Sverige prisar klimataktivist från Moçambique

Intervju I Moçambique tvingas fiskare och bönder lämna sin mark för multinationella bolags gas- och kolutvinning. Mot detta har klimataktivisten och årets Per Anger-pristagare Anabela Lemos kämpat i över 20 år. ”Förstörs miljön förstörs människors liv”.

För första gången delas Per Anger-priset ut till en klimataktivist. Anabela Lemos från Mozambique och hennes rörelse Justiça Ambiental (Klimaträttvisa) har i över 20 år kämpat mot multinationella företags exploatering i landet. Kolgruvor, dammprojekt och gasutvinning som hotar både miljö och människor. 

Anabela Lemos är på besök i Stockholm med sin son Daniel Ribeiro, som också är aktiv i rörelsen, för att ta emot priset den 31 mars. Dagens Arena träffar dem för en intervju på Forum för levande historia.

Anabela Lemos visar en karta över Moçambique. Den är nästan helt täckt av blå kvadrater som markerar alla kolgruvor som finns i landet.

– Moçambique är på frontlinjen av klimatförändringarnas effekter. Vi är ett av de tio länder som drabbas värst. Men i stället för att försöka att hitta sätt att hantera detta och se över alternativa utvecklingsprojekt gräver de efter gas och kol, säger Anabela Lemos.

Hon poängterar att miljön är rörelsens huvudfråga, men att det inte går att skilja den från sociala frågor. De är sammanlänkade. Förstörs miljön förstörs också människors liv.

Ett exempel hon lyfter är ett omstritt dammprojekt vid Zambezifloden.

– Dammar förstör biologisk mångfald och det här är ett projekt som driver bort människor. Vi har kämpat mot den här dammen i 22 år. Vi har lyckats stoppa det men vet ännu inte vad som kommer att hända i framtiden.

Men det mest uppmärksammade fallet är gasutvinningen i provinsen Cabo Delgado i norra Moçambique. Länge har Cabo Delgado varit ett populärt turistmål känt för sin frid och vackra natur. Men sedan 2007 har provinsen skakats av uppror och islamistisk extremism. 800 000 människor har tvingats flytta från sina hem, konstaterar Anabela Lemos.

– Gasutvinningen har redan förstört liv. I området bor främst fiskare och bönder vars levebröd är beroende av att de har tillgång till vatten och mark. Men gasen tvingar dem att flytta ifrån allt. Om de inte har tillgång till land att odla sina grödor på eller vatten att fiska i tvingas de flytta 10-15 kilometer in mot landet. Några har fått kompensation men det räcker inte långt när de inte kan fiska eller odla. De kommer inte att överleva.

Anabela Lemos och Daniel Ribiero förklarar att när det gäller den religiösa extremismen har det alltid funnits sådana tendenser i östra Afrika. Men att den aldrig haft någon dragning i Moçambique. Ungdomarna har inte varit intresserade. 70 procent av landets befolkning är bönder och fiskare. De bor på landsbygden, producerar mat och lever traditionella stilla liv.

När den franska energikoncernen Total deklarerade sitt gasprojekt i Cabo Delgado lovade de att det skulle generera nya jobb och stora möjligheter för lokalbefolkningen.

– Men nu har vi haft ett stort beslagtagande av mark. Många unga har förlorat sina hem och de har ingen utbildning. De har inte kunskaperna eller färdigheterna att ta några av de nya jobben som kom med bolaget. De ser att människor kommer utifrån och får dem. Det skapar en stor ilska, frustration och en känsla av hopplöshet. När många unga saknar en framtid blir det extremistiska narrativet mer lockande. 

Ett problem som rörelsen nu kämpar för att lösa handlar om möjligheterna att ställa de här bolagen till svars när de bidrar till miljöförstörelse och brott mot mänskliga rättigheter. De försöker att ta fram ett internationellt fördrag för detta. Det är en stor utmaning nu och de behöver att fler grupper blir involverade.

– Det ska vara ett bindande avtal till skillnad från dagens guidelinjer. I dag finns inget internationellt att ställa bolagen till svars med. Om det nationella rättssystemet misslyckas har vi inga bindande lagar för att reglera multinationella bolag, säger Anabela Lemos och tillägger:

– Företagen gör saker de inte skulle göra i sina egna länder. När de flyttar härifrån lämnar de efter sig förstörelse och föroreningar. Kolgruvorna förorena redan floderna. Vem ska hållas ansvarig? Våra regeringar har antingen inte tillräckligt skarpa lagar, eller så vågar de inte ta striden mot så mäktiga bolag.

Får ni mycket hot och hat på grund av er kamp?

– Det beror på vår position. När vi kämpar mot fossila bränslen blir vi attackerade från alla håll. Och några hotar med att vi måste sluta. Men vi kommer inte att ändra ställning. Vi har vår rörelse för klimaträttvisa och vi vet att vi måste fasa ut och sluta utvinna fossila bränslen, säger Anabela Lemos och fortsätter:

– Det är inte enkelt och ibland väldigt frustrerande. Men samtidigt som vi får hot och hat får vi också mycket stöd. Så det finns en balans som gör att vi orkar fortsätta kämpa. För vi vet att vi har rätt. Vi försvarar de som inte har någon röst, vi känner samhällena och jobbar med dem. De behöver oss och det vi gör, annars hade det funnits mycket mer kränkningar mot mänskliga rättigheter.

Samtidigt som de kämpar mot den negativa utvecklingen i Moçambique framhåller Anabela Lemos och Daniel Ribeiro att de är ett fattigt land och behöver utvecklas. Men att det måste komma genom bättre alternativ.

– Allt som läggs fram på bordet nu är smutsiga och svåra projekt. Om de utvinner all gas motsvarar det sju år av Frankrikes totala årliga utsläpp. Vi måste ge Afrika en annan utvecklingsväg.

Hur känns det att ta emot Per Anger-priset? Och att vara den första klimataktivisten som får det?

– Jag tror att det är väldigt viktigt. Inte bara för mig och de vi försvarar. Med detta pris kanske regeringar börjar tänka på att agera i dessa frågor som vi lyfter. Det är viktigt att det för första gången ges till någon som jobbar med miljöfrågor. Men för mig är de sociala sammanlänkade med dem, säger Anabela Lemos och tillägger:

– Sverige är ett land som för mig har varit i frontlinjen i flera strider, som Moçambiques kamp för självständighet och mot apartheid. Jag hoppas att Sverige kommer att bli medvetna om att det enda sättet för det här att få ett slut är att stoppa finansieringen. Kanske inte i dag, men det här är ett frö som kan växa till det.