Tomma hus utmanar kommunerna

LANDSBYGD Tomma bostäder är en utmaning för allt fler kommuner och de övergivna husen påverkar attraktiviteten på glesbygden, menar en expert. Enligt statistik från SCB kan det finnas upp till 200 000 över hela landet.

Bostadsbrist och avfolkning av glesbygden. Långa bostadsköer i städerna men massor av tomma hus på landsbygden. Kanske för att ingen vill bo där, eller kanske för att de helt enkelt inte kan. På vissa ställen pratas det om timer-byar: det bor folk i husen kanske en eller ett par veckor om året och under den övriga tiden går lamporna av och på med timer.

Att det behövs fler invånare på landsbygderna är många överens om. Större befolkningsunderlag ger bättre kommersiell och offentlig service: affärer, sjukhus, skolor, förskolor och kollektivtrafik.

– Man behöver fler som flyttar in än som flyttar ut, och man behöver att de som flyttar in har inkomster. Det är det som är grundproblemet, säger Charlotta Mellander, som är professor i nationalekonomi på Jönköpings universitet och expert på regional utveckling.

På senare tid har en ny trend tagit fart där par och barnfamiljer vill flytta bort från stan och ut på landet, för att leva lugnare och närmare naturen, driva ekologiskt jordbruk och bli självförsörjande. Facebook-grupperna Jag räddade ett ödehus!, med 16 000 medlemmar och  Övergivna hus o byggnader till salu/sökes, med 11 000 medlemmar är tydliga exempel på att marknaden för övergivna hus spirar. En win-win för landsbygden menar många, men konstigt nog kan det vara svårt att hitta någonstans att bo för de som faktiskt vill flytta från stan.

En del av de tomma husen ägs av släkter som bor i stan och aldrig hälsar på. En del hus blev tomma efter hopslagning av jordbruk och lämnades att förfalla. Andra tomma hus sitter fast i olösliga arvstvister eller skilsmässor. Charlotta Mellander berättar att hon stöter på en hel del hus som någon äger, men där ingen av någon anledning vill bo.

– När man åker runt i landet så ser man att det är många hus som står tomma, och att det är ett problem för de glesbefolkade kommunerna. Det påverkar platsens visuella attraktionskraft om man åker dit och bara ser massor av ödehus. Jag kan förstå att det är något man vill jobba med.

2014 publicerade Lantmäteriet en lista över vilka län som hade flest “spökhus”, och definierade dem som bostäder där ingen kan antas bo, som inte har ändrats i fastighetsregistret sedan 1950 och som inte har bytt ägare sedan 1970. Med den definitionen slog Lantmäteriet fast att det fanns ungefär 800 spökhus i landet. Men långt ifrån alla tomma hus går in under den definitionen.

Totalt sett verkar ingen veta hur många tomma hus det finns, och i statistiken finns bara mycket knapphändiga svar att hämta. I slutet av förra året fanns 4,7 miljoner hushåll (bostad där minst en person är skriven) i folkbokföringen och 4,9 miljoner bostäder i Sverige, enligt siffror från SCB. Alltså fanns ungefär 200 000 bostäder där ingen är skriven. Jämtlands, Västerbottens, och Norrbottens län, som alla är regioner med mycket glesbygd, har större andel bostäder utan någon skriven i. Men det går långt ifrån att anta att alla bostäder utan någon skriven i är lediga.

Även fast man egentligen måste vara skriven där man bor, finns det brister i folkbokföringsregistret som gör att man kan räkna med att det finns fler hushåll och bebodda bostäder än vad registret säger. Några anledningar kan vara dubbelt boende, då man bara kan vara skriven på en lägenhet i taget, övernattningslägenheter eller att lägenheten nyttjas till något annat, till exempel kontor eller läkarmottagning. Hela befolkningen är inte heller skriven på lägenhet. Dessutom räknar SCB med att 39 procent av specialbostäderna, alltså studentlägenheter och äldreboenden, saknar skrivna personer även fast det bor någon i dem. Detta beror på att många studenter står kvar skrivna hos sina föräldrar, och äldre står skrivna hos sin maka/make eller hos någon annan anhörig.

Dessutom räknas många av de tomma husen inte ens in i bostadsbeståndet, eftersom de ofta faller under kategorin “fritidshus”. Definitionen av ett fritidshus är “småhus där ingen är folkbokförd, men som ägs av en fysisk person eller ett dödsbo”, och det finns runt 500 000 av dem i landet. Definitionen gör att även hus som inte är fritidshus, till exempel en villa som man inte lyckades eller inte ville sälja när familjen flyttade till stan, kan räknas som det.

Att ha kunskaper om den tomma delen av bostadsbeståndet är ett sätt att se problemet ur en helhet, och att kunna se förändringar över tid. 

– Jag har aldrig sett någon statistik på det här, och det är först på senare år som jag har märkt av att kommuner tittar på det här och vill göra något åt det. Som sagt har jag personligen märkt av problemet när jag är ute i svenska kommuner, men det är inget jag har tittat på ur ett forskningsperspektiv, säger Charlotte Mellander.

