperna helt klart. Tidigare har S&D och EPP kunnat göra upp sinsemellan – det går inte längre, nu får man hitta nya allianser, sa Katarina Areskoug, chef för EU-kommissionen i Sverige som kallade valresultatet »tvetydigt«.
Hon kommenterade valet under EU-kommissionens valvaka i centrala Stockholm, där flera paneler med ämneskunniga, politiker och intresseorganisationer avlöste varandra under kvällen.
Trots en trend där nationalistiska partier å ena sidan och gröna partier å andra sidan går starkt framåt i flera länder, finns dock exempel där de traditionella partierna fått ökat eller fortsatt stark stöd, påpekar Katarina Areskoug. Socialdemokraterna har gått starkt i Nederländerna, Spanien, Portugal och Danmark. Och i Tyskland blir den gamla kristdemokratiska koalitionen CDU/CSU entydigt största parti.
I Storbritannien såg två motpolspartier ut att blir störst; dels Brexit-partiet som leds av förre UKIP-ledaren Nigel Farage, dels Liberaldemokraterna som vill ha en ny folkomröstning om EU-utträdet.
– Det ser ut som att Labour går ganska dåligt, och att de straffas av väljarna för att de har försökt vara både för och emot Brexit samtidigt, och triangulerat lite för mycket. Så det kommer nog bli en ganska intressant debatt inom socialdemokraterna i Storbritannien efter det här, sa Katrine Marçal, korrespondent för DN.
I Frankrike föll president Macrons lista på mållinjen med runt 22 procent av rösterna, besegrad av Marine Le Pens Nationell samling som fick drygt 23 procent. Förlusten för presidenten mot högerextrema Le Pen beskrivs som en viktig symbolisk fråga.
Även det gröna partiet gick starkt i Frankrike, och blir tredje största parti med drygt 13 procent. Tyskland är ett annat succéexempel för vad som beskrivs som en »grön våg« över Europa, där De gröna fick över 20 procent av rösterna.
Men Anders Wijkman, ordförande för Climate-KIC och tidigare EU-parlamentariker för KD menar att klimatfrågan inte har präglat det svenska valet som det borde ha gjort.
– Nej, egentligen borde ju Miljöpartiet ligga oändligt mycket högre. Så det har väl med partiets allmänna trovärdighet att göra, tyvärr, säger Anders Wijkman under valvakan.
Han bedömer att omställningen i princip inte har börjat och att politiken måste sluta göra det möjligt att »tjäna snabba pengar på att förstöra atmosfären«. Trots det tror han att enskilda parlamentariker från de största partigrupperna kan göra skillnad i klimatfrågan.
– Min erfarenhet av Europaparlamentet är att det ofta är enskilda individer från olika partigrupper och olika länder som tillsammans bildar allianser. Det är inte partigrupperna i sig som bestämmer utan det är individer med en jädra motivation.
Vilka svenska ledamöter kan göra en sådan skillnad?
– Att Pär Holmgren kommer in tror jag är väldigt viktigt. Jag tror också att Fredrik Federley och Jytte Guteland har viktiga roller att spela. Det är de jag känner bäst. Och det räcker om de tre förenas och jobbar åt rätt håll – då kan mycket ske.
Carl Schlyter, själv avhoppad miljöpartist och grundare till partiet Vändpunkt som inte lyckades ta sig in i parlamentet, var mer kritisk till sina politiska kolleger.
– Alla parlamentariker som åker dit nu vill sprida en helt misslyckad klimat- och miljöpolitik i Europa, sa Carl Schlyter.
Däremot gläds han åt de gröna partiernas framgångar i andra länder.
– Ja, för de gröna i andra länder är emot den här typen av exploaterande handelsavtal som Ceta. Svenska Miljöpartiet var det enda gröna partiet i hela världen som röstade för den här typen av avtal. Och jag gläds åt att det i flera andra gröna partier finns en växande ekonomisk kritisk rörelse, sa Carl Schlyter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
