“Tragiskt för ungdomarna som behöver läsa de här böckerna”

Förlag, författare och redaktörer måste ta bättre ansvar för att fler kvinnor får plats i historieböckerna. Det anser Claudia Lindén, docent i litteraturvetenskap.

DN:s granskning av skolans läroböcker i historia visar på en ojämställd fördelning mellan män och kvinnor som blivit nämnda vid namn. I en av de granskade böckerna, ”Impuls historia” från förlaget Natur & Kultur, nämndes kvinnor vid namn 32 gånger, medan männen var 324 stycken.

Claudia Lindén, lärare och forskare med genusinriktning inom litteraturvetenskap vid Södertörns Högskola, tycker det är både konstigt och tragiskt.

– Det är tragiskt för ungdomarna som behöver läsa de här böckerna, men sedan tycker jag det även är sorgligt som forskare också hur lite vi når ut. I så många decennier har genusforskningen inom universiteten och aktivismen utanför fört fram mer kunskap och nya sätt att tänka om de här sakerna, ändå gör det ingen skillnad, säger hon.

Lindén tycker att det få antalet kvinnor är anmärkningsvärt eftersom människor generellt sett är mycket mer genusmedvetna i dag och har en vaksamhet i genusfrågorna. Problemet ligger inte bara i underrepresentationen av kvinnor i böckerna, utan det handla också om hur historia skrivs, menar hon.

– Jag tycker Rosa Parks är ett bra exempel. Det går att beskriva den amerikanska medborgarrättsrörelsen med: ”det var en gräsrotsrörelse, Martin Luther King, skjuten,  Klart.” Eller så kan man beskriva den med en historia som börjar med: ”Det var en kvinna som hette Rosa Parks som vägrade resa på sig för en vit man”. Plötsligt finns då en historia där en kvinna aktivt påverkat det historiska händelseförloppet.

Som litteraturforskare kan Claudia Lindén se kopplingar till hur även andra delar av historia skildras.

– Tidigare trodde man att kvinnor var så förtryckta att de inte kunde skriva. Nu vet vi att det funnits kvinnliga författare sedan antiken, men de har glöms bort, blivit inaktuella. Men de fanns där. Det är när historieförfattarna väljer att bara bevara en man som vi till slut bara känner till män, säger hon.

Hur det kunde bli så här än en gång har Claudia Lindén inget bra svar på. Men hon anser att ett visst ansvar ligger på bokförlagen, redaktörerna och författarna som inte verkar tycka att det är viktigt att bevaka en sådan sak som kvinnorepresentation i läromedel.

Att jämställdhetsperspektivet är inskrivet i läroplanen tycker hon borde ha förändrat kurslitteraturen mer än vad det gjort.

– För 30 år sedan skulle vi sagt: ”Vi måste bara få ut den här kunskapen” och starta grupper för att bevaka genusfrågan. Men det har gjorts under en lång tid och fortsätter att göras hela tiden. Det fungerade ändå inte.

– Jag känner en sorts sorgsen tyngd över att det inte fungerar. Forskningen finns och det skrivs mycket intressant historia som ser annorlunda ut än i de här böckerna. Men för att en förändring ska ske måste de som ansvarar för produktionen av läroböcker också läsa denna forskning, säger Claudia Lindén.