Finanskrisen har lämnat Europas länder med skenande budgetunderskott och en växande statsskuld. Samtidigt är behovet av investeringar enormt. Lösningen för många av Europas progressiva stavas gemensamma skatter – däribland en ny, modifierad Tobinskatt. Dagens Arena frågar sig hur vänstern ska förhålla sig till EU efter finans- och eurokris.
För tio år sedan var organisationen Attac på allas läppar, åtminstone inom vänstern. Rörelsen som uppstod i Frankrike i slutet av 1990-talet och kom till Sverige 2001 blev den mest uppmärksammade representanten för den globala rättviserörelsen.
Attac ville sätta nya frågor på den politiska agendan. Nord-syd. Det orättvisa handelssystemet, som gynnar rika länder på bekostnad av fattiga, skulle reformeras. Utvecklingsländernas skulder skulle skrivas av.
Men mest av allt drev man kravet på en Tobinskatt.
Tanken var att en mycket liten skattesats på alla valutatransaktioner – kanske på en halv eller en tiondels procent – skulle stävja spekulation. De kortsiktiga och destruktiva svängningarna på finansmarknaderna skulle minska. Det handlade, med nationalekonomen, nobelpristagaren och upphovsmannen James Tobins egna ord, ”om att kasta lite grus i maskineriet på våra allt för effektiva internationella penningmarknader”.
Men trots att Attac inledningsvis fick mycket uppmärksamhet hände ganska lite på den politiska scenen, vare sig i Sverige eller i resten av västvärlden.
Men det har ändrats.
Europaparlamentet riktar in sig på finanssektorn
8 mars tar Europaparlamentet ställning till ett förslag om ”innovativ finansiering på global- och EU-nivå”. Beslutet av parlamentet i Bryssel är inte avgörande. Det sista ordet ligger hos kommissionen och medlemsländernas regeringar. Men omröstningen illustrerar en viktig debatt som just nu förs på Europanivå.
Betänkandet föreslår att EU bör införa gemensamma minimiskatter på koldioxid och att möjligheten att utfärda euro-obligationer ska utredas. Men framför allt handlar förslaget om att beskatta den finansiella sektorn.
I modifierad form har Tobinskatten – på engelska förkortad FTT (financial transaction tax) – diskuterats i flera år på politisk toppnivå. Politiska tungviktare som Angela Merkel och Nicolas Sarkozy uttryckte sitt stöd för idén i samband med G20-mötet i Toronto förra året. Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman och Adair Turner, ordförande för Storbritanniens finansinspektion, tillhör i dag skattens anhängare.
Både EU:s ekonomiska och sociala kommitté och Europaparlamentet har tidigare lyft frågan. Kommissionen har något motvilligt börjat utreda hur en skatt på finansiella transaktioner skulle kunna implementeras i praktiken.
Det förnyade intresset har förstås en enkel förklaring. Finanskrisen.
Staten tar över skulderna
När investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs i september 2008 triggade det igång den djupaste lågkonjunktur som västvärlden har upplevt sedan 1930-talet. Krisen i det finansiella systemet spred sig snabbt över världen, och en rad banker och finansinstitut var plötsligt hotade av konkurs. Staterna fick i många fall träda in och rädda banksystemen för att undvika en ännu värre kris. För att ha råd lånade västvärldens regeringar upp stora summor pengar.
Det hela har lett till att skulder som tidigare fanns i den privata sektorn – hos hushåll och i banker – har flyttats över till staten. Det vill säga skattebetalarna.
Krisen föder en motreaktion
Ett par år efter krisens utbrott sitter många av Europas regeringar med stora budgetunderskott och hastigt ökande statsskulder. Att komma ut ur lågkonjunkturen går trögt. I en rad länder – Grekland, Irland, Portugal, kanske också Spanien och Italien – ser läget mörkt ut under överskådlig tid. Samtidigt gör banker och finansinstitut återigen storvinster.
I ett sådant läge är det lockande att beskatta finansmarknaderna.
– Många i Europa är fly förbannade på finanssektorn, säger det Europeiska socialdemokratiska partiets ordförande Poul Nyrup Rasmussen.
– Det var inte bara regeringar som orsakade den här krisen, det var finanssektorn och finanshusen. Det gäller också de skulder som Europas stater nu dras med, fortsätter han.