Men det är inte bara småhus på landsbygden som står tomma. Den senaste statistiken över tomma hyresrätter visar att det i september 2017 fanns 6400 lediga lägenheter som var redo att hyras ut. Det motsvarar 0,4 procent, och är den lägsta andelen sedan 1990. Och de tomma hyresrätterna finns förstås inte i städerna. Efter krisen på 90-talet drog urbaniseringen igång, och kvar i mer glest bebodda områden fanns ett överskott av bostäder, som byggts för att råda bot på den tidigare bostadsbristen. En del av tomma bostäderna blev tvungna att rivas, andra fick stå tomma kvar. Enligt Hyresgästföreningen har 35 000 lägenheter i de allmännyttiga bostadsföretagen rivits sedan mitten av 90-talet.

Trots tidigare avfolkning verkar nu landsbygden verkar vara på uppgång: mellan 2010 och 2016 ökade befolkningen i landsbygden med 16 000 personer, efter att inte ha ökat alls sedan 80-talet, enligt SCB. Samtidigt ser man att tätorternas och städernas tillväxt inte längre sker lika mycket på landsbygdens bekostnad. 

– Jag tror tyvärr inte att de tomma husen har ett samband med att befolkningen i icke-urbana områden har ökat, utan ökningen är nog snarare en effekt av flyktingvågen 2015 och att många av de som kom placerades i mindre kommuner som inte hade vuxit på länge, säger Charlotte Mellander.

Ändå verkar de tomma bostäderna kunna ha potential för en mer levande landsbygd, inte bara som renoveringsprojekt, utan kanske också för företag och nyanlända.

Många kommuner kartlägger nu hur många tomma bostäder de har. I Falkenbergs kommun tog man inspiration från Örnsköldsvik och tog fram en lista över alla hus på öster sida om motorvägen, som hade avlopp och där fastighetsägaren inte var skriven på adressen. 1300 hus hamnade på listan, förstås många sommarstugor, men också en del som faktiskt var obebott: ödehus, övergivna hus, avstyckade gårdar och så vidare. Man skickade sedan ett vykort till alla fastighetsägarna och frågade om de visste att deras fastighet kunde få ett nytt liv. Resultatet blev lyckat: i våras hade 40-50 fastigheter lösgjorts, varav 30 hade fått nya ägare eller hyresgäster, enligt projektets informationssida. 

I Skellefteå lokaliserade kommunen 2500 bostäder där ingen var skriven, och använde datan för att hitta potentiella boenden till nyanlända. Ungefär tio procent av de fastighetsägare som ägde tomma bostäder var intresserade av att hyra ut. Även Region Kalmar län har påbörjat en kartläggning.

Att bosätta de tomma husen verkar just nu vara upp till kommunerna och regionerna själva. I många fall, som i Falkenberg, är det privatpersoner som är drivande i projekten.

– Det är nog en korrekt analys att sådana här frågor är väldigt mycket beroende av lokala initiativ, sådana som grundar sig i hjärtefrågor, där man kanske har sett ett problem i sin egen bygd, säger Klas Fritzon, som jobbar med regional tillväxt på Tillväxtverket.

Men han menar att det krävs mer för att åtgärda bostadsbristen på landsbygden än att se över de tomma husen.

– Det är inte säkert att de tomma bostäder som man kan få loss matchar vilken sorts bostäder som efterfrågas, och därför kan en ytterligare lösning vara att bygga nya bostäder.

På uppdrag av regeringen utredde Boverket i våras möjligheten att bygga nytt på landsbygden, men ett problem visade sig vara att marknadsvärdet är alldeles för lågt, och att man inte lyckas finansiera projekten. Därför har det bland annat ställts fram förslag på hus staten och kommunerna ska kunna underlätta, till exempel genom att låna ut pengar för att täcka den förlust som blir, berättar Klas Fritzon.

– Det här och den nya landsbygdspolitiken i stort visar att man från statens håll vill göra det mer attraktivt att bosätta sig på landsbygderna. Man verkar medveten om vikten av att möjliggöra för de som faktiskt vill flytta till landsbygden. Men ännu är den politiken i tidigt skede, så vi får se vart det leder.

Vissa forskare och debattörer har andra förslag, och menar att det är för billigt att äga fastigheter, och föreslår en beskattning som ska göra att bostäder säljs istället för att stå tomma. En förespråkare är landsbygdsforskaren Tobias De Pessemier. I en debattartikel och ett remissvar till parlamentariska landsbygdskommittén 2017 skriver han att “särskild beskattning av tomma hus är i olika länder en vanlig åtgärd att bli av med bostadsbristen, att bekämpa avfolkningen samt att stimulera entreprenörskap och egenföretagande på landsbygden. Det finns skäl att införa ett liknande system i Sverige.”

Charlotta Mellander menar att de tomma husen vittnar om ett större problem med befolkning av glesbygdsområden, men ser det ändå som positivt att kommunerna vill jobba med saken.

– Jag har svårt att tänka mig att just själva kartläggningen i sig har en jättestor effekt, men det är ju en åtgärd som kan påverka. Om man framöver kan använda resultatet som en av många åtgärder, kan det säkert vara positivt. En annan aspekt är att det framför allt unga som flyttar ut, och då behöver man titta på vad det är kommunen och samhället behöver erbjuda för att de ska vilja stanna eller komma tillbaka. Men det är klart att alla saker som kan hjälpa de här platserna är bra saker.