FRISKTANDVÅRD Allt fler väljer tandvård till fast kostnad. Många ser det som en försäkring, men så är det inte. Modellen är istället tänkt att få dig att gå oftare till tandläkaren.
Inom tandvården råder fri prissättning, och det finns två rådande prismodeller. Styckeprissättning, som innebär att patienten betalar för varje tillfälle. Och så abonnemangsvård, som innebär en fast kostnad oavsett vårdinsats. Kostnaden består av en avgift som är uppdelad i tio olika riskklasser, och erbjuds av Folktandvården i alla Sveriges regioner under namnet Frisktandvård.
Enligt Försäkringskassan hade nästan 780 000 patienter avtal om abonnerad tandvård 2018. Närmare hälften av dessa var under 35 år. Avgifterna skiljer sig något mellan regionerna, men spännvidden i till exempel Region Stockholm är mellan 350 kronor/år till 8500 kronor/år beroende på riskklass. Även ålder spelar in då det allmänna tandvårdsbidraget är lägre i åldrarna 30-64 år. Du får behålla din riskklass i tre år, sedan sker en ny bedömning.
– I grunden är det en förlängning av det system för barntandvård som gäller sedan länge, och där talar utvecklingen sitt tydliga språk. Jämfört med 60-talet då systemet infördes har vi fått en enorm utveckling av barns och ungdomars tandhälsa. Det är det mest lyckade projektet i svensk tandvård, och Frisktandvård är helt enkelt en fortsättning av det, säger Birgitta Haglund som är chef för Folktandvården i region Värmland, men även ordförande i den styrgrupp som hanterar Frisktandvårdsmodellen och fortsätter:
– Försäkringskassan har bestämt att det ska finnas tio prisklasser, där den patient som är väldigt frisk betalar lägst avgift. Riskklasserna bestäms utifrån ett värderingsmodell som i första hand bygger på det som registreras i journalsystemet.
Riskbedömningssystemet föreslår avgiftsgrupp efter en algoritm som tagits fram av specialister i Folktandvården Jönköping och Västra Götaland. Detta för att patienten ska få en mer lika bedömning av olika behandlare. I majoriteten av fallen följer behandlaren förslaget, men det går att ändra om den egna bedömningen skiljer sig från systemets.
Många uppfattar den abonnerade tandvården som en försäkring, och att avgiften är en försäkringspremie. Folktandvården använder också själv ordet försäkring i sin marknadsföring. Till och med i direktiven till den pågående tandvårdsutredningen sägs att modellen bygger på premieinbetalningar.
– Det är ett problem, men jag förstår att den uppfattas så. Det är dock ingen riskbedömning utifrån försäkringsperspektiv. Det är ingen försäkring som till exempel hemförsäkring där du betalar en premie och får en ersättning om något händer. Här betalar du en avgift och får en garanterad vård under tiden som du betalar, säger Birgitta Haglund.
Poängen är att få patienterna att förskottsbetala behandlingen, och bygger på tesen att det får fler att besöka tandvården, eftersom ingen vill slänga avgiften i sjön.
– Incitamentet för tandvården är att hålla patienten frisk. Det här är ett sätt att få våra patienter att gå regelbundet till tandvården, och eftersom de redan har betalat så kommer de. Det är också ett sätt att få de med sjukdomsutveckling att komma på sina mellanbesök istället för att ringa återbud. Det som är spännande är att man beter sig så olika i systemen, människor kommer mer sällan till tandvården i styckeprissystemet.
De som är inne i abonnemangssystemet är väldigt nöjda och det är få som hoppar av, menar Birgitta Haglund.
– Det stora problemet som jag ser det är att du inte får använda avgiften i upparbetande av högkostnadsskydd. Det innebär att vi inte får in de som mest behöver tandvård. Det blir en snedfördelning, eftersom modellen först och främst får in de med bäst tandhälsa. Vilket är orättvist för den som har sämre tandhälsa.
Avgiftsmodellen påverkas dock inte av denna snedfördelning, enligt Birgitta Haglund.
– Tanken är att gruppen inom varje prisklass ska bära sina egna avgifter. Priserna varierar i varje region, utifrån hur underlaget ser ut.
