Det måste värka i folkpartistiska hjärtan denna tisdagsförmiddag. Inte nog med att partiet överväger att byta namn som en del av en större krisplan. Eller att Annie Lööf med dagens utspel gör det ännu trängre på den skolpolitiska arenan. Dolkstöten kommer från de egna leden.
På DN debatt dömer Jan Björklunds tidigare förhandlare Andreas Bergström ut de reformer alliansen genomförde. Han är förvånansvärt frank i sin kritik när han i beska ordalag skriver att det finns ”anledning att vara skoningslös i uppgörelsen med vad som hände”.
Bergström har flera goda poänger. Ja, de nationella proven borde rättas i slutet av terminen och utan att lärarna på den egna skolan är inblandande i rättningen. Generösa rättningar av proven är ett sedan tidigare väl känt problem – när Dagens Arena granskade betygsinflationen i höstas hade en fjärdedel av gymnasieeleverna högre betyg än resultatet på nationella prov.
Detaljstyrning och regelkrångel, som Bergström lyfter fram som ytterligare ett problem, måste vara ett av lärarkårens mer frustrerande vardagsmoment. Ju mer skolresultaten har sjunkit desto mer tycks det ha drivit på skolpolitikerna att lägga flodvis med förslag om utvärderingsformulär som ska fyllas i. I stället för att undervisa tvingas professionen ägna sig åt administration. Varför inte bara konstatera: Låt lärarna få göra sitt jobb!
Intressant är också kritiken mot lärarlegitimationerna. Det finns i och för sig en poäng med legitimationerna eftersom den kan bidra till att höja statusen på yrket och säkra löneläget. Men det borde inte hindra personer som saknar formell kompetens, men ändå är kompetenta att undervisa, att också få tillgång till lärarlegitimation.
Så till den bristande jämlikheten i svenska skolan. Låt lotten avgöra vilka som ska få gå i de mest eftertraktade skolorna, föreslår Andreas Bergström. På sätt och vis en intressant idé.
En parallell kan göras med den politiske filosofen John Rawls tankeexempel om ”okunnighetens slöja”. Om du inte skulle veta vilken position du kommer att få i ett samhälle är det mer sannolikt att du vill ha mer jämlikhet. Är du inte säker på att ditt barn kommer få gå i den bästa skolan är det troligare att du bryr dig om att alla skolor ska vara lika bra.
Som filosofiskt experiment skulle det säkert kunna få en del intressanta följder. Man kan liksom höra medelklassföräldrarnas avgrundsvrål när de ställs inför att lotten ska avgöra vilken skola lilla Tage och Alice ska gå i. Men å andra sidan – andras ungar blir lika viktiga som din egen knodd.
Samtidigt är problemet med det fria skolvalet förstås större än vad lotten skulle kunna lösa. Grundproblemet är trots allt att det finns skolor som inte är bra. Den bristande jämlikheten kräver att ett bredare grepp tas om utbildningsväsendet och om de resurser som avsätts till skolorna. Tyvärr omöjliggör det parlamentariska läget förmodligen att några vettiga steg tas på det här området de kommande åren.
Däremot kan man hoppas att utspelet på DN debatt öppnar för en skolpolitisk debatt mindre präglad av politiska skygglappar och mer av de behov professionen har. För Folkpartiet återstår dock att vänta på en räddning.
För övrigt rekommenderas Sverker Sörlins genomgång av Jan Björklunds politiska gärning från sommaren 2014: Vem var Jan Björklund?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
