Enligt EU:s direktiv om minimilöner ska goda arbetsvillkor garanteras vid offentliga upphandlingar. Men hälften av alla upphandlingar inom EU sker till lägsta möjliga pris.
Varje år lägger EU-länderna 2 000 miljarder (2 biljoner) euro på offentliga upphandlingar, framför allt av tjänster som städning, säkerhetsvakter och call center-personal. Men trots ambitioner om att verka för ett mer ”socialt Europa”, där goda och trygga arbetsvillkor är en del, valdes (2019) hälften av de upphandlade företagen enbart på grund av att de erbjöd lägst pris, något EUobserver nyligen rapporterade om. Statistiken kommer från Tenders Electronic Daily (TED) som publicerar uppgifter om offentliga upphandlingar inom EU.
– Det är dåligt för både arbetare och företag. Bra arbetsgivare avstår från att lägga anbud för priset är så lågt satt. Arbetare får låga löner och dåliga villkor, säger Oliver Roethig, generalsekreterare på UNI Europa, en regional facklig organisation för servicearbetare (vars svenska medlemmar är bland annat Unionen, Fastighets och Seko).
UNI Europa har exempel från flera länder på konsekvenser att upphandlingar till för lågt pris. I Frankrike tvingades städare som skulle städa sjukhus tillverka egna moppskaft och återanvända moppar – mitt under brinnande covid-pandemi. Och i Danmark vann billigaste tolkföretaget en upphandling och pressade villkoren så mycket att många anställda slutade, vilket ledde till en akut brist på tolkar i bland annat domstolar.
Dessutom förlorar staterna i uteblivna skatteintäkter. Offentliga upphandlingar utgör 14 procent av EU-ländernas samlade BNP. Om alla arbetsgivare inom servicesektorn hade kollektivavtal skulle EU-länderna tjäna 28 miljarder euro, enligt UNI Europa. Och löntagare skulle på motsvarande sätt tjäna 25 miljarder euro.
Orsaken till att offentliga upphandlare pressar priset, enligt organisationen, är en kombination av allt hårdare ekonomisk press på myndigheter och upphandlingsregler som lämnar åt varje medlemsland att besluta om de vill ställa striktare krav i offentliga upphandlingar.
– Upphandlingsdirektivet har goda ambitioner, men det är just bara ambitioner – formuleringarna handlar om ”borde”. I minimilönedirektivet är formuleringarna något skarpare, ”ni borde verkligen” upphandla med goda arbetsvillkor. Vi vill ha in en tydlig skrivning i upphandlingsdirektivet som gör det obligatoriskt att upphandla företag som har kollektivavtal, säger Oliver Roethig.
I dag stöter länder som vill ge företräde för goda arbetsvillkor i upphandlingar på problem, då de kan utmanas av företag som anser sig ha missgynnats i upphandlingar, och hotar att stämma dem.
– Av rädsla att bli fällda i domstol och skyldiga skadestånd på flera miljoner väljer många länder att vika sig, och använda sig av lägsta pris-kriteriet, säger Oliver Roethig.
Rättsläget är oklart eftersom frågan inte prövats av EU-domstolen, säger han.
Trots att EU de senaste åren har försökt stärka den sociala delen av samarbetet, genom att bland annat lägga fram lagförslag som stärker arbetares rättigheter, har andelen arbetstagare som täcks av kollektivavtal i Europa minskat från 72 till 66 procent mellan 2010 och 2018.
I höstas röstade minimilönedirektivet igenom, som ska vara implementerat inom två år i EU-länderna. Där anges bland annat mål om 80 procents kollektivavtalstäckning och goda arbetsvillkor vid offentliga upphandlingar.
– Man måste se på problemet på en övergripande nivå. Det är en politisk ambition inom EU att 80 procent av alla arbetstagare ska omfattas av kollektivavtal. Det enklaste sättet att uppnå det målet är genom att förändra hur offentliga upphandlingar går till.
160 ledamöter från Europaparlamentet har skrivit under ett upprop för att kräva skärpta regler som gör att bara företag som har kollektivavtal ska kunna delta i offentliga upphandlingar. Bland ledamöterna finns fyra svenskar: tre socialdemokrater och en vänsterpartist. Sverige är ett av de länder där andelen upphandlingar som går på lägsta pris är som minst.
– Min känsla är att kommissionen överväger att förändra upphandlingsdirektivet. Frågan är om det kommer hända före eller efter valet 2024, vi tror att det finns en chans före valet, säger Oliver Roethig.
Hur mår ”Det sociala Europa” idag, tycker du att det märks några konkreta politiska förändringar?
– Vi börjar nu se en substantiell förändring. För tio år sedan var de här frågorna inget som togs på allvar. Men minimilönedirektivet och den sociala dialogen har möjlighet att göra skillnad. Vi ser att exempelvis Kroatien och Spanien arbetar för högre kollektivavtalstäckning. Glaset är mer halvfullt än halvtomt, skulle jag säga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