James Tobins ursprungliga förslag på en skatt på valutatransaktioner syftade framför allt till att minska finansmarknadernas spekulativa och kortsiktiga beteenden. Att skatten också skulle generera intäkter var en bieffekt. I dag är läget i mångt och mycket det omvända. Europa dras med stora underskott. Hålen i ländernas budgetar behöver täckas.
– En sådan här skatt skulle generera intäkter. Det är ett slags ”pay back time”, säger Poul Nyrup Rasmussen.
Enligt de beräkningar som ligger till grund för betänkandet i Europaparlamentet skulle en skatt på finansiella transaktioner – om den infördes i hela unionen – generera runt 200 miljarder euro per år. Mer än två svenska statsbudgetar.
Oenighet om EU
Stora delar av den breda vänstern, i Sverige och i övriga Europa, applåderar förmodligen införandet av någon typ av Tobinskatt inom EU. De flesta bedömare är ense om att en transaktionsskatt på nationell nivå skulle vara verkningslös. Handeln med värdepapper och finansiella instrument skulle helt enkelt flytta. Finanskrisen anno 2008 och eurokrisen anno 2010 har understrukit det starka ömsesidiga beroendet mellan Europas ekonomier.
Men därmed illustrerar diskussionerna om en finansiell transaktionskatt också en större fråga för den breda europeiska vänstern. Behövs det mer koordinering mellan Europas ekonomier? Att fler skattefrågor lyfts upp på EU-nivå och att unionen budget växer?
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets talesperson i EU-frågor, är skeptisk.
– Om EU fick en överstatlig skattepolitik skulle det få oöverskådliga effekter på skatteområdet. Speciellt när så många av EU:s medlemsländer styrs av högerpartier, säger han.
Samtidigt understryker Sjöstedt att Vänsterpartiet inte är någon absolut motståndare till att EU:s medlemsländer samordnar sig i vissa skattefrågor. Man står till exempel bakom införandet av någon typ av Tobinskatt. Men två principer måste hela tiden vara vägledande.
– För det första nationellt självbestämmande, och för det andra ska pengarna gå till medlemsländerna, säger han.
Pengarna till EU
Göran Färm, Europaparlamentariker från Norrköping och gruppledare i budgetutskottet för den socialdemokratiska S&D-gruppen, håller inte helt med. Även Färm är noga med att påpeka att det inte handlar om att ge EU beskattningsrätt. Med dagens regler krävs enighet i ministerrådet för att fatta beslut i skattefrågor. Däremot menar han att EU:s budget behöver växa de kommande åren.
– Alla tunga offentliga system i dag finansieras nationellt eller regionalt. Samtidigt upplever vi att det finns allt mer saker som behöver finansieras på en gränsöverskridande nivå, säger han.
EU:s budget för 2011 ligger på 140 miljarder euro – lite mer än en procent av EU:s sammanlagda BNP. Färm menar att en finansiell transaktionsskatt skulle ge EU mer resurser till välbehövliga investeringar, utan att belasta medlemsländernas redan ansträngda ekonomi.
– En sådan här skatt skulle kunna hjälpa till att finansiera EU:s budget. Då skulle medlemsländerna inte behöva betala lika mycket i medlemsavgift till unionen, vilket förstås vore välkommet när många stater har problem med budgetunderskott, säger han.
Marknaden sätter skattenivåerna
Lars Nyberg var under lång tid EU-samordnare på LO och representerade fackföreningsrörelsen i EU:s ekonomiska och sociala kommitté. Han tycker att EU i vissa tydligt avgränsade skattefrågor måste få ett större inflytande.
– EU bör fatta beslut om bolagsskatter, beskatta kortsiktiga finanstransaktioner och införa en gemensam koldioxidskatt, säger han.
En sådan ordning skulle kräva en förändring av Lissabonfördraget – något som knappast finns på agendan i Europa de närmaste åren. Men Lars Nyberg menar att en förändring på sikt ändå är nödvändig.
– Eftersom staterna i Europa är så beroende av varandra är det i praktiken marknaden som avgör till exempel vilken företagsbeskattning man kan ha. På sätt och vis är den formella rätten att själv bestämma över vissa skatter en illusion, säger han.
Finanskrisen resulterade i nationella budgetunderskott och statsskulder. Privata skulder blev allmänna. Trots politiskt motstånd från vissa medlemsstater – kanske mest tydligt från den liberal-konservativa regeringen i Storbritannien – borde det finnas större möjligheter än på länge att nu vinna stöd för en beskattning av finanssektorn.
Kanske kommer lite grus att kastas in i det finansiella maskineriet till slut. To-bin continued.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
