förmögenheter Den samlade förmögenheten i Sverige har vuxit kraftigt sedan 1990-talet, men tillväxten har bara skett i den privata sektorn. Den offentliga förmögenheten ligger istället still på ungefär samma nivå.
– Det har skett en fördubbling av nationalförmögenheten, och hela tillväxten finns i privat sektor, säger Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, IFN.
Han gjorde på måndagen en presentation under ett seminarium anordnat av Vetenskapsrådet och Institutet för framtidsstudier med titeln »Vad händer när de rika blir rikare?«, där också doktoranden i nationalekonomi Agneta Berge, verksam vid IIES, Stockholms universitet deltog.
I slutet av 1800-talet fanns knappt någon offentlig förmögenhet alls. Fram till 1990 skedde en stor omfördelning från privat till offentlig sektor, men kring 1990 vände den trenden. De senaste 20 åren tillväxt i den privata sektorns tillväxt beskrivs av Daniel Waldenström som »unikt stor«.
Liksom många forskare de senaste åren riktar Daniel Waldenström och Agneta Berge bland annat fokus på de allra rikastes tillgångar. Det handlar om den rikaste decilen – alltså de 10 procent rikaste – men i kanske ännu högre grad om den rikaste procenten, och den rikaste tionde- respektive hundradelen av den rikaste procenten.
Förmögenhetsnivån accelererar nämligen snabbt ju högre upp inom ”topp 1 procent” som man kommer.
Daniel Waldenström visar också på hur olika tillgångsslagen ser ut hos svenskarna beroende på vilket inkomstskikt man tillhör. De rikaste i befolkningen har nästan alla sina tillgångar i aktier, medan de lägre inkomstgrupperna har en stor del av tillgångarna i olika försäkringssystem och på bankkontot.
– Den rikaste procentens förmögenheter består nästan uteslutande av aktier och till allra högsta del av tillgångar i onoterade bolag, sa Daniel Waldenström.
Just siffrorna över tillgångar i bolag som inte är noterade på börsen har tidigare inte funnits med när förmögenhetsstatistik redovisats, sa Daniel Waldenström. Det handlar till exempel om delägarskap.
Bland de 40 procent som har lägst inkomst i Sverige består tillgångarna till stor del av det Waldenström kallar »fonderat försäkringssparande«, det vill säga exempelvis tjänstepension, som inte är direkt tillgängliga för personerna ifråga. Även traditionellt sparande på bankkonto står för en stor del av tillgångarna.
– Att många svenskar inte sparar privat till pensionen beror på att man vet att det finns inkomster både i inkomst- och tjänstepension som man kan ta del av, säger Daniel Waldenström.
Han framhåller att de offentliga försäkringssystemen, exempelvis socialförsäkringen, är en positiv faktor i Sverige ur fördelningssynpunkt.
Medan de rikaste i Sverige har ökat sin förmögenhet från cirka 10 till 50 miljoner kronor per person, är det inte lika självklart att svara ja på frågan om ojämlikheten i hur förmögenheter fördelar sig har ökat.
– Det beror på hur man mäter. Breda befolkningsgrupper äger mycket genom aktier, där bland annat pensionssparande i form av tjänstepension räknas in, och 60 procent av svenskarna äger sina bostäder, säger han.
Breda grupper i Sverige har alltså till stor del hängt med på den »skjuts uppåt« som de rikaste har fått när det gäller inkomstutveckling.
Agneta Berge, doktorand i nationalekonomi presenterade resultat från ett projekt där tre andra forskare studerat vad som skapar extrema förmögenhetsskillnader.
– Högre arbetsinkomster bland dem i den ekonomiska toppen har inte bidragit mycket till utvecklingen, och inte heller ökade löneskillnader. Däremot har minskad skatteprogressivitet varit väldigt viktigt för topp 1 procent, eftersom det ger större avkastning på innehav och gör att det har blivit mer lönsamt att investera i kapital, sa Agneta Berge under sin presentation.
I en modell som samma tre forskare tagit fram lyckas de beräkna förväntade ökningar av förmögenheter bland de rikaste tio procenten, men ju mer de närmade sig den absoluta ekonomiska toppen desto lägre hamnade modellens utfall i förhållande till den verkliga fömögenhetskoncentrationen bland toppens 0,1 och 0,01 procent.
Orsaken till den accelererande förmögenhetskoncentrationen bland de allra rikaste tycks alltså svåra för forskningen att förklara hittills. Men positiva effekter bland de rikaste märks exempelvis i att deras aktieägande ger högre avkastning.
– Avkastningen ökar med nivån på förmögenheten. Portföljer med stora aktieinnehav har större avkastning än mindre, sa Agneta Berge.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
