Integration Trots att ett jämställdhetsperspektiv ska genomsyra all regeringspolitik och att utrikes födda kvinnors arbetsmarknadsetablering ses som en av de största jämställdhetspolitiska utmaningarna saknar integrationspolitiken ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Det visar Riksrevisionens granskning.
Mellan inrikes födda män och kvinnor har skillnaden i sysselsättningsgrad så gott som raderats de senaste 15 åren. Men mellan utrikes födda män och kvinnor består skillnaden. Utrikes födda kvinnors sysselsättningsgrad i Sverige är väsentligt lägre än för utrikes födda män och inrikes födda kvinnor.
År 2016 stod nästan 40 procent av de utrikes födda kvinnorna i åldrarna 16–64 år utanför arbetsmarknaden. Att jämföra med cirka 30 procent av de utrikes födda männen.
Tittar man på skillnaden mellan de utrikes födda män och kvinnor som ingår i arbetskraften (arbetskraften = sysselsatta + arbetslösa) så är glappet mellan könen ännu större.
År 2016 stod 27 procent av de utrikes födda kvinnorna i åldrarna 16–64 år utanför arbetskraften men bara 17 procent av de utrikes födda männen. Även om skillnaderna mellan könen minskar över tid.
Av de utomeuropeiskt födda kvinnor som varit i Sverige i 2 till 3 år var det bara 26 procent som förvärvsarbetade 2015, vilket kan jämföras med männens 47 procent. Efter 10 år eller mer i Sverige var andelen utomeuropeiskt födda förvärvsarbetande kvinnor 69 procent. För männen var siffran 70 procent.
Trots att jämställdhetsfrågan har varit högt prioriterad i många år saknar integrationspolitiken ett tydligt jämställdhetsperspektiv, visar den granskning som kom från Riksrevisionen på tisdagen.
– Det har länge varit känt att utrikes födda kvinnor inte etablerar sig lika fort eller i lika hög utsträckning på arbetsmarknaden som utrikes födda män och i många år har man pratat om utrikes födda kvinnor som en arbetskraftsreserv och baksidan av det är naturligtvis att de inte har varit sysselsatta i samma grad som andra grupper. Men sedan är det som att det ändå har fallit mellan stolarna vad man skulle kunna göra för att få tag på den arbetskraftsreserven, säger Frida Widmalm, projektledare för granskningen.
Riksrevisionen har granskat regeringens integrationspolitik under åren 2008–2017 (budgetåren 2009–2018) för att avgöra om det givits förutsättningar till så väl kvinnor som män att få ett likvärdigt och effektivt stöd till etablering på arbetsmarknaden.
Oavsett regering har det under de granskade åren funnits en ambition om jämställd integration, men granskningen visar att det inte tillräckligt har genomsyrat de viktigaste politiska dokumenten så som budgetpropositioner, skrivelser till riksdagen och styrningen av Arbetsförmedlingen.
Frida Widmalm betonar att Riksrevisionens granskning inte behandlar frågan varför de här bristerna i integrationspolitiken har funnits, men tillägger:
– Vi har inte granskat varför det är så, men man kan möjligen som sakkunnig inom jämställdhetsområdet gissa litegrann. En sak är att jämställdhetsintegrering är ett kunskapsområde som kräver lite mer än bara att plocka fram könsuppdelad statistik för att kunna genomföra den analys som behövs. Det är möjligt att regeringskansliet och myndigheterna antingen inte prioriterat det eller inte haft tillräckligt av den kompetensen. Det är svårt att säga.
I dagsläget uppmärksammar regeringen i de allra flesta granskade dokument vilka riskfaktorer som finns för svag integration och etablering på arbetsmarknaden. Enligt Frida Widmalm kan det dock vara så att man inte kommer åt orsakerna till könsskillnaderna om man inte också specifikt tittar på gruppen utrikes födda kvinnor.
– Att vara utrikes född är i sig en riskfaktor för svag arbetsmarknadsförankring, men det kan finnas specifika hinder för kvinnor som hittills inte har uppmärksammats. Bland annat har Arbetsförmedlingen funnit att de har behandlat utrikesfödda kvinnor för könsstereotypt. Det har kanske funnit förutfattade meningar om att utrikes födda kvinnor vill stanna hemma och som även påverkat vilka insatser, yrken och utbildningar som kan tänkas vara intressant och så vidare.
– Det har Arbetsförmedlingen inlett ett arbete att komma till rätta med men det var 2017. Fram tills dess har man stannat vid standardförklaringarna, faktorer så som kort utbildning, för att förklara varför det ser ut som det gör. Men det har från regeringens sida inte funnits några resonemang om hur starka de faktorerna är i att förklara de könsskillnader vi ser. Det har varit ofullständigt minst sagt, säger Frida Widmalm.
Sedan 2015 har den senaste regeringen haft en uttalad ambition att ett jämställdhetsperspektiv ska genomsyra all regeringspolitik och sedan dess har regeringen i högre utsträckning tagit hänsyn till kön i sina beskrivningar, identifierade utmaningar och ambitioner.
»Men trots att beskrivningarna ofta visar på stora könsskillnader, lämnas de även efter 2015 i stor utsträckning utan någon förklarande analys«, skrivs det i rapporten.
Det är först i år som det i integrationsavsnittet presenteras ett antal initiativ som direkt riktar sig till utrikes födda kvinnor med svag arbetsmarknadsförankring.
– Granskningen visar att den här typen av analys och implementering tar tid. De är lätt att skriva nya mål och ambitioner men att sedan ta fram skarpa insatser det kräver lite mer arbete. Vi recenserar inte de olika regeringarna, men visst ser man att fokuset på jämställdhet i allmänhet är mycket större efter 2015, sedan ser vi också att det tar tid innan det når in på integrationsområdet, säger Frida Widmalm.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
