Film Med mindre än en månad kvar till presidentvalet i USA kommer filmen om Donald Trumps tidiga karriär som fastighetsmogul i 70- och 80-talets New York. Filmen lägger särskild fokus på en relation som enligt filmen förändrade Trump som person.
Med ”The Apprentice” väljer regissören Ali Abbasi och manusförfattaren Gabriel Sherman en annan väg än vad som gjorts med de flesta andra andra biopics av före detta presidenter. I stället för att berätta om tiden i Vita Huset väljer de i stället den tidsperiod som formade Trump till den han är i dag. Det är ett smart drag.
När vi kommer in i handlingen är Donald Trump en ambitiös men än så länge ganska lågmäld och naiv affärsman. Han har aldrig gått emot sin dominante fader Fred – grundaren av fastighetsimperiet. Detta kommer dock att ändras då han träffar advokaten Roy Cohn, briljant spelad av Jeremy Strong (”Succession”).
Tre regler
Cohn lär Trump tre regler som han alltid ska följa. Regel nummer 1: Attackera, attackera, attackera. Regel nummer 2: Erkänn ingenting och förneka allt. Regel nummer 3: Oavsett vad som händer, hävdar du seger och erkänner aldrig nederlag. Den som följt Trumps politiska karriär vet att det är precis genom de här strategierna som han nått politisk framgång. Ska vi tro berättelsen i filmen var det alltså genom Cohn som han lärde sig det.
Det var dock nära att filmen aldrig blev av. Manusförfattaren Gabriel Sherman skriver i en artikel i Vanity Fair om svårigheterna med att få ”The Apprentice” finansierad. Inget av de stora filmbolagen var beredda att betala för filmen eftersom man inte ville stöta sig med Trumpsupportrar. Till slut gick den oberoende filmproducenten Mark Rapaport med på att finansiera filmen. Det visade sig att Rapaport var svärson till miljardären och Trumsupportern Dan Snyder. Indirekt blev det alltså Snyder som till slut betalade för att filmen skulle bli gjord. Men det skedde inte utan problem. Rapaport krävde till exempel att scenen där Trump våldtar sin första fru Ivana skulle klippas bort. Sherman och Abbasi vägrade.
Demoniserar inte Trump
Det är den scenen som framför allt fått kritik från Trumplägret och som lett till hot om stämningar. Att filmen ens kommer ut beror på att filmskaparna till slut lyckades hitta andra finansiärer som köpte ut Rapaport och att ett mindre amerikanskt filmbolag gick med på att distribuera den. Det var tur för filmpubliken. ”The Apprentice” är nämligen ett välgjort drama som ger oss en inblick i Trump som person och vilka vägval som gjort att han blev den person vi i dag känner till.
Att filmen bara skulle ge en nidbild av Trump stämmer inte. ”The Apprentice” är inte ute efter att försköna men heller inte demonisera Trump. Visst får vi förevisat många av de (negativa) egenskaper som i dag förknippas med Trump. Hans storhetsvansinne, fåfänga och avsaknad av medkänsla mot såväl fiender som släkt och vänner. Det sistnämnda blir tydligt när vi får se hur Trump behandlar sin alkoholiserade bror och den gamle läromästaren Cohn, när denne blir sjuk i aids. Samtidigt framträder också en bild av människan Donald Trump. Han är inte bara en kallhamrad affärsman utan också en människa av kött och blod. Det beror mycket på Sebastian Stans utmärkta gestaltning av den före detta presidenten.
Mot slutet känns filmen möjligen lite utdragen. Men det är mest en randanmärkning. På det stora hela är ”The Apprentice” en film som lyckas fånga både människan Trump och det 70- och 80-tal då han började göra väsen av sig i New Yorks finansvärld. Om filmen kommer ha någon större påverkan på presidentvalet är väl tveksamt. Men oavsett filmens politiska betydelse är ”The Apprentice” ett intressant och välgjort porträtt om en av vår tids mäktigaste och mest omtalade personer. Det räcker ganska långt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.