Elbilar Forskning visar att om alla bilar i Sverige skulle ställa om till batteridrivna behöver vi mer än hälften av den årliga produktionen av litium och kobolt, givet dagens batterimodell. Metaller som har stora konsekvenser på människor och miljö.
I dag står Europeiska transportnätverket för 23 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser. För att uppfylla målen i Parisavtalet behöver mellan 60 och 94 procent av utsläppsminskningarna fram till 2050 komma från transporten. Till 2030 uppskattas 30 miljoner fordon på Europas vägar vara eldrivna med nollutsläpp.
I Sverige går omställningen snabbt framåt. I dag finns mer än 450 000 elbilar på vägarna. Förra året stod de laddbara bilarna för 56 procent av den totala nyförsäljningen av bilar, en ökning från 45 procent 2021. Målet är att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030. För att det ska vara möjligt krävs en miljon laddbara bilar i Sverige.
Men omställningen av bilflottan innebär i sin tur andra hållbarhetsproblem. I dag har nämligen alla elbilar på marknaden litiumjonbatterier, som tillverkas av de kritiska metallerna kobolt och litium. Samt den ekonomiskt viktiga metallen nickel.
– Användningen av dessa metaller kommer att öka tydligt vid en elektrifiering till batteridrivna fordon, säger Rickard Arvidsson, docent vid Environmental System Analysis på Chalmers.
Han forskar huvudsakligen kring miljö- och hållbarhetsbedömningar på batterier och batterimaterial. I en unik studie visar han och några forskarkollegor hur mycket behovet av dessa resurser skulle öka om vi elektrifierar hela svenska bilflottan (fem miljoner bilar och 450 000 långtradare).
Märkbara hälsoeffekter på människor och miljö
Givet dagens batterimodell skulle det bara i Sverige krävas 65 000 ton litium och så mycket som 100 000 ton kobolt – mer än hälften av den årliga globala produktionen av metallerna. Därför, menar Rickard Arvidsson, är det viktigt att säkerställa en hållbar tillgång till dessa metaller.
Kobolt förknippas ofta med farlig arbetsmiljö, tvångsarbete, negativ miljöpåverkan och konflikter. Omkring 70 procent av världens koboltproduktion sker i Kongo-Kinshasa. Rickard Arvidsson har även undersökt hur stora hälsoeffekter utvinningen av batterimetallerna har på människor och miljö.
Enligt hans studie har tillverkningen av litiumjonbatterier märkbara hälsoeffekter, dels med olyckor vid utvinning av koboltmineral i småskaliga gruvor och dels med utsläpp vid förädling av koboltmineralerna till koboltsulfat. Men studien visar också att det främst är produktionen av två andra material till batterierna som påverkar hälsan, nickelsulfat och kopparfolie.
Störst hälsoeffekter har utsläppet av gifter till jord och vatten när nickel och koppar utvinns. Även om det främst är situationen i koboltgruvorna som uppmärksammas medialt.
– Gruvarbetarnas förhållanden blir lite mer iögonfallande, eftersom utvinningen drabbar dem direkt, medan utsläppen drabbar en bredare befolkning. Men det syns inte lika tydligt och blir inte så skandalomsusat, säger Rickard Arvidsson.
”Inte ur askan in i elden”
Rickard Arvidsson menar att en lösning på problemet är att ställa om till nya batterimodeller som inte är lika beroende av nickel, kobolt eller litium. Han framhåller att en batterimodell som är på global frammarsch är litiumjärnfosfat (LFP), där kobolt och nickel undviks men litium återstår.,
En annan batterimodell som det forskas mycket kring just nu är natriumjonbatterier, som tillverkas av bland annat natrium och järn, några av världens vanligaste metaller. En av Rickard Arvidssons pågående studier visar att behovet av kritiska och sällsynta metaller skulle minska betydligt med dessa i stället för dagens litiumjonbatterier.
– Batterifordon är absolut inte ur askan in i elden. Men det finns resursrelaterade och sociala betänkligheter som det är värt att arbeta med, säger Rickard Arvidsson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
