Inkomstklyftor mellan rika och fattiga ökar både inom kommuner och mellan kommuner. Enligt nationalekonomen Charlotta Mellander beror de ökande inkomstklyftorna mellan kommunerna på en tilltagande urbanisering.
En granskning som Dagens Samhälle publicerade igår visar att inkomstojämlikheten ökar i 286 av Sveriges 290 kommuner. 17 av de 20 kommuner som har högst andel höginkomsttagare finns i och kring de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.
– Störst andel relativt fattiga finns i inlandskommuner och glesbygd. Undantaget är Malmö, som också har en hög andel relativt fattiga jämfört med andra storstäder, säger LO-ekonomen Anna Almqvist till tidningen.
Charlotta Mellander är professor i nationalekonomi på Jönköpings Internationella Handelshögskola och har länge forskat om städer och regional utveckling. Hon säger att inkomstskillnaderna mellan kommunerna är en funktion av hur många som bor i kommunen och att det delar Sverige. Utvecklingen bygger på en urbanisering framför allt.
– Det grundar sig på vart vi väljer att flytta och bo. Personer i åldern 18-35 år, som är mest flyttbenägna dras till större städer eftersom man ofta gillar att vara på större platser där det finns mer att göra, arbetsmarknaden är starkare och där man kan utbilda sig.
Urbaniseringen leder också till en slags spiral, där rika kommuner blir mer attraktiva, och därmed lockar fler att flytta dit, och på så sätt får ett ännu större skatteunderlag.
– Hela platsen får en annan styrka när fler flyttar dit. Det blir fler jobb eftersom arbetsmarknaden blir mer effektiv. Det blir stordriftsfördelar och kunskapsöverföringseffekter eftersom många av de som flyttar till städerna är utbildade eller flyttar dit för att utbilda sig, vilket i sin tur skapar en högre grad av innovationer.
Man bevakar bostadsbristen i storstäderna samtidigt som 250 kommuner i Sverige uppger att det råder bostadsbrist där också..
Effektens baksida är att utflyttningskommunerna samtidigt får ett krympande skatteunderlag, där allt färre personer måste betala allt mer för att få behålla välfärd. Det brukar leda till att skatten är hög i kommuner som folk väljer att flytta ifrån, men skattehöjningar kompenserar inte helt för att människor flyttar.
När befolkningsmängden krymper blir det också svårare att hålla igång välfärdssektorn såväl som postkontor och andra tjänsteverksamheter, eftersom efterfrågan minskar, menar Charlotta Mellander.
Hon säger att missnöjet hos dem som bor kvar i mindre utflyttningskommuner riskerar att öka eftersom de får betala mer i skatt samtidigt som de får en allt sämre service. Missnöjet grundar sig inte bara i de ekonomiska klyftorna mellan kommunerna lägger hon till. Även mediebevakning och vilka frågor som hamnar på den politiska agendan centraliseras till höginkomstkommunerna.
– Man bevakar bostadsbristen i storstäderna och förbifart Stockholm och den här typen av frågor – samtidigt som faktiskt 250 kommuner i Sverige uppger att det råder bostadsbrist där också.
Bör den här utvecklingen bromsas?
– Man kan säga sig så här, urbaniseringen är i grund och botten en god kraft eftersom den skapar stora ekonomiska värden och tillväxt, inte minst på grund av den starka arbetsmarknaden. Urbaniseringen har dessutom pågått i över 100 år i princip alla länder, så det är varken önskvärt eller ens möjligt att stoppa den. Däremot bör man på politisk väg diskutera hur man kan fördela det värde som inflyttningskommunerna genererar så att fler platser kan få del av det.
Vad anser du om hur realistiska de politiska partiernas landsbygdslöften är i relation till utvecklingen?
– Man talar mycket om att hela landet ska leva, men har en politik som vittnar om motsatsen. Men jag tycker också att man ska ha med sig att det kanske inte är självklart att hela landet ska leva eftersom det skulle medföra oerhört stora kostnader och varje krona som stoppas in på ett ställe innebär en krona mindre på något annat ställe.
Skattepengar ska investeras omsorgsfullt, poängterar Charlotta Melander, och »kanske är det inte en optimal fördelning att erbjuda exakt samma höga service överallt. «
– Men om så är fallet behöver politiken faktiskt uttrycka detta klarare så att människor får realistiska uppfattningar om vad man kan förvänta sig.
Även inom kommunerna växer skillnaderna visar granskningen och det är storstadskommunerna, alltså inflyttningskommunerna som de lokala inkomstklyftorna är värst.
– Trots att lönerna generellt är högre i storstadskommunerna så står det inte i relation till de utgifter man måste betala för exempelvis en bostad, säger Charlotta Mellander, och långt ifrån alla får så pass mycket extra betalt i en tillväxtkommun så att det täcker de extra utgifter som man får där.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
