Nyhet Sverige rankas högt i internationell rapport om tolerans kring kulturell mångfald. Samtidigt ökar klyftorna och tilliten minskar. Vi har pratat med en av rapportförfattarna för att reda ut vad siffrorna innebär. Uppdaterad.
I Sverige råder mångfald och befolkningen tillhör de mest toleranta. Det konstaterar Anna Lindh-stiftelsen i sin nya rapport Intercultural Trends and Social Change in the Euro-Mediterranean Region. Rapporten bygger på material från 13 länder och över 13 000 människors svar.
Rapporten menar också att den sociala tilliten minskar i Sverige när skillnader mellan grupper växer. Det bygger på tidigare forskning.
Men vad säger siffrorna egentligen? Vi frågar Kristof Tamas på Justitiedepartementet, som också varit med och arbetat fram rapporten.
Sverige är bland de mest toleranta länderna i Europa enligt rapporten. Vad bygger det på?
– Inte många har något emot att barnen i ens barns skola kommer från en annan kulturell bakgrund. Där är vi på andra plats efter Irland. Sedan en mer närgången fråga är om man har något emot att sina nära släktingar skulle gifta sig med någon från annan kulturell bakgrund. Där ligger Sverige högst egentligen, tillsammans med Irland, säger Kristof Tamas och fortsätter:
– Det är förvånande. Sverige har fyra gånger högre andel som är födda utomlands än snittet i EU. Vi har sjunde högsta andelen flyktingar per capita. Integration är högst upp på dagordningen. 64 procent av svenskar, inklusive utrikesfödda, tvivlar på att flyktingar ska kunna integreras väl. Så det är ännu mer förvånande att man har en så hög tolerans.
Kristof Tamas berättar att det kan ha att göra med kontaktteorin och konfliktteorin. Alltså, personer som har mer kontakt med andra personer från annan kultur blir antingen mer liberala och toleranta mot nykomlingar, eller så blir man mer konfliktfylld. Teorierna lades fram av statsvetaren Robert Putnam på Harvard år 2007.
– Om man jämför med vissa nya EU-länder som har väldigt lite invandring, som i Central- och Östereuropa eller Sydeuropa. Så kan man se kontakt-teorin, svenskar är väldigt vana vid mångfald. Sådana länder som har 1–3 procent utrikes födda är inte alls vana vid en mer blandad befolkning, då kan man ofta uppmäta högre grader av intolerans. Vilket är förvånande eftersom man utsätts för mindre mångfald och borde inte tycka att det är något större problem.
Samtidigt menar ni att tilliten minskar, hur ser ni det?
– De studier det finns kring tillit räknar på om du litar på din granne, myndigheterna, medierna eller annat generellt som rör förtroende i samhället. Det har funnits en majoritet som har haft högt förtroende till samhällsinstitutionerna. Däremot ser vi på senare tid att gruppen med lågt förtroende blir större. Även om Sverige sticker ut i den här undersökningen kan vi se en slags motsatt trend, säger Kristof Tamas.
Lågt förtroende är mer vanligt bland arbetare med lägre lön, unga människor, låg utbildning, de som röstar på invandrarfientliga partier men också de med utländsk bakgrund menar Kristof Tamas. De som har högst förtroende för andra är tjänstemän, universitetsutbildade och personer med god hälsa. I rapporten hänvisar han till tidigare forskning i ämnet av Bo Rothstein och Sören Holmberg.
Vad kan förklara minskningen av tillit i Sverige?
– Det kan vara på grund av den mediala uppmärksamheten kring integration och migration. Den har ändrats sedan valet 2014. Tidigare hade vi en förhärskande skildringen i media och bland politiker att man inte skulle ta upp några av de negativa eller problematiska aspekterna. Men det har vänt. Vilket gör att väldigt mycket fokus kring utmaningar lyfts fram bland olika partier som en prioritet, säger Kristof Tamas och fortsätter:
– Vissa menar också att konfliktteorin är applicerbar i det korta perspektivet. När man har en snabb förändring från väldigt lite invandring till mer invandring så är det mer konfliktfyllda angreppssättet som många har. Medan i ett längre tidsperspektiv kan kontaktteorin förklara mer. Eftersom man vänjer sig efter en längre period.
Finns det någon sorts tröskel för tolerans?
– Jag har inte sett forskning på nästa skede, om du tittar på längre tidshorisont. Någonstans kanske det vänder och vi ser ökad intolerans, det kan vara det som händer nu. Men tidshorisonten är kanske för kort för att se. I Sveriges fall är det sedan ungefär 2014 som det har vänt. Man får studera perspektivet kanske fem år till innan man kan konstatera att det har vänt, det kan vara en tillfällig svacka, säger Kristof Tamas.
Kristof Tamas menar att Sverige är bra pappret när det gäller sociala rättigheter, lagstiftning och tillgängliga institutioner. Däremot ligger Sverige ganska lågt vad gäller skillnader mellan utrikes födda och inrikes födda i EU-sammanhang:
– Man kan jämföra med data från förra året. 2020 var sysselsättningen ungefär 90 procent bland inrikes födda. Men bara 81 procent bland utrikes födda. Det är en del av vår segregation. Om du bor i ett område med mycket utrikes födda kan du få intryck av områden med socioekonomiska utmaningar att det borde finnas en annan prioritering politiskt när det gäller invandring och integration, säger Kristof Tamas och fortsätter:
– Man talar om ”välfärdschauvinism”, relationen mellan offentliga utgifter och invandrare jämfört med investeringar för en inhemsk befolkning. Om man ställer en konkret fråga: vad ska vi satsa pengar på? Då kan man se att de som bor i närheten av områden med hög andel utrikesfödda som är arbetslösa eller undersysselsatta. I sådana områden så svarar de sverigefödda att de hellre skulle satsa pengarna på inhemska länder än jämfört med utrikes födda.
Vilka utmaningar ser du att Sverige står inför, med tanke på den här rapporten?
– Kommissionen som Van Der Leyen och Ylva Johansson presenterade, den så kallade asyl- och migrationspakten, där ser man svårigheter att uppnå enighet kring det interna samarbetet. Sverige har tagit emot en väldigt stor andel asylsökande och flyktingar. Dublin-systemet har inte fungerat särskilt väl. Det är en av de regelverk som man vill förändra nu. Men man ser tecken på att det kommer bli svårt att införa någon typ av solidaritetsmekanism, säger Kristof Tamas.
En aspekt som Kristof Tamas vill lyfta är näringslivets roll. Han anser att Kanadas arbete är eftersträvansvärt:
– I Kanada har många företag insett nyttan av mångfald. Man erbjuder tjänster på olika språk för det återspeglar samhället. Till exempel har banker anställda som pratar persiska, kinesiska, arabiska och andra språk. Det är exempel på stor grad av acceptans men också där företag tar sitt ansvar och bidrar till att skapa den här acceptansen.
Kristof Tamas anser även att medierna har ett ansvar att bättre porträttera frågan:
– Man kan också se att personer med utländsk bakgrund som syns mycket i media, kan ge goda effekter. Det kan skapa en mer positiv attityd och acceptans, att det här är det normala nu. I stället för att ha för mycket fokus på utanförskapsområden, skjutningar och problem som fortplantar den bilden hos gemene man, som kanske inte har tid för andra mediala intryck.
Uppdatering 10 december 2021: Rapporten stöds även på tidigare forskning. Texten är nu uppdaterad med hänvisning till de studier som Kristof Tamas åberopar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
