Mejl från gravida och nyförlösta mammor:
”Som en ung kvinna som inom en snar framtid vill skaffa barn blir jag absolut skräckslagen av att läsa om barnmorskornas situation på Stockholms sjukhus. […] Jag funderar på om man ska flytta från Stockholm för att slippa vad som verkar vara en absolut ohållbar situation på bland annat Karolinska”.
”Jag önskar att inte få känna oro inför min förestående förlossning i april men just nu känns det väldigt tungt. Tungt efter att få ta del av barnmorskornas ledsamma historier om bristande patientsäkerhet på Stockholms förlossningskliniker.”
”Jag ska föda barn i september och börjar redan nu oroa mig för hur det ska gå. Jag är utbildad sjuksköterska men tycker trots det att det är jobbigt att vistas inom vården som patient…”
”Jag upplevde min första förlossning som väldigt dramatisk då personalen inte hade tid med oss och övergav oss stora delar av förlossningen. De behövde bli ”klara” med vår förlossning […] Som jag har förstått ser situationen för barnmorskorna värre ut i dag än vad de gjorde när jag fick mitt första barn. Jag kommer inte att få den hjälp som jag behöver för att psykologiskt klara en vaginal förlossning…”
”Jag ska förda barn i Stockholm i augusti och förfasas över det kaos som verkar råda på Stockholms förlossningskliniker”
”Jag födde barn på xxx i augusti förra året och har ingen positiv upplevelse av det, mycker beroende på personalbrist och kunskapsbsrist. I hasten fick jag ett rum där lustgasen inte fungerade […] Skärpning nu, jag vill inte föda nästa barn i Sthlm om det ska fortsätta så här.”
Mejl från barnmorskorna:
“Jag har själv arbetat sex år på natt på BB Sthlm […) skulle jag råda en gravid vän någonting alls nu skulle det vara att föda hemma. […] Det måste till en förändring nu! Det går inte att vänta på BB Sophia. Mer resurser till kvinnoklinikerna NU, så att man kan anställda fler barnmorskor, tillsvidare, inte bara korta vik.”
”Självklart kan vi i Sverige vara stolta över att ha en sådan vård där kejsarsnitt är möjlig och där vi barnmorskor genom ett knapptryck på väggen kan samla en personalstyrka som vet exakt vad de ska göra inom1-2 min för att inom 10 min få ut ett dåligt barn och på så sätt kunna rädda liv. Men vi vill inte dit så ofta.”
“Både som barnmorska och mamma blir jag förtvivlad. Det är inte så här vi vill ha det! […] Vi vill gärna själva också få fortsätta att älska vårt yrke och orka utföra det utan att vara rädda, stressade och utbrända! Vi kvinnor vill också få detta! Det är genomförbart, det är rimligt och det är ett krav!”
”Jag får ont i magen och ångest när jag tänker på det [jobbet]. Det är omänskligt det ni förväntar er av oss personal. Hur ska personalen orka när det alltid saknas folk och vi inte får ta in vikarier. Vi ska täcka upp för varandra hela tiden och fler och fler kommer att bli sjukskrivna för utbrändhet. Vi kan inte heller ge patienterna den vård de förtjänar då man tagit bort undersköterskorna och vi barnmorskor ska springa från patient till patient och aldrig hinna sitta ner och prata med dem. Jag vill inte gå tillbaka till mitt arbete!”
“Sedan en tid tillbaka är förlossningsvården i Stockholm inte human för varken blivande mammor eller oss barnmorskor. Att äta lunch och få gå på toaletten bör väl ses som en rättighet för en arbetstagare? […] Oanmälda patienter i aktiv förlossning som kommer in för att ingen hunnit svara på deras telefonsamtal, som vi ej har plats för. Ambulanstransporter vi ej får hänvisa. Full avdelning med multisjuka otroligt vårdtunga patienter i fullt förlossningsarbete. Urakut snitt där vår förlossningsläkare spontant utbrister efter: ”En minut senare och barnet hade varit dött! Känns idag mest som lyckliga omständigheter att vi klarade det!” Kvinna som får sitta så pass länge i förlossningsrummet att hon börjar krysta där.”
“Framför allt det sista året har vi haft en oacceptabel belastning. För många patienter, för få platser, för lite personal, fler patienter som är mer vårdkrävande än förr. DET ÄR NOG NU! VI KAN INTE HA DET SÅHÄR! Vi tar han om patienter med olika blodsmittor och resistenta bakterier, förlossningsrädsla, med döda barn i magen. Vi har även en relativ stor andel utlandsfödda kvinnor som inte behärskar språket. Dessa kan vara drabbade av våldtäkt, annat våld eller krigstrauman. Hur ska vi kunna stötta dessa kvinnor och deras män? När vi springer ut och in ur förlossningsrummet för att vi även ska ta hand om de andra patienter vi har ansvar för? Hur stöttar vi paret som nyss fått veta att deras barn inte lever längre? […] Något måste ske drastiskt nu! Mera pengar till förlossningsvården så att vi åtminstone kan bemanna upp. Vi har en vår/sommar/höst framför oss som vi inte vågar tänka på hur vi ska få ihop!”
“Det sägs ofta att det inte finns pengar till höjda löner eller mer personal. Det är dock oerhört dyrt att personalen far illa. Många av mina kollegor är sjuka ett par dagar/månad. Det rör sig om upprepade infektioner, migrän, tarmproblem och smärta i nacke och rygg, varav alla är kopplade till stress. Flera har varit utbrända, många är långtidssjukskrivna. Väldigt få arbetar heltid för att de helt enkelt inte orkar.”
“Våra chefer har ansträngt sig till bristningsgräns på att leverera svarta siffror, därför befinner vi oss i denna situation. Vi spelar på marginalerna. […] En natt blev någon sjuk, ingen ringdes in. Frisk normal kvinna ska komma in och föda barn. Ingen hade tid att ta hand om henne. Personal turades om att svara på hennes ringningar. Till sist svarade ingen, hennes man berättar att han springer ut i korridoren för att få hjälp. Ingen fanns att tillgå.”
“Det är inte längre en fråga OM något riktigt allvarligt kan hända. Det är en fråga om NÄR det kommer att hända. Och var finns värdigheten i att en kvinna får byta rum tre gånger under en natt på förlossningen?”
Generell kritik:
”Nu har jag jobbat som sjuksköterska i Stockholm i 10 år och jag har fått nog… Min kunskap och erfarenhet är inte mer värd än 26 500 kronor i månaden […] Skulle du klara dig på den lönen?”
“Det är så enkelt; helt enkelt mer pengar till förlossningsavdelningar; mer personal och högre löner. Sverige har råd.”
“Varför agerar ni inte! Är det för att det är kvinnor som föder barn och kvinnor som arbetar på förlossning. Jämlik vård, patientsäkerhet, ja, det finns en sådan lag. Måste Sverige byta regering för att kvinnors frågor tas på allvar?”
“Som patient eller anhörig till en patient […] tycker du att det är rätt att vi inom akutsjukvården ständigt upplever att vi inte hinner med det vi borde hinna med”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
