Urfolk Nya Zeelands största demonstration på årtionden har nått parlamentet. Många maorier är oroliga att förlora de rättigheter de har som urfolk, och de är inte ensamma. Dagens Arena har pratat med experten Gunlög Fur om ett alltmer utbrett förakt mot urfolk, både i Sverige och internationellt.
I dag tisdag den 19 november marscherade över 42 000 demonstranter in i Wellington, där de samlades utanför det nyzeeländska parlamentet. Detta för att protestera mot ett lagförslag som skulle inskränka särskilda rättigheter maorier ges av en 184 år gammal överenskommelse mellan staten och urfolket. År 1975 förtydligades delar av det så kallade Waitangifördraget, för att ge maorierna en politisk röst.
Förslaget väntas inte bli lag, men att rättigheter många maorier har levt med i snart 50 år blir objekt för debatt har orsakat både oro och ilska. Under torsdagen avbröts en parlamentsomröstning av en protestdans. Protesten började med partiet Te Pāti Māori, men även företrädare för de Gröna och Arbetarpartiet anslöt, tillsammans med civila åskådare.
En global trend
Det är inte bara i Nya Zeeland som urfolks rättigheter omprövas. Tidigare i år antog den franska nationalförsamlingen en lag som ger cirka 25 000 nya invånare på Nya Kaledonien rösträtt. Franska medborgare som bott på ön i mer än tio år skulle få rätt att rösta i lokala val, någonting som många av urinvånarna menade skulle försvaga deras politiska inflytande.
Särskilt Nya Kaledoniens självständighetsrörelse ställde sig emot lagen, eftersom de nya medborgarna antogs vilja behålla Frankrikes styre. Våldsamma protester bröt ut.
Samtidigt fördrivs urinvånare på Borneo av Indonesiens nya huvudstadsbygge. I Kambodja arresteras bönder från Bunong-folket som försöker bruka sina hemmarker. År 2022 fann en studie att nästan 70 procent av all mineralbrytning i världen skedde på eller nära urfolks marker och bosättningar. Samma studie visade att dessa områden generellt inte har samma skydd för naturresursförvaltning som mer tätbefolkade områden.
– Det är absolut en utveckling jag känner igen. Ett tonläge i debatten kring urfolk som inte funnits tidigare. Och det har kanske att göra med att det i flera av de här länderna finns regeringar som lutar åt höger politiskt, och som har populistiska drag. Det gäller även i Nya Zeeland, säger Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitetet, som länge forskat om urfolksfrågor och kulturmöten.
”Hat mot samer trappas upp”
Gunlög Fur ser även liknande drag i svenska debatter om samers rättigheter. Under året har flera artiklar publicerats på svenska debattsidor som kritiserar ”privilegierade” samebyar och renskötare. Under bokmässan hölls dessutom det kontroversiella seminariet ”Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?”
Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace skrev i mars en artikel i Aftonbladet, där de uttryckte en oro över att ”det hot och hat som det samiska folket har utsatts för i generationer nu håller på att trappas upp än en gång.”
– Högern har länge drivit en ideologisk debatt mot identitetspolitik. Och den har bland annat betonat att man ska ha likadana rättigheter för alla snarare än att urskilja individer på grund av särskilda olikheter, som man då ser som privilegier. Men högern har också utvecklat en identitetspolitik, som identifierar vad man ibland kallar för vanliga människor. Då har istället urfolk och invandrare börjat ses som hot mot de vanliga människornas nationella gemenskap, säger Gunlög Fur.
”Kallar rättigheter för privilegier”
Att ett urfolk anses privilegierade är ingenting unikt för Sverige. Partiet ACT, som lagt fram det kontroversiella lagförslaget i Nya Zeelands parlament, beskriver sin omtolkning av Waitangifördraget som mer rättvis än rådande lagstiftning. Till exempel har maorier sedan 1800-talet rätt att representeras i parlamentet. Någonting som ACT menar är orättvist eftersom detsamma inte gäller andra grupper.
Tidigare i år upplöstes Te Aka Whai Ora, den maoriska hälsomyndigheten, av den nya regeringen. Även detta för att göra landet mer jämställt. Detta trots att maorier i Nya Zeeland generellt har dålig tillgång till sjukvård. År 2020 led 10,5 procent av den maoriska befolkningen av diabetes, och maorier var nästan dubbelt så sannolika att drabbas av diabetesrelaterade amputationer och njursvikt som resten av befolkningen.
– I en debatt så kan man ju använda vilka uttryck och begrepp som helst för att få fram en åsikt. Men att kalla rättigheter för privilegier är lite försåtligt. Det leder till att man tänker sig att här är grupper av människor som har fått särskilda förmåner som inte andra har fått. Man ignorerar då historien om hur stater har bildats på områden där det redan fanns människor som hade rättigheter som de aldrig förhandlat bort, säger Gunlög Fur.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
