Innan ett nytt klimatavtal kan vara på plats bör tre saker redas ut: hur FN-länderna definierar utsläpp, konsumtion och ansvar.
I morgon fredag släpper FN sin utvärdering av ländernas klimatplaner inför klimattoppmötet i Paris.
Redan nu vet man att planerna inte kommer att räcka för att komma ner till tvågradersmålet – vi kommer i stället hamna på runt tre grader, som snabbt kan bli fyra, fem, sex.
Skiljelinjen mellan rika och fattiga länder är tydlig. Vem har skapat klimatförändringarna och vem ska ta ansvar för dem nu? Konflikten grundas i att det finns många olika definitioner av klimatförändringarnas orsaker och att åsikterna angående ansvar går isär.
Beroende på hur man definierar utsläpp och konsumtion visas två helt skilda bilder av världen, visar Dagens Nyheters granskning.
Här är tre problem som bör redas ut innan ett nytt avtal kan komma på plats:
Utsläpp baserade på produktion eller konsumtion
FN baserar sina beräkningar på utsläppen från varje lands produktion, men tar inte hänsyn till konsumtion per individ, så kallade fotavtryck.
I FN:s uträkning hamnar Sverige långt ner på listan – vi släpper bara ut en tiondels procent av jordens alla utsläpp. Kina står för en fjärdedel av världens utsläpp och toppar därmed listan, USA och Indien följer därefter.
Men gällande fotavtrycken, där utsläppen av all den konsumtion som sker inom länderna, ligger Sverige inte längre i framkant. En genomsnittlig svensk konsumerar fem gånger så mycket som en indier och 60 procent mer än en kines.
– Vi har byggt in en högre resursförbrukning i våra livsstilar och den här konsumtionshetsen är inte hållbar i längden. Ur ett rättviseperspektiv borde fattigare länder snarare ha rätt att öka sin konsumtion, säger Katarina Axelsson, forskare på Stockholm Environment Institute till DN.
Det är dock redan fastslaget att konsumtionsbaserade utsläpp inte kommer att behandlas under klimatmötet i Paris.
Sårbara länder
De länder som ligger långt ner på listorna, både för utsläpp från den nationella produktionen samt för invånarnas klimatavtryck, är de som är som mest sårbara.
Detta gäller till exempel Etiopien, Malawi, Kenya, Laos, Kambodja, Nepal och många fler. För dessa länder har klimatförändringarna än farligare konsekvenser gällande hälsa, ekosystemtjänster, mänsklig livsmiljö, infrastruktur samt för tillgången till mat och vatten.
Aktuella eller historiska utsläpp
Ett ytterligare problem är att FN baserar sina uträkningar på de utsläpp som görs i dag. Till exempel var EU:s utsläpp 2012 endast en halv gång större än Indiens. Men siffrorna ändras dramatiskt om man räknar på utsläppen historiskt sett. I det fallet har de nuvarande EU-länderna sedan år 1850 haft näst intill nio gånger så stora utsläpp som Indien.
– Konflikten mellan nord och syd är reell och rättvisefrågan är jätteviktig. Det är ett faktum att länder som släppt ut minst och inte utvecklats drabbas hårdast av klimatförändringarna, säger Gunilla Reischl, forskare på Utrikespolitiska institutet, till DN.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
