Nyhet LO, Seko och Finansförbundet ser stora problem med nya LAS. Facken inom statlig sektor radar upp problem. I remissvaren ifrågasätts lagstiftningsprocessen där de inte fått vara med från början.
Det framgår av de remissvar på utredningen om nya LAS som kommit in till arbetsmarknadsdepartementet. Svaren rör departementsskrivelsen En reformerad arbetsrätt och även till viss del de två andra utredningsförslagen som ska omsätta överenskommelsen mellan PTK, Svenskt Näringsliv, IF Metall och Kommunal till lagstiftning.
Flera förbund som företräder medlemmar inom offentlig sektor påpekar att balansen nu förskjuts till arbetsgivarnas fördel utan att de fått vara med om förhandlingarna.
Till dem hör LO-förbundet Seko, som likt de flesta LO-förbund sa nej till nya LAS. De framhåller att ”den offentliga sidan av svensk arbetsmarknad har hållits utanför förhandlingarna och har inte ens haft möjlighet att påverka innehållet”.
Förbundet är kritiskt till att konsekvenserna för de anställda inom det statliga området inte har utretts närmare, i synnerhet med tanke på de specialregleringar som finns inom staten. Även om Seko påpekar att vissa delar av utredningarnas förslag kan gynna deras medlemmar, till exempel omställnings- och kompetensstödet, är priset för högt, anser de.
Man vänder sig starkt mot att vad som är ”saklig grund” vid uppsägning av personliga skäl ska ersättas till ”sakliga skäl”. Det innebär ett ”systemskifte”, menar fackförbundet. Förbundet är även kritisk mot andra delar av förslaget, till exempel att arbetsgivaren ensidigt ska kan undanta fler från sist-in, först ut-principen i företag av alla storlekar.
Akademikernas fackliga centralorganisation Saco framhåller att de står bakom parternas överenskommelse. Men även de har synpunkter på hur lagförslagen förhåller sig till den offentliga sektorn.
”Balansen och den modernisering av arbetsrätten som reformen syftar till uppnås inte fullt ut på offentlig sektor. Utredningen har endast undantagsvis beaktat den offentliga sektorn i sina överväganden. Saco anser att utredningen inte har uppfyllt uppdraget i denna del”, skriver Saco i sitt remissvar.
De syftar här på att de förbättringar för de anställda som införs, och som avser visstidsanställningar, företrädesrätt och uthyrd arbetskraft, inte får fullt genomslag på den statliga sektorn. Detta eftersom det där finns särregleringar för de statligt anställda, och att dessa regler har företräde framför LAS.
Finansförbundets remissvar tillhör de skarpast formulerade. Fackförbundet skriver att regeringen har visat ”en bristande respekt för hur förslagen påverkar arbetsmarknadsparter som inte är en del av ovan nämnda överenskommelse”.
– Genom regeringens agerande påtvingas vi lösningar som varken fack eller arbetsgivare i finansbranschen vill ha, säger Finansförbundets ordförande Ulrika Boëthius, i en presskommentar.
Finansförbundet kritiserar att de och andra arbetsmarknadsparter som inte ingår i huvudavtalet förbjuds från att avtala fram förändringar av de nya reglerna om uppsägning av personliga skäl.
Reglerna ska nämligen bara vara dispositiva, påverkbara, på huvudorganisationsnivå. Då förbundet inte ingår i en huvudorganisation som står bakom det nya avtalet kan de inte påverka de nya reglerna som gör det lättare att säga upp av personliga skäl, skriver förbundet.
”Lagförslaget inskränker därför möjligheterna att hitta goda förhandlingslösningar”, skriver Finansförbundet.
Finansbranschens fack föreslår därför att fackförbund som inte är medlemmar i en förhandlingskartell ska få möjlighet att teckna avtal om avsteg från lagens regler om sakliga skäl vid uppsägning.
Precis som de flesta andra fack är man motståndare till att en uppsagd person inte längre ska få lön under den tid facket och arbetsgivaren tvistar om det var rätt eller inte att säga upp den anställde. Förutom att det kommer leda till fler tvister, då dessa inte blir lika kostsamma för arbetsgivaren, kommer nyordningen att kosta a-kassan och fackförbundens inkomstförsäkringar mycket pengar, bedömer facket.
