Nyhet Det råder stor brist på specialister i allmänmedicin i Västra Götalandsregionen. Trots det hindras unga läkare från att påbörja sin specialistutbildning. »Det här är absurt«, säger Madeleine Liljegren, ordförande för SYLF.
Det råder stor brist på specialistläkare i allmänmedicin i 19 av 21 regioner. Västra Götalandsregionen (VGR) är inget undantag. När Läkarförbundet jämförde allmänläkartätheten i Sverige låg VGR på en 16:e plats bland de 21 landstingen med genomsnittligt 2 077 listade per heltidsläkare.
Trots det har det beslutats om att inte förlänga några läkarvikariat inom Närhälsan och ST-platserna inom allmänmedicin har strypts.
– Det är helt absurt, säger Madeleine Liljegren, ordförande för SYLF, Sveriges Yngre Läkares Förening, som organiserar underläkare från läkarexamen tills de blir färdiga specialister.
– Det råder en stor brist på specialistläkare i många regioner och att i det läget begränsa antalet ST-platser och inte förlänga några läkarvikariat är bakvänt.
Konsekvenser för regionen
Jakob Nyhlén är allmänläkare och ordförande för primärvårdssektion i Västra Götalands Läkarförening. Han menar att konsekvenserna av de två besluten kommer att påverka inte bara de underläkare som berörs direkt utan även deras kollegor, patienterna och regionen i stort och han är kritisk till att beslutet tagits som över en natt – utan dialog med facket.
– Vi tycker inte att Närhälsan kan fatta det här beslutet utan att involvera oss. Jag vet inte exakt hur många som direkt berörs men bara i Göteborgsområdet är det ett 30-tal läkare, sett till hela regionen är det fler. Men även läkarkollegor och deras arbetsmiljö påverkas; sommarplaneringar, vårdunderskottet som orsakats av corona, vaccinationerna som ligger framför oss. De läkare som nu inte får förlängt är ju personer som med största sannolikhet behövs inom verksamheterna.
– Jag tror dessutom vi kommer få äta upp de här besluten om fem, sex år när vi fortsatt har pensionsavgångar samt ett ökat rekryteringsbehov utifrån omställningen till nära vård, men då står med ett mycket mindre inflöde av specialister.
Resursbrist på två håll
Närhälsans beslut att inte förlänga några vikariat motiveras av att utbildningsenheten är överbelastad och inte kan ta in fler ST-läkare och att det inte är schysst att anställa läkare på vikariat när det dröjer så lång tid innan de kan få en ST-tjänst.
Den andra orsaken är att de regionala resurserna inte räcker till. Närhälsan har inte har råd att själva finansiera ST-tjänsterna, utan behöver det lönebidrag som regionen skjuter till. Det finns för tillfället fler underläkare som vill påbörja sin ST-tjänst än vad det finns resurser för och det blir ekonomiskt ohållbart för de enskilda vårdcentralerna att själva stå för hela kostnaden för fler ST-läkare.
– För vårdcentralen bli att helt själva finansiera en ST-tjänst dyrt. ST är ju en utbildningstjänst så personen är borta på kurser, tid måste avsättas för handledning och personen behöver även arbeta på andra kliniker, säger Jakob Nyhlén.
Trots att facket och Närhälsan delar problembild så är Jakob Nyhlén kritisk till hur Närhälsan valt att hantera problematiken som enligt honom varit känd sedan länge.
Skapat en flaskhals
Redan för tre år sedan beslöt regionen att antalet ST-platser skulle öka från 440 till 540 stycken. För att VGR ska nå målet på en specialistläkare per 1500 invånare till 2025 krävs ytterligare 100 finansierade platser, alltså 640 stycken, enligt en utredning som leddes av Jan Eriksson och presenterades förra året. Men samtidigt har inga inga ytterligare resurser skjutits till, vilket, enligt Camilla Sandin-Bergh, utbildningschef vid primärvårdens utbildningsenhet i VGR, skapat en flaskhalsen.
–Det är primärvårdens utbildningsenhet som ansvarar för ST-tjänsterna i allmänmedicin, men enheten är dimensionerad för 440 och inte för 540 som är det antal som regionen tagit beslut om att finansiera. Utöver de 540 har vårdcentraler haft möjlighet att ta in fler ST som fått stå i kö för regional finansiering. Dessa ST-läkare har tagits om hand på exakt samma sätt av som de regionalt finansierade. I dagsläget finns närmare 100 ST inskrivna utöver det beslutade antalet och vi har nu nått en gräns för vad vi kan hantera. Kapaciteten på min enhet räcker inte till, men viktigast av allt är att sidotjänstgöringsplatser inom flera obligatoriska områden inte räcker liksom de obligatoriska kurserna som ingår i specialistutbildningen.
Fler platser krävs
Madeleine Liljegren är kritisk till att politiker säger att det behövs satsa på primärvården, men samtidigt hindrar unga läkare från att påbörja sin specialistutbildning där. Regionerna är de som bestämmer hur många AT- och ST-tjänster som erbjuds och Madeleine Liljegren säger att det är vanligt att många »underläkare« får vänta länge på att få en AT- och ST-tjänst. Antalet platser är underdimensionerade i relation till behoven.
– Det är regionerna som bestämmer vår progression inom yrket. Det är dåligt för individen, men det är också ett samhällsproblem. För att klara framtidens vårdbehov krävs det ett stadigt inflöde av nya specialister. Över 30 procent av specialistläkarna är 60 år eller äldre, så inom en snar framtid kommer det märkas av i form av färre möjliga handledare.
Att pensionsavgångar kan driva på problematiken är en farhåga flera regioner vittnar om i socialstyrelsens årliga rapport där de bedömer tillgång och efterfrågan på legitimerade yrkesutövare i hälso- och sjukvården.
Mellan åren 2015-2019 minskade antalet årligen utfärdade läkarlegitimationer. Samtidigt ökade antalet examinerade läkare under samma period, vilket kan, enligt Socialstyrelsens rapport, tyda på att det finns en fördröjning mellan avslutad grundutbildning och utfärdad legitimation. Om det är brist på specialistläkare i regionerna kan det dock innebära brist på handledare, vilket gör det svårt att öka antalet tjänster för allmäntjänstgöring (AT), som behövs för en legitimation.
Kräver att staten tar ansvar
Madeleine Liljegren tycker inte att regionerna klarar av uppdraget och efterfrågar ett större statligt ansvar.
– Regionerna själva vet inte hur många ST-platser de har. Hur ska man då veta vilken storleksordning åtgärderna kräver? Vi vill se att staten tar ansvar hela vägen för läkares utbildningsprogression för regionerna klarar inte det. Det här är en nationell kompetensförsörjningsfråga.
Jakob Nyhlén delar delvis Madeleine Liljegrens resonemang men höjer samtidigt ett varnande finger.
Camilla Sandin-Bergh hoppas på någon form av lösning för VG-regionen.
–Diskussioner pågår med ansvariga i regionen. Vi har begärt mer pengar för vår verksamhet, men förutom det måste man från regionens sida också garantera tillräckligt med sidotjänstgöringplatser och kurser innan fler kan beredas plats.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