Det är också regionerna som har att hantera om avgifterna blir fel prissatta, det vill säga om varje prisklass inte bär sina egna avgifter. Underskott får täckas ur befintlig budget, men överskott tillfaller å andra sidan också regionerna.
– Varje region äger prisbilden. Vi redovisar det som efterfrågas av politikerna. Men de har förstås inte riktigt koll på hur frisktandvårdssystemet ska vara utformat när det gäller nivå på prisklasserna, de litar på att vi sköter det. De beslutar om generell nivå.
Någon kvalitetssäkring av avgiftsmodellerna sker inte inom styrgruppen av flera skäl. Ett skäl är att det ibland saknas data nedbruten på varje riskklass vilket gör det svårt att bedöma om varje avgift viktas rätt. Men Birgitta Haglund menar att helheten ändå är tydlig för ansvariga politiker inom regionerna.
– Vi kan ju inte gå med stora vinster, detta är en offentlig verksamhet.
En diskussion inför införandet av abonnemangsmodellen har handlat om huruvida patienterna kommer få betala mer eller mindre, samt om de skulle få omotiverad vård. Slutsatserna är än så länge splittrade, och den pågående tandvårdsutredningen lär spela en viktig roll när modellen ska summeras. Senaste rapporten från SkaPa (Svenskt Kvalitetsregister för Karies och Parodontit), vilket är ett nationellt register för tandvården, visar dock att patienter med abonnemangstandvård har fler åtgärder för sjukdomsbehandling, fyllningar och kronor oavsett åldersgrupp.
– Det är ett stort problem att privatvården inte har detta system, och de vill ofta skjuta argumenten för frisktandvård i sank och varnar för risken för underbehandling. SkaPas siffror visar på att det är tvärtom. Anledningen kan vara att man tacksamt tar emot den vård men blir erbjuden, med det är inte klarlagt, säger Birgitta Haglund.
– Vi behöver båda systemen, men styckeprissystemet anses vara normen bara för att den var först. Den borde ifrågasättas. Vi uppvaktar förstås den pågående tandvårdsutredningen, inte minst när det gäller högkostnadsskydd inom abonnemangsmodellen. Målet är ju att få folk att komma regelbundet till tandvården.
Lars Olsson är näringspolitisk chef hos Privattandläkarna, de privata tandläkarnas branschorganisation. De har hållit en mer tveksam inställning till abonnerad tandvård.
– Det är bra att det finns olika sätt att betala sin tandvård, och en del privata tandläkare har också att erbjuda valt abonnemangsmodellen, men det är inte många. Det gynnar stordrift och så ser inte tillvaron ut för det flesta privata tandläkare. Vi ser inte heller att det är en modell som gynnar varken patient eller tandhälsan nämnvärt. Det är inte något sätt att sänka sina kostnader. Jämfört med de åtgärder du faktiskt får blir det oftast tvärtom dyrare.
De flesta som tecknar avtalen är unga med frisk tandstatus, och det finns inget som tyder på att de går för sällan till tandvården idag, snarare tvärtom, menar Lars Olsson.
– De som verkligen skulle behöva en större insats träffas inte av abonnemangstandvården. De kommer inte till tandvården överhuvudtaget. Det kan vara av flera skäl. Kulturella, där uppsökande verksamhet på BVC har visat sig ge bra effekter, men det kan också handla om sånt som ren tandläkarskräck. Däremot tror jag inte att det är kostnaden i sig som avskräcker särskilt många, eftersom det finns ett högkostnadsskydd, säger han och fortsätter:
– Att införa det skyddet även inom abonnemangssystemet tror vi dock inte på. Dels kommer det bli kostnadsdrivande för alla parter. Men det är också svårt att se hur det ska fungera rent praktiskt. Det innebär ju en automatisk rabatt på vissa avgiftsklasser. I slutändan ruckar dessutom en abonnemangsmodell på hela prissystemet, säger han.
Regeringens tandvårdsutredare Veronica Palm ska presentera sitt uppdrag först 2020, och vill inte kommentera arbetet eller om exempelvis högkostnadsskyddet skulle kunna ingå i ett framtida abonnemangssystem.
– Vi tittar på finansieringen av hela tandvården, säger hon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
