Utredare riktar hård kritik mot Försäkringskassan

sjukförsäkringen Dåligt underbyggda beslut och brist på agerande för att komma igång med rehabilitering i tid. Det är några av de kritiska omdömen som regeringens utredare riktar mot Försäkringskassan, samtidigt som han lägger fram förslag som stärker skyddet för sjuka personer.

Utredaren Claes Jansson lade för ett år sedan fram ett delbetänkande inom utredningen där han föreslog mjukare tidsgränser vid dag 180 och dag 365 i en sjukskrivning, för att möjliggöra att få sin arbetsförmåga prövad mot ett befintligt arbete under en längre tid istället för att tvingas söka vilket annat jobb som helst.

Nu förtydligar utredaren hur bedömningarna vid dag 180 och 365 ska gå till, och lägger förslag på hur användningen av begreppet normalt förekommande arbete bör förändras.

I dag ska en sjukskriven person efter 180 dagar prövas mot hela arbetsmarknaden, vilket betyder att man inte får möjlighet till längre rehabilitering som eventuellt kan möjliggöra att man kan gå tillbaka till sitt befintliga arbete. Undantag, som innebär längre sjukskrivning, är bara möjligt om det finns stor sannolikhet att personen kan återgå till sitt vanliga arbete.

Utredningen har under arbetet granskat sjukpenningärenden som inneburit avslag vid 180 dagar, intervjuat handläggare vid Försäkringskassan och granskat statistik och forskning.

– Vi har hittat dåligt underbyggda beslut, och schablonmässiga beslutsunderlag. Man säger att någon kan klara av till exempel ett arbete som inte ställer krav på stresstålighet och sedan säger man att ett sådant arbete är normalt förekommande. Något stöd för de här slutsatserna ges sällan. Vid intervjuer med handläggare säger de ofta att man har något slags arbete i åtanke, men det framgår sällan i beslut eller anteckningar, sa utredaren Claes Jansson under en presskonferens på regeringskansliet.

Det här leder till dålig förutsägbarhet och rättssäkerhet, och till att den försäkrade inte förstår vilka arbeten hen har bedömts mot, menar utredaren.

Utredningen har också granskat vad Försäkringskassan gör före dag 180 och det visar sig att det i många fall är – ingenting.

– Vår tanke var att kunna se vad som gör att folk inte går tillbaka till arbete tidigare. Det vi har sett är att tidsgränsen vid dag 180 verkar hämma aktivitet på Försäkringskassan. Myndigheten verkar tolka det som att rehabiliteringsplaner och åtgärder inte får överskrida tidsgränsen. Handläggare verkar istället vänta in dag 180 innan man gör något, säger Claes Jansson.

Det här märks också i statistiken där antalet avstämningsmöten (till exempel mellan Försäkringskassan, den sjukskrivne och arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen) och användning av andra metoder för återgång i arbete har minskat. Dessutom får allt färre rehabiliteringspenning, drygt 2 procent av alla med sjukpenning.

Utredaren vill nu tydliggöra att tidsgränserna inte ska vara skäl till att inte påbörja rehabiliteringsinsatser i god tid, genom att ta bort prövning av normalt förekommande arbete när det gäller rätt till rehabiliteringspenning.

– Det här tror vi underlättar rehabiliteringsåtgärder för fler, och leder till att färre når dag 180. Det är viktigt att en påbörjad rehabilitering hos arbetsgivaren inte avbryts på grund av olika tidsgränser.

Avslagen vid 180-dagarsgränsen har stigit kraftigt under senare år och ligger nu på 25 procent, en siffra som dessutom har ökat ytterligare enligt nya prognoser.

Utredaren föreslår nu att prövningen efter 180 dagar ska göras mot en konkret definierad yrkesgrupp. Det här kommer att kräva att Försäkringskassan gör en mer noggrann utredning av den försäkrades arbetsförmåga.

– Vi tror att Försäkringskassans utredningar kommer att bli bättre när de behöver definiera ett normalt förekommande arbete bättre, sa Claes Jansson.

Samtidigt som normalt förekommande arbete ska definieras tydligare, ska undantagen efter 180 dagar utvidgas.

– Vi sänker beviskravet efter dag 180 så att det räcker med övervägande skäl för att beviljas fortsatt sjukpenning. Vi tycker att det också efter dag 365 bör finnas undantag, men där bör möjligheten vara snävare.

Ett annat problem som nu föreslår få en lösning är att många som får avslag på sjukpenning bara har några få år kvar i arbetslivet. De här personerna uppmanas till omställning på arbetsmarknaden och att söka ett helt nytt jobb, trots att deras chanser att hinna med en omställning före pensionen, enligt utredaren, ofta är små.

– I ett tidigare delbetänkande konstaterade vi genom kammarrättsbeslut att många som fick avslag på sjukpenning var 62 år eller äldre. Inspektionen för socialförsäkringen har visat att personer i 60-årsålder nekades sjukpenning oftare än yngre.

Fler avslag för äldre personer antogs kunna bero på att den här gruppen oftare hade fysiska nedsättningar av arbetsförmågan, varför de bedömdes kunna ha ett mindre fysiskt arbete. Utredaren vill sätta stopp för att personer mellan 62 och 65 år tvingas söka helt nya arbeten, genom att undanta den här åldersgruppen för prövning mot andra arbeten än det man redan har.

– Det är samhällsekonomiskt lönsamt att de som kan jobba deltid blir kvar hos sin arbetsgivare i stället för att hamna i en utdragen omställning som kanske är längre än tiden kvar tills pension, sa Claes Jansson.

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) som tog emot utredningen konstaterade att vissa förändringar som gjordes i sjukförsäkringen 2008 har varit »orimliga« och att regeringen har sett fram emot utredningen.

– Mitt uppdrag när jag tillträdde var att stärka sjukförsäkringen och det här är ett viktigt underlag för det, sa ministern.

Robert Sjunnebo, jurist på LO-TCO Rättsskydd som företräder fackliga medlemmar i sjukförsäkringstvister, tycker att utredningens förslag är viktiga och går helt i rätt riktning.

– Vi har haft en ordning, där vi inte kommer åt själva skyldigheten för Försäkringskassan att avslöja vilket arbete de tänker sig som normalt förekommande arbete. Tanken med utredningen är att uppdatera hur man tidigt definierade arbeten, genom att med hjälp av arbetsmarknadens parter använda sig av en lista med yrkesgrupper. Då får läkare ett underlag för att hävda att en försäkrad inte klarar ett visst angivet arbete. Idag famlar alla i mörkret, säger Robert Sjunnebo.

Kommer de här lagförslagen att få önskad effekt om de blir verklighet?

– Vi är vana vid att se att Försäkringskassan om man väljer mellan olika möjliga tolkningar tenderar att välja den mest restriktiva ur den försäkrades perspektiv. Men man har i utredarens förslag valt en tillämpning som minskar Försäkringskassans handlingsutrymme.