Det var skolan som stod på agendan under Miljöpartiets dag i Almedalen. Men frånsett ett konkret förslag blev det mest slag i luften. Trots god retorik lyckades Gustav Fridolin inte höja temperaturen. Och när Åsa Romson tog vid var urspårningen ett faktum.
Innehåll: Förväntningarna var höga på Miljöpartiets två färska språkrör när de intog scenen och inledde politikerveckan i Visby. De två debutanterna tog också tillfället i akt att bredda partiets profil och rikta strålkastarljuset bort från partiets kärnfråga. Valet föll på skolfrågan. Eller mer exakt: Gymnasiet och vuxenutbildningen. Eller ännu mer exakt: Arbetslösa ungdomar som gått ut gymnasiet utan fullständiga betyg. Där levererade språkrören visserligen ett konkret förslag. Men det blev också det enda. Den som förväntade sig mer blev besviken.
Förslaget riktar sig till arbetslösa ungdomar, under 25 år, som inte fullgjort gymnasiet. Miljöpartiet vill ge dessa en chans att under ett år få sin läsa upp sina betyg och få utbildningen betald, motsvarande studiemedel. Reformen kommer att kräva 5 000 nya utbildningsplatser på vuxenutbildningen och kommer betala sig många gånger om, om man får tro de båda språkrören. Miljöpartiet har, med hjälp av ekonomen Ingvar Nilsson, räknat ut att dessa ungdomar i dag kostar staten sex miljarder per år. Priset för reformen: Drygt en halv miljard per år.
I övrigt innehöll talen lite av politisk substans. Skolan och kunskap var den röda tråden. Utifrån det drogs paralleller till småföretagare och grön innovation, jämställdhet på arbetsmarknaden och ökad status för läraryrket. Inget av det kändes särskilt nytt eller spännande.
Analys: Om Miljöpartiet vill bli ett maktparti att räkna med så behöver partiet bredda och konkretisera sin politik. Det gäller inte minst ekonomi och arbetsmarknadspolitik. Med två nya språkrör och en färskt kongress i ryggen var förväntningarna höga. Hur ser en sammanhållen grön ekonomisk politik ut? Åt vilket håll drar de nya språkrören – vänsterut eller högerut?
När det gäller den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken gav talen i Almedalen inget svar. Och många var vi nog som hade väntat oss betydligt mer. Men det är möjligt att partiet sparar sitt krut till på onsdag. Då ska nämligen Miljöparitet för första gången hålla ett ekonomisk-politiskt seminarium här i Almedalen.
När det gäller spekulationerna om vänster- eller högervridning rätades desto fler frågetecken ut. Språkrörens fokusering på skolan och en breddad syn på kunskap lät misstänkt likt Håkan Juholts mantra om en “kunskapsbaserad ekonomi”. Språkrören följde helt enkelt samma väg som Socialdemokraterna redan har stakat ut.
Känsla: Det var en ovanligt kylslagen kväll som inledde Almedalen år 2011. Och de båda språkrören lyckades tyvärr inte höja temperaturen bland de drygt 1 500 personer som slutit upp. Men förutom att talen saknade det mesta av substans var partiets eget upplägg tämligen obegripligt. Gustav Fridolin inledde med ett tal som, med viss retorisk finess, till största del cirklade kring det egna utspelet. Därefter klev Åsa Romson upp och höll i princip samma tal, fast oändligt mycket tråkigare.
Åsa Romson är ingen skarp retoriker och stakade sig i varannan mening. Att då bli tvungen att upprepa vad hennes mer erfarne kollega redan sagt är ingen tacksam uppgift. Det blev faktiskt så långtråkigt att publiken började gå hem. Om Miljöpartiet strävar efter att framöver ha två jämstarka språkrör så måste de se till att ge Åsa Romson bättre förutsättningar. Annars kommer det fortsättningsvis att bli Fridolin-show för hela slanten. Med en känsla av ett grönt lokomotiv som riskerar att spåra ur avslutades den första dagen av Almedalsveckan 2011.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
