Isabella Lövin almedalsdebuterade med ett nyhetsfattigt tal riktat till partisympatisörer. Miljöpartiet behöver mer än så för att vända krisen.
INNEHÅLL
Visionära realister som leder det gröna samhällsbygget. Det är så Isabella Lövin ser på sitt Miljöparti. Och den som letar efter den gröna ideologin kan i stort finna den i hennes första Almedalstal. Miljö, klimat, bistånd och feminism fick stor plats i talet. Och förvånansvärt nog EU.
Det var ett positiv bild av vårt land som Lövin målade upp från talarstolen. Hon redogjorde för allt som var bra i Sverige och med Sverige. Sjukförsäkringen, gratis skolgång, fria universitet och föräldraledigheten. Sverige som biståndsgivare och klimatledare. Detta kontrasterades mot världens konflikthärdar.
Tidigare år har partiledares tal varit späckade av möten med människor runt om i Sverige. Språkrörets motsvarighet är att berätta om länderna hon har varit i och berätta om hur det ser ut i flyktinglägren i Libanon, Kenya, Etiopien och Sydsudan. Hon pratade mycket om konflikterna och människorna på flykt, men ytterst lite om vad Sveriges nuvarande asylpolitik innebär för asylsökande.
Det saknades skolpolitik i talet. Kanske för att språkrören ska ha sina egna profiler, kanske för att det är inom klimatet och de globala frågorna de nått störst framgångar. Motgångar göre sig icke besvär i Lövins hyllningstal till Sverige.
Men det var ett nyhetslöst tal som fokuserade på Miljöpartiets framgångar och Sveriges roll som biståndsnation. Tryggt för nybörjaren Lövin.
ANALYS
Inte ett ord yppades om de svårigheter som Miljöpartiet genomlidit det senaste året. Den nya strängare asyllagstiftningen nämndes endast i en passus om att regeringen »nu jobbar hårt med att förbättra mottagandet och asylprocesserna«.Vetskapen om att regeringen hindrar familjeåterförening blev en för stor kontrast mot hennes bilder av ett brinnande Syrien och ett Chad i konflikt för att hennes oro för människorna som drabbats skulle kännas helt äkta.
När Isabella Lövin valdes som språkrör skulle hon frälsa partiet. Men frågan är om det räcker. Från att ha varit ett parti med tydliga krav med vilja att se snabba förändringar, propagerar de nu för steg för steg-reformer och att det tar tid att nå framgångar.
I nästa valrörelse kommer miljöpartister inte kunna stå och vifta med en kolbit för att locka väljare. Valet ska vinnas på att asylpolitiken inte blev så dålig som den hade kunnat bli och framgångar med klimatavtalet i Paris. Det är en strategi som »smygsossen« Lövin är bekväm med, men som är mycket svår att sälja i valdebatter i SVT. Miljöpartiet kommer att kämpa i uppförsbacke hela vägen till valdagen.
KÄNSLA
Det kan sägas mycket om Isabella Lövin, men rolig är hon inte. Det var ett habilt framförande, men det kändes inte som det var en passionerad politiker som fick 40 minuter på sig att prata om sina hjärtefrågor. Snarare en tjänsteman som skickats för att leverera en redogörelse för partiets framgångar i regeringen.
Almedalsdebutanten levererade ett tal för sina supporters och de som partiet försöker få tillbaka in i partivärmen. Men det krävs mer än ett hyllningstal till Sverige för att opinionssiffrorna ska vända. Mycket mer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