Även LO är i sitt remissvar starkt kritiska mot det som man kallar en ny form av dispositivitet. ”Det är, och har alltid varit, möjligt att träffa överenskommelser som förbättrar skyddet för de anställda”, skriver LO och tar även de upp att den föreslagna dispositiviteten inte gäller för statligt anställda.
Precis som Finansförbundet är de negativa till att alla arbetstagarorganisationer inte ska få avtala om förändringar av LAS. Detta är ett tydligt avsteg från de gällande bestämmelserna, skriver man, och ”ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten och i gällande kollektivavtal”.
LO hänvisar i remissen till sitt svar på utredningen En moderniserad arbetsrätt som kom 2020. Man ansåg redan då att det saknades tillräckligt med empiriskt underlag för att motivera en försvagning av anställningsskyddet. Organisationen ifrågasatte, då som nu, behovet av en förändring av bestämmelserna om turordning. Förslagen om hyvling och särskild visstidsanställning ser däremot LO som förbättringar.
Precis som Saco tillstyrker, fackliga OFR, Offentliganställdas förhandlingsråd, förslagen i de tre utredningarna. Men samarbetsorganisationen har ett antal anmärkningar som de förutsätter att regeringen tar med sig i den fortsatta lagstiftningsprocessen.
Bland annat anser OFR att det är anmärkningsvärt att det inte görs en utförlig analys av att centrala delar av överenskommelsen inte kan genomföras på den statliga delen av arbetsmarknaden.
Här finns ett resonemang om att det förstärkta skyddet för visstidsanställda, där företrädesrätt till återanställning ska infalla efter nio månader i stället för tolv månader, inte kommer de statligt anställda till del. Detta sätter grundlagsregleringen om tillsättande av statliga anställningar stopp för, framför samarbetsorganisationen.
Av remissvaren framgår att det inte bara är fackförbund som uppmärksammar vad nya LAS kan betyda i den statliga sektorn.
Arbetsgivarverket, som är arbetsgivarorganisationen för de statliga arbetsgivarna, skriver till exempel att de ”finner det anmärkningsvärt att ny lagstiftning enbart bygger på privat sektors förutsättningar och att andra sektorer bara förmodas följa efter och anpassa sina avtal” och att ”förslaget inte tagit höjd för förutsättningarna i statlig verksamhet, de statliga kollektivavtalen och inte heller den särlagstiftning som finns”.
Organisationen gillar inte heller att arbetsmarknadslagarna nu ser ut att börja skilja sig åt mellan olika sektorer, och de hänvisar som flera andra remissinstanser till att en viss del av anställningsskyddet kommer att vara påverkbart av fack och arbetsgivare i den privata sektorn, men att dessa regler inte kommer att vara dispositiva inom statlig sektor. Detta till skillnad från i dag då skrivningarna om uppsägning av personliga skäl är tvingande över hela arbetsmarknaden.
Man anser inte heller att förslagen om särskild visstidsanställning är anpassat efter den statliga sektorns behov. Det är inte heller den regelförändring som säger att någon som varit uthyrd i 24 månader ska erbjudas en tillsvidareanställning på kundföretaget, skriver Arbetsgivarverket. Trots dessa anmärkningar är organisationen i huvudsak positiv till promemorian om den nya arbetsrätten.
De huvudsakliga aktörerna bakom överenskommelsen – PTK, Svenskt Näringsliv, IF Metall och Kommunal – är tydliga i sitt remissvar med att de anser att det är viktigt att promemoriornas förslag inte ändras.
”Varje sådan förändring riskerar att komma i strid med parternas principöverenskommelse. Några ändringar av förslagen bör därför inte göras”, skriver PTK på sin webbplats.
En liknande formulering har Saco som anser att det är avgörande att alla tre delar, alltså alla tre förslagen, genomförs.
”Om någon del bryts ut eller ändras riskeras den balans som överenskommelsen utgör”, skriver Saco.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
