Löneökningar Ny statistik från SCB visar att arbetskostnadsindex, AKI, på ett år, har ökat med cirka tre procent. Löneökningstakten måste växlas ner, hävdar arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv. Men en kraftig nedväxling kan vara skadligt för sysselsättningen, säger arbetsmarknadsforskare till Dagens Arena.
SCB offentliggjorde igår att Arbetskostnadsindex (AKI) har ökat med 2,9 procent för arbetare och 3 procent för tjänstemän på ett år. AKI mäter den privata sektorns kostnader gällande lön för arbetad tid och ej arbetad tid, arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt.
Svenskt Näringsliv hävdar att löneökningstakten behöver växlas ned och menar att nuvarande löneökning skadar Sveriges förmåga att konkurrera på den internationella marknaden.
– Som vi ser det, kan inte svenska arbetskraftskostnader långvarigt avvika från våra konkurrentländers, utan att vi tappar konkurrenskraft, säger organisationens prognosansvarige Torbjörn Halldin.
Sverige placerar sig på en fjärde plats bland de länder som har högst arbetskraftskostnader i Europa (bakom Norge, Danmark och Belgien). Torbjörn Halldin vill se att Sveriges löneökningstakt ska ligga mer i linje med de länder som, framförallt svensk industri, konkurrerar med.
– Vi behöver växla ned betydligt från föregående avtal, vi hade då en takt på 2,2 procent. Jag vill inte specificera någonting närmare, men en nedväxling från den nivån krävs för att vi långsiktigt ska förstärka vår internationella konkurrenskraft.
Nils Gottfries är professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet och har forskat på bland annat arbetsmarknadsfrågor och lönebildning. Han är kritisk till hur Svenskt Näringsliv resonerar.
– Svenskt Näringsliv verkar inte ha förstått att vi har flytande växelkurs sedan november 1992.
– Löneökningar på 2-3 procent är knappast för höga. Löneökningar under 2 procent skulle förmodligen ha negativ effekt på sysselsättningen- reala räntan skulle stiga, investeringarna minska, kronan appreciera och konkurrenskraften försämras.
Nils Gottfries menar att vi istället bör utgå från inflationsmålet. Att följa europeiska konkurrenters löneökningstakt är irrelevant.
– När vi hade fast växelkurs var det ankaret i ekonomin. Nu är det istället inflationsmålet och då måste man fråga sig vad som är en lämplig löneökningstakt med hänsyn till inflationsmålet. Då är inte tre procent särskilt mycket.
Torbjörn Halldin på Svenskt Näringsliv menar dock att den inhemska situationen inte har så stor betydelse för den internationella konkurrenssituationen.
– Säg att ett svenskt företag ska konkurrera med till exempel ett Sydkoreanskt företag på en marknad i ett annat land. Hur väl det här företaget kan konkurrera med det Sydkoreanska har inte så stor betydelse för om vi har ett inflationsmål på ett ,två eller tre procent. Det som kunder väljer efter är vilket pris de kan få och vilken prestanda de får.
Lars Ernsäter är ekonom på LO. Han ser ingen fara i arbetskraftskostnadernas ökningstakt.
– Historiskt sett har arbetskraftskostnaderna ökat något kraftigare i Sverige, vilket vi har kompenserat med en något större produktivitetsökningstakt.
– Det är inget sensationellt med det här utfallet. Utfallet för arbetskraftskostnaderna i genomsnitt 2016/2017 kommer ligga 0,5- 0,6 över rena löneökningstakten, säger Lars Ernsätter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
