V går balansgång med bravur

I sitt tal lyckas Jonas Sjöstedt med konststycket att hylla den politik man fått igenom i samarbete med regeringen, samtidigt som hårda ord riktas mot densamma. 

INNEHÅLL

»Alla ni som följer fotbolls-EM vet precis hur det är. Det är de bästa som är kvar sist.« Ja, det var onekligen en partiledare med gott självförtroende som klev på Almedalsscenen på söndagskvällen.

Jonas Sjöstedt inledde sitt tal med att räkna upp allt som Vänsterpartiet varit med och drivit igenom. Sex timmars arbetsdag i flera kommuner, välfärdsmiljarderna, sommarlovsstöd, gratis medicin för barn, höjt bostadstillägg och sänkt skatt för pensionärer. Och så vidare.

I kombination med den storslagna retoriken kunde man nästan tro att partiet sitter i regeringsställning med egen majoritet.

Synar man förslagen handlar det emellertid inte om några omvälvande reformer. Räknar man bort de tio välfärdsmiljarderna rör det sig inte om några stora summor. Och förslagen knappast plågsamma för regeringen. Snarare tvärtom.

Medan Liberalernas Jan Björklund skrev om hela sitt tal i sista stund för att prata uteslutande om EU och brexit, valde Jonas Sjöstedt att inte ägna frågan ett ord.

Inte särskilt förvånande egentligen. Vänsterpartiets långsiktiga mål är att Sverige lämnar EU, står att läsa i partiprogrammet. Och trots att argumenten skiljer sig från både brexit-kampanjens och Sverigedemokraternas, vill man inte riskera att bli ihopklumpad med endera.

Mer överraskande är att Sjöstedt inte kritiserade regeringen för den nya hårda asylpolitiken som nyss röstades igenom i riksdagen, trots att kängorna mot S och MP var både många och hårda.

ANALYS

Det har sagts förr men Vänsterpartiet har en gynnsam position i svensk politik.

Genom att sitta i opposition kan partiet förhandla med regeringen och få igenom sin politik samtidigt som man inte behöver ta ansvar för allt dumt den genomför.

Jonas Sjöstedt tog fasta på båda fördelarna i sitt tal. Inte bara räknade han upp allt som V fått igenom i budgetförhandlingarna, han opponerade sig också mot regeringens politik. Eller snarare frånvaron av politiska idéer. Sjöstedt jämförde Socialdemokraterna med ett gammalt ånglok, som under många år tjänat Sverige väl men nu står utan idéer och visioner.

Faktum är att Socialdemokraterna fick betydligt fler kängor än de borgerliga partierna. Det märks att Vänsterpartiet vill försöka locka till sig besvikna S-väljare.

 KÄNSLA

Sjöstedt är en god retoriker, både i debatter och i tal. Med tanke på de höga förväntningar som då följer, var det inget fantastiskt tal. Dock klart godkänt. Jämlikheten gick som en röd tråd genom hela talet och både humor och allvar fick plats. Men det hettade aldrig riktigt till, trots alla samhällets orättvisor som partiledaren räknade upp. Dessutom var talet i kortaste laget.

Känslan som lämnar en är att Vänsterpartiet inte längre är ett stödparti åt S, och heller inte planerar att bli. Partiet har hittat ett sätt att balansera rollen i opposition med rollen som samarbetsparti. Att både ha kakan och äta den. Det återstår att se om strategin även ger väljarframgång i kommande val.