Björklund saknade forskningsstöd när han förändrade yrkesprogrammen, avslöjar Dagens Arena i dag. ”Att reformen slagit fel gör saken kanske ännu allvarligare”, säger German Bender på TCO.
För att komma till rätta med att var tredje elev i gymnasiets yrkesprogram hoppade av utbildningen bestämde sig Jan Björklund för att dra ner på de teoretiska ämnena och därmed slopa den automatiska högskolebehörigheten.
Antagandet att fler yrkeselever skulle klara gymnasiet om de slapp läsa så mycket svenska, engelska och matematik saknar helt forskningsstöd, avslöjar Dagens Arena i dag. Och efter att första kullen elever nu gått igenom Björklunds yrkesgymnasium står det klart att avhoppen ligger kvar på exakt samma höga nivåer som tidigare.
Samtidigt har behörigheten till högskolan rasat dramatiskt bland yrkeseleverna. Dessutom har yrkesutbildningarna blivit mindre attraktiva bland niondeklassare.
German Bender, som är utbildningspolitisk utredare på TCO, tycker det är allvarligt att den dåvarande alliansregeringen genomförde en så pass stor reform utan något evidensbaserat kunskapsunderlag.
– Stora reformer behöver genomföras med så gott forskningsstöd som möjligt. När man nu ser att den här förändringen slagit fel och inte fick den effekt som man önskat, då blir det kanske ännu allvarligare att de genomförde det utan stöd i forskningen, säger han.
Enligt German Bender är det mycket vanskligt att basera reformer på kunskap som alla tror sig veta, utan att det finns någon evidens bakom.
– Att basera politiska förslag på ”sunt förnuft” har ju visat sig slå fel mer än en gång. Det är väldigt svårt att veta hur stora grupper kommer att bete sig när man gör förändringar av olika typer av system. Det är väldigt komplexa samband, säger han.
– De här ”sunt förnuft-lösningarna” verkar väldigt attraktiva. De är enkla och de känns naturliga. Men när man sjösätter dem blir det ofta inte alls som man har tänk sig, säger han.
Enligt German Bender har skolområdet varit extra drabbat av ”sunt förnuft-politiken”. En av förklaringarna kan vara att vi alla mer eller mindre har en relation till skolan. Alla har gått i skolan, många har barn i skolåldern eller har vänner och bekanta som är lärare.
– De allra flesta känner att de har någon form av egen eller indirekt kunskap om hur det är och hur det borde vara i skolan, säger han.
Och eftersom alla och envar känner sig lite som en expert på skolan har vi även lättare att acceptera att politiker som, utan expertkunskap, uttalar sig tvärsäkert om vad som borde göras.
– Om Jan Björklund skulle ställa sig upp och ha väldigt detaljerade och tekniska uppfattningar om hur riksbanken ska göra sina prognoser, då skulle vi inte lita på honom. Då skulle vi vilja höra någon disputerad nationalekonom i stället. Men på skolans område fungerar det, säger han.
German Bender tycker att skolan med sin enorma komplexitet lämpar sig särskilt dåligt för ”sunt förnuft-politiken”.
– Skolan är en enorm organisation med massor av aktörer och intressenter. Förändringar får effekter som får väldigt långsiktiga konsekvenser. Det är en verksamhet som verkligen inte lämpar sig för det här, ändå verkar det på något sätt vara accepterat, säger han.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
