Tre ekonomer: Så ska Sverige få bättre tillväxt

ekonomi Sveriges BNP per capita växer inte. Det är ett problem som skyms av regeringens tal om en urstark tillväxt och ekonomi, tycker professorn i nationalekonomi, John Hassler. Dagens Arena låter honom och två andra nationalekonomer föreslå vilka reformer som Sverige behöver.

I ett debattinlägg i Dagens Industri skriver John Hassler, professor i nationalekonomi vid IIES, Stockholms universitet, att svensk ekonomi inte alls är så stark som den verkar om man ser till BNP per capita, eller tillväxten utslaget på invånarna.

Att Sveriges ekonomi går så bra nu beror, enligt honom, på en stark befolkningstillväxt, främst till följd av invandring. Det ger en skjuts åt tillväxten, men ändrar inte på det faktum att utslaget per person så växer ekonomin knappt alls. Och att få den totala »kakan« att växa är en förutsättning för att kunna ha ett ökat välstånd som kan fördelas på invånarna, menar Hassler.

Han jämför tre tidsperioder, baserade på SCB:s siffror och en prognos för kommande år från Konjunkturinstitutet: 1951–1972, 1973–1993, 1994–2006 och 2007–2021,

För att visa att tillväxten i den period där vi är nu, fram till 2021, kommer att ha en lägre tillväxt per person, 0,9 procent, än vad som var fallet under de år som ledde fram till 1990-talskrisen, 1973-1993, då den var 1,4 procent per år i genomsnitt.

Jag brukade på 1990-talet när jag fick frågan om vad som var det bästa med Sverige svara »Tensta gymnasium«

– När det gäller typen av problem som jag tror ligger bakom den här situationen, så har varken den här eller förra regeringen gjort särskilt mycket alls, tycker John Hassler, när Dagens Arena når honom på telefon.

Han skulle vilja se en bred politisk uppgörelse på flera politiska områden för att vända tillväxtutvecklingen, men samtidigt är han pessimistisk till att det är möjligt i dagens politiska klimat.

– Det jag tycker att man måste inse är att om man ska ha en fungerande tillväxt i ett land måste allt fungera. Det är inte en sektor eller del i samhället som kan dra i allt, säger han.

John Hassler ser de breda politiska reformerna, som spände över de politiska blocken, efter 1990-talskrisen som ett föredöme, och menar att det mesta man kom överens om då fungerade för att få ekonomin att gå i rätt riktning, såsom ett nytt pensionssystem och skattesystem, ett finanspolitiskt ramverk, liberaliseringar av olika sektorer och beslutet om att exportindustrin skulle sätta märket för årliga löneökningar.

– Det finns anledning att vara kritisk till exempelvis friskolereformen och jag tror att man har gått för långt med urholkningen av ersättningssystemen som har fortsatt sedan dess, men i grunden var det vi gjorde då lyckosamt, säger John Hassler.

I dag ser han behov av en skattereform för att öka skatten på kapital och minska det på arbete, och han förespråkar stora reformer på bostadsområdet där återinförd fastighetsskatt och avskaffad hyresreglering är några av delarna.

Skolan ser han stora behov av att förändra, men där har han däremot svårt att se hur man ska förbättra situationen.

– Det är inte så enkelt som att man bara ska rulla tillbaka avregleringen. Men spridningen i skolresultat är jätteallvarlig. Jag brukade på 1990-talet när jag fick frågan om vad som var det bästa med Sverige svara »Tensta gymnasium«, eftersom det var en skola som gav förutsättningar för eleverna att läsa vidare på topputbildningar. Men i dag är det nedlagt, säger John Hassler.

Vi står inte på ruinens brant, men skatterna bidrar inte till att vi använder resurserna på bästa sätt.

Även Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, ser med oro på att den svenska skolan har »urholkats«. Som specialiserad på skattefrågor lägger hon dock krutet på skattereformer när hon ska föreslå reformer för att Sverige ska öka sin tillväxt.

– Vi står inte på ruinens brant, men skatterna bidrar inte till att vi använder resurserna på bästa sätt, säger Åsa Hansson.

I likhet med John Hassler vill hon sänka skatten på arbete och införa fastighetsskatt, åsikter hon förde fram i en ny rapport häromveckan som en av forskarna i SNS Konjunkturråd.

– Det är bättre att ha en enhetlig moms. Det skulle göra att vi fick in mer skattepengar som kan användas till att sänka marginalskatten på arbete, säger Åsa Hansson.

Konsumtionsskatter är mindre skadliga än skatt på arbete, enligt Åsa Hansson, då höga marginalskatter påverkar vilket utbildning folk väljer och hur mycket de anstränger sig på sitt arbete. Exempelvis momsen på mat skulle kunna vara högre, säger hon, vilket kan kompletteras med ett extra ekonomiskt stöd till dem som inte har råd med dyrare mat.

Torbjörn Hållö är ekonom på LO, och håller med om John Hasslers beskrivning av det ekonomiska läget i stort. Själv skrev han för ett par år sedan en rapport om samma fråga.

– Det som är lite lustigt med hans artikel är att BNP per capita har trots allt hostat upp sig litegrann på senare tid, framförallt 2015 var ett väldigt bra år. Däremot har han ju rätt i att det långsiktigt är BNP per capita som bygger välstånd – annars finns inga pengar att fördela, säger Torbjörn Hållö.

Produktivitet skapas inte genom att återuppfinna skoputsaryrken.

Sverige hade ingen tillväxt per capita mellan 2007 och 2014 om man summerar hela perioden, säger han.

– Det här beror framförallt på en sämre produktivitetsutveckling internationellt. Och hur ökar man produktiviteten? Jo, genom att satsa på utbildning och göra investeringar. Det som skapar det här är inte att återuppfinna skoputsaryrken utan att ha höga förädlingsvärden på det arbetskraften producerar, vilket ger högre löner, säger Torbjörn Hållö.

Den internationella utvecklingen hänger bland annat ihop med teknologisk utveckling och är svår att påverka nationellt, säger Torbjörn Hållö. Men Sverige kan möta den utvecklingen genom exempelvis förbättra utbildningssystemet och satsa på investeringar. Försämringarna i skolan leder till mindre produktiv arbetskraft, och det gäller både arbetare och akademiker.

– Det är möjligtvis lite av en paradox; å ena sidan pratar vi om AI (artificiell intelligens, red.anm) och digitalisering, å andra sidan ser vi inte riktigt den utvecklingen i tillväxttalen. Jag tror vi kommer se ett skifte så småningom som ger draghjälp, men inget som kan jämföras med förändringarna som till exempel ångmaskinen innebar, säger han.

En del andra debattörer hävdar att vi har effektiviserat produktionen så mycket att vi borde kunna arbeta mindre. Ligger det något i det?

– Idén är att vi har en konstant tillväxt, men vi eftersträvar också mer avancerade saker. Att man skulle säga att vi har en lagom nivå av produktivitet, skulle också vara som att säga att cancervården har tillräckligt god kvalitet.