Tusentals lärare utestängs från inflytande

Nyhet Trots att obehöriga lärare utgör en tredjedel av yrkesgruppen är de inte längre välkomna i lärarfacken. Det betyder att tusentals lärare inte kan påverka sina arbetsvillkor.
– Hela systemet är riggat mot dem, säger expert.

Antalet undervisande lärare som saknar behörighet är högt. En ny prognos från Skolverket säger att det kommer att saknas 12 000 behöriga lärare fram till 2035.

Enligt Skolverkets statistik har endast 82,5 procent av de tjänstgörande grundskollärarna en pedagogisk högskoleexamen och 79,2 procent har lärarlegitimation. En rapport från Arena idé visar att endast 70 procent av lärarna i grundskolan har behörighet i de ämnen de undervisar i.

Trots att lärare utan behörighet utgör en stor det av lärargruppen, och till stor del utför undervisningsarbetet, har Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund bestämt att de inte ska välkomnas in i deras förbund. Det innebär att denna grupp inte har möjlighet att faktiskt påverka anställnings- och arbetsvillkor som regleras av lärarfackens kollektivavtal.

Niklas Selberg, universitetslektor och forskare i juridik vid Lunds universitet, menar att det inte strider mot våra demokratiskt stiftade lagar om föreningsfrihet att lärarfacken inte välkomnar obehöriga lärare i det fackliga arbetet. Ur rättslig synpunkt är det oproblematiskt. Men det finns andra aspekter som kan diskuteras.

– Den svenska modellen bygger på att demokratiska rättigheter i arbetslivet utövas genom facklig representation och av fackliga representanter. På det sättet är det fackliga medlemskapet lite viktigt framhåller han.

– Icke-medlemmar har inga medlemsrättigheter i förbundet. Man kan inte driva frågor om prioriteringar, inte heller utse eller blir vald till företrädare.

Fram till 2019 rekryterade Lärarförbundet obehöriga lärare. Men i ett kongressbeslut från december 2018 beslöt man att det skulle bli ett stopp för det. Numera krävs legitimation eller relevant lärarutbildning för att ens medlemskap ska godkännas.

– Det var för att stärka lärarnas ställning, lärarnas röst, och för att vi menar att alla barn och elever faktiskt borde garanteras och undervisas av utbildade behöriga lärare, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

Hon menar också att det är en arbetsmiljöfråga. Att det blir svårt för lärare som saknar kompetens att ta sitt ansvar. Dessutom konstaterar hon att fackförbundet Vision kan organisera obehöriga lärare och att Lärarförbundet har ett samverkansavtal med dem.

– Vi är överens om att i de fall vi har personer som ansöker om medlemskap men inte uppfyller medlemsparagrafen, då hänvisar vi dem till Vision. På arbetsplatsen är det Vision som tar ansvaret för dem i sin anställda roll och företräder dem i sin arbetssituation. Men det är vi som i samverkan driver på läraravtalet. Där finns inte Vision med.

Det finns tydliga incitament för att gruppen obehöriga lärare ska minska. Till exempel står det i skollagen att det krävs lärarlegitimation för att få en tillsvidareanställning och få sätta betyg. Endast ett år i taget får en skola anställa en obehörig. De blir heller inte inlasade, de får inte en fast anställning efter två års vikariat. Men trots detta har gruppen fortsatt att öka de senaste tio åren. 

– Lagstiftaren, rättstillämparen och facket utgår från att det inte finns eller inte bör finnas obehöriga lärare. Men i någon mening är det obehöriga lärare som behöver hjälp mest, ur ett fackligt perspektiv. För de har svagast ställning på arbetsmarknaden, säger Niklas Selberg.

I Arena idés rapport framkommer det att den fackliga organisationsgraden på fristående grundskolor, ”som har en högre andel obehöriga lärare och därmed en högre grad tillfälliga anställningar”, är drygt 15 procent lägre än på kommunala grundskolor. Mellan 63-69 procent jämfört med mellan 84-86 procent.

Johanna Jaara Åstrand framhåller att fackens skyldighet är att öka organisationsgraden. Och att det är deras grunduppgift att stärka hela fackrörelsen. Däremot menar hon att de fackligt organiserade ska vara med i rätt fackförbund så att de får den medlemsnytta de kan förvänta sig. Lärarförbundet vill också verka för att det inte ska finnas obehöriga lärare i framtiden.

– Det är inte bra för den personen och det är inte bra för verksamheten. Det är verkligen inte önskvärt för barn och elever. Vi har en tydlig skollag, all undervisning ska vila på vetenskaplig grund. Då krävs det också att man har rätt kompetens och är utbildad eller legitimerad för det uppdrag man har. Det är ett sätt att värna och värdera svensk lärarkår och stå upp för kvaliteten i svensk skola.

Niklas Selberg menar att det är viktigt att vissa yrken fordrar att man har rätt behörighet eller legitimation. Men om det trots legitimationskrav ändå finns en stor grupp yrkesverksamma utan legitimation måste man förhålla sig till den verkligheten.

– Det existerar ändå obehöriga lärare som står för väldigt mycket undervisning, och då blir det knas. Då får man ställa sig frågan om hur man ska förhålla sig till gruppen arbetstagare som man inte tycker borde finnas men som ändå finns.

