Utredning föreslår obligatoriska ankomstcenter för asylsökande

Tvingande kommunfördelning av flyktingar ska träda in redan under asyltiden, kommunerna ska kunna neka ebo och ankomstcenter där asylsökande ska stanna 3–4 veckor upprättas. Det kommer mottagandeutredningen föreslå i mars.

De många personer som flydde till Sverige under 2015 satte stor press på mottagningssystemet. Människor som sökte skydd bussades till svenska orter där de placerades i boenden för att vänta på att få sin asylansökan prövad. Upphandlingarna av boenden var dyra, privata aktörer tjänade miljoner och det som styrde var asylsökande placerades var i princip var det fanns plats. Många hamnade i kommuner som var dåligt rustade för det stora mottagandet. Och den här situationen kvarstår, om än i mindre skala.

Innan regeringen införde bosättningslagen fanns inte heller något krav på kommunerna att ta emot flyktingar. Från och med mars 2016 tvingas dock kommunerna att ta emot ett proportionerligt antal nyanlända, som fördelas genom ett kvotsystem.

Man kan sammanfatta dagens mottagningssystem med ett ord: väntan. I dag tvingas flyktingar vänta över 400 dagar för att få sin asylansökan prövad. Och innan de fått uppehållstillstånd blir de inte placerade i någon kommun, där de kan påbörja sin etablering. Det finns olika insatser för att komma in i samhället innan dess, som att lära sig svenska, men de är ofta bristfälliga.

– Fokus blir förvaring och väntan, det tar alldeles för lång tid att komma in i etableringsförberedande insatser, säger Martin Olauzon, som är särskild utredare för mottagandeutredningen som ska lämnas till regeringen i mars.

Utredningen ska komma med förslag på hur man kan korta väntan för asylsökande och göra det möjligt för dem att tidigare etablera sig i det svenska samhället. Ett förslag är att upprätta särskilda ankomstcenter där man som asylsökande ska stanna de första 3–4 veckorna.

Vi kan inte tvinga asylsökande att stanna på ankomstcentren, men det ska finnas motiv för den enskilde.

I ankomstcentret ansöker man om asyl. Där ska viktiga kontakter som Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och landstinget finnas på plats. Den asylsökande blir erbjuden hälsoundersökning och blir informerad om vad som gäller under asylprocessen, och det genomförs en enkel kartläggning av bakgrund, utbildning och intresseprofil exempelvis.

– Vi kan inte tvinga asylsökande att stanna på ankomstcentren, men det ska finnas motiv för den enskilde. Exempelvis går asylprövningen snabbare eftersom den asylsökande och Migrationsverket har lättare att få kontakt när båda finns på plats i ankomstcentret. Den viktigaste aspekten är att det är av nytta för den sökande. Men vi kommer sannolikt föreslå någon form av sanktion om man inte är på plats, exempelvis i form av minskad ersättning, säger Martin Olauzon.

Kommuner vill ha kraftfulla möjligheter att begränsa självbosättning.

Utredningen föreslår också att bosättningslagen ska träda in tidigare. Redan när den asylsökande lämnar ankomstcentret ska hen tas emot av kommunen och kunna påbörja etableringsförberedande insatser. Men den ojämna fördelningen av flyktingar mellan kommunerna löses inte enbart av detta. Att nyanlända själva väljer var de ska bosätta sig och hittar eget boende, ebo, har skapat problem för kommuner med stort mottagande. Därför vill utredningen ge kommunerna större rådighet över ebo.

– De kommuner som har stora utmaningar vill ha kraftfulla möjligheter att begränsa självbosättning. Det får inte bli ett sätt att stoppa asylsökande, vi vill se tydligt uppsatta kriterier för när en kommun får neka asylsökande eget boende i kommunen. Men vi tror att om fler får ett bra och ordnat boende under asyltiden, genom att bosättningslagen träder in tidigare, minskar viljan att självbosätta sig som nyanländ, säger Martin Olauzon.

Bostadsutmaningen kvarstår dock.

– Det är stor brist på bostäder och det kommer att bli svårt att ordna etableringsinsatser, som praktik, åt alla. Vi får se hur höga krav vi kan ställa. Men det är bättre än att inte göra något alls. Det här systemet minskar antalet flyttar och barnen kan gå kvar i den skola de börjat i.

Dessa förslag skulle flytta mycket av ansvaret för mottagande och boende från staten till kommunerna. Utredningen ska också se över ett system för hur det skulle kunna se ut om staten behöll ansvaret.

– Jag kan inte svara för alla kommuner men överlag har vi fått positiv respons på förslagen. Men det är avgörande när och under vilka förutsättningar man förväntas införa systemet, säger Martin Olauzon.