Om gruppen obehöriga lärare skulle fortsätta att växa kan det i framtiden kanske bli relevant för lärarfacken att överväga att organisera dem. Niklas Selberg menar att det annars kan bli svårt för lärare att exempelvis vidta stridsåtgärder. Eftersom arbetsgivaren kan räkna med obehöriga.

– Vill facken ha möjligheten att strida på ett slagkraftigt sätt då måste arbetsgivarna veta att de organiserar många. Det är deras maktställning. I dagsläget verkar facken tycka att de är tillräckligt starka utan obehöriga lärare. Men om det skulle diffa för mycket, att obehöriga blir väldigt många, då kommer man att vara tvungen att ompröva den hållningen.

Men Lärarförbundet har redan gjort sådana övervägningar, framhåller Johanna Jaara Åstrand.

– Den risk vi har kalkylerat med är snarare tvärtom. Den försvagade ställningen för läraryrket skulle vara om vi blir ett förbund som består av majoriteten visstidsanställda med otrygga anställningsförhållanden och som saknar kompetens för läraruppdraget.

Men är det inte just dem ni ska ställa upp för och hjälpa?

– Det gör vi genom att driva på för att alla anställda på lärartjänster ska få den utbildning som uppdraget kräver. Och kliver man in i en lärarutbildning så välkomnar vi dem till att vara en del av vår profession och därmed också vårt fackliga arbete. Annars har vi överenskommelser med andra fackförbund, just för att inte lämna någon i sticket, säger Johanna Jaara Åstrand och tillägger:

– Ämnar personen som har tjänsten som vikariat att bli lärare, då trycker vi på att för att de så fort som möjligt ska få komma in i studier. Men har man inte ambitionen att bli lärare kommer man naturligtvis jobba med något annat inom kort.

Om lärarfacken skulle gå för mycket efter verkligheten skulle det kunna uppstå ett annat demokratiskt dilemma, poängterar Niklas Selberg. Om skollagen nu säger att obehöriga inte ska anställas och de flesta är överens om att behörighet är viktigt, då kan det anses att man sätter sig över de demokratiska besluten och inlemmar fenomen i arbetsmarknaden som samhället inte vill ha.

– En drastisk jämförelse man kan göra, som i princip är korrekt, handlar om papperslösa arbetstagare. De arbetar obestridligen här i Sverige men deras anställningsförhållanden är i strid med utlänningslagen. Där är frågan för fackföreningarna om de ska organisera dem. Det är människor av kött och blod som arbetar men de är inte här på ett lagligt sätt. I sin kärna är det samma problem. Det är en grupp människor som lagstiftaren inte vill ha men som är här ändå. Ska man gå efter kartan eller verkligheten?

Om obehöriga lärare blir en väldigt stor grupp i framtiden, finns det i så fall möjlighet för dem att starta sitt eget förbund? Kring detta spekulerar Erik Sjödin, universitetslektor och forskare i arbetsrätt vid Stockholms universitet.

Han konstaterar att det rent historiskt sett inte funnits några hinder för att bilda ett eget förbund. Därför har det inte setts som ett demokratiskt problem att föreningar väljer sina medlemmar. Så länge det inte strider mot diskrimineringslagen.

Men för ett fackförbund är rätten till kollektivavtal och att påverka sina villkor det mest väsentliga. Och Erik Sjödin lyfter att det efter att den reglering som infördes 2018 efter konflikten i Göteborgs hamn, inte finns samma möjligheter att vidta stridsåtgärd när det redan finns ett kollektivavtal. 

Med den regleringen får det först tecknade avtalet en utvidgad fredsplikt som påverkar också andra organisationer och inte bara de egna medlemmarna.

– Rättsordningen har tidigare sagt att den som är stor och stark och kan teckna ett avtal, den får det. Men nu är det inte riktigt så längre. Nu säger rättsordningen att om du tecknat det första avtalet då får du fredsplikt också för andra organisationer. Dessa organisationers avtal får därför begränsade verkningar.

Erik Sjödin menar att även om de obehöriga lärarna skulle bilda ett förbund skulle de få svårt att reglera sina egna villkor. Eftersom då finns redan Lärarförbundets avtal som reglerar dem.

– Efter den situationen kan det finnas utökade förväntningar på de som sluter kollektivavtal att låta alla som omfattas av det påverka, på ett annat sätt än vad det gjorde tidigare.

Men han understryker också att det inte finns några hinder för lärarfacken att ställa krav på legitimation. Alternativet skulle kunna vara ett uppenbart ingrepp på föreningsfriheten.

Niklas Selberg poängterar att när det gäller de konkreta villkoren på arbetsplatsen, som arbetsmiljö och diskriminering, så är allt samma för obehöriga och behöriga lärare. Löneskillnader som kan finnas mellan dem kan dessutom anses vara motiverade utifrån att det ska löna sig att vara utbildad och behörig. Och det är vad samhället strävar efter att de undervisande lärarna ska vara.

– Hela systemet är riggat mot de obehöriga lärarna, därför att lagstiftaren har sagt att man inte vill ha obehöriga lärare i skolan. I den meningen ligger fackets agerande i linje med demokratiskt fattade beslut – lärare ska vara behöriga.