Corona De rika länderna lägger vantarna på en allt större andel av vaccinen mot covid-19. Hittills har USA och Europa förhandsköpt tillräckligt med vaccin för att vaccinera hela sin befolkning flera gånger om. Det riskerar att lämna resten av världen utan något skydd. Vilket kan förlänga pandemin för oss alla.
Världen går en kamp mot klockan och försöker få fram vaccin som kan hjälpa människor, samhällen och ekonomier att återgå till en mer normal vardag. Men de rika länderna försöker knö sig före i kön genom att förhandsköpa vaccin som just nu håller på att tas fram. USA har betalat över 11 miljarder dollar för 1,2 miljarder doser. EU och Storbritannien har följt i USA:s spår och skrivit avtal med läkemedelsföretag som öronmärker 1,4 miljarder doser.
Detta trots att bland annat EU-kommissionen var med och initierade det globala projektet COVAX som syftar till att säkerställa att tillgången på covid-19-vaccin kommer alla länder till del.
– EU-kommissionen tog initiativ till en samlad gemensam insats tillsammans med bland andra WHO i maj. Sedan dess har dock EU-kommissionen och medlemsländerna gått utanför de överenskommelser och den ram som höll på att byggas upp genom COVAX och förhandlat direkt med läkemedelsföretagen för att få köpa vaccin till den egna befolkningen, säger Dimitri Eynikel, som är påverkansrådgivare i EU för Läkare utan gränser.
COVAX undergrävs av de rika länderna
Förhoppningen är att COVAX ska köpa 2 miljarder vaccindoser från olika vaccintillverkare och se till att världens länder har tillgång till dem innan slutet av 2021. De rikare länderna är tänkta att betala lite mer och genom det finansiera distribution och tillgång i låg- och medelinkomstländer. I slutet av augusti deklarerade EU-kommissionen att de bidrar med 400 miljoner euro till projektet.
– Det är numera alla länders nationella myndigheters jobb att skydda den egna befolkningen. Det är därför inte överraskande att man önskar köpa vaccin som kan skydda just den egna befolkningen. Men det är ett globalt problem och pandemin kan inte lösas innanför ett lands gränser. Den löses genom internationellt samarbete. Så länge viruset cirkulerar på något ställe i världen, är vi alla utsatta, säger Bjørg Dystvold Nilsson, som är kommunikatör på CEPI, Coalition for Epidemic Preparedness Innovations, en av organisationerna bakom COVAX.
Diskussioner har förts mellan flera tunga parter, däribland Världshälsoorganisationen och USA och EU, runt tilldelning av vaccin. Genom bland annat COVAX började en strategi ta form, där den bästa vägen framåt ansågs vara att hälso- och sjukvårdspersonal och riskgrupper i alla länder skulle få tillgång till vaccinet först.
– Det tillvägagångssättet undergrävs nu av de rikare ländernas agerande. De rikare länderna skulle då kunna donera överskott av vaccin till COVAX eller till länder med stora behov, men vi är oroliga för att det som blir över absolut inte kommer vara tillräckligt, säger Dimitri Eynikel.
Om det inte finns ett solidariskt tillvägagångssätt att tillgodose världen med vaccin är risken är stor att sjukvårdssystem världen över kollapsar på grund av att personalen blir sjuk, säger Dimitri Eynikel och tar som exempel lärdomar från kampen mot ebola och aids.
Erfarenheter från historien
Det finns dock fler lärdomar att hämta från de erfarenheterna.
Under 1990-talet spred sig aids explosionsartat runt om i världen. Omfattningen av spridningen var särskilt stor i de afrikanska länderna söder som Sahara. Under 1998 var det 5 500 begravningar per dag på grund av aids. Trots att det fanns fungerande behandling på marknaden hade människor inte råd med den. Läkemedelsbolagen vägrade att backa på prissättning och delade inte med sig av sin kunskap, och insisterade att modellen med höga priser och patentskydd var det som gjorde industrin villig att spendera miljoner på forskning och utveckling. Aidsutvecklingen ändrade kurs först när ett indiskt företag började producera en generisk version av hivläkemedlen. Då stämde läkemedelsföretag Sydafrika för att landet köpte de medicinerna istället. Först 2001 släppte läkemedelsindustrin rättsprocessen, vilket skapade möjligheter för fler generiska läkemedel att nå marknaden. Då hade över åtta miljoner människor dött av sjukdomen.
Det var efter ebolautbrottet i Västafrika som CEPI startade. Sjukdomen tog över 11 000 liv under åren 2014–2016 och trots att alla länderna vid olika tillfällen förklarats ebolafria blossade sjukdomen upp tio gånger.
– Världen lärde sig då att vi måste vara förberedda på att kunna bekämpa sjukdomar som kan bli epidemier. Konkret betyder det att vi ska ha så många vaccinkandidater som möjligt klara på hyllan att använda omedelbart som en del av kliniska studier. Om vi klarar det kan vi begränsa utbrottet medans det är litet och det behöver inte utvecklas till en epidemi eller pandemi. Under ebolaepidemin kunde vi använda ett vaccin som hade varit under utveckling i tio år, men tyvärr kom vi försent den gången – första vaccinationen skedde ett år efter att utbrottet hade startat.
För Läkare Utan Gränser är ebolautbrottet hittills deras största insats. Dimitri Eynikel menar att ebolaepidemin tydligt belyser svagheter i dagens system. Sjukdomen har varit känd sedan 1970-talet men läkemedelsföretagen investerade aldrig i den forskning för möjligt vaccin och behandling som fanns.
– De finansiella investeringarna går nästan uteslutande till de mest lönsamma produkterna. I fallet med ebola så fanns det vaccin och behandling som delvis var på väg att tas fram, bland annat hade den amerikanska armén investerat i forskning och utveckling, men underlaget togs aldrig vidare av läkemedelsföretagen på grund av brist på kommersiellt intresse.
Tillgång är en stor utmaning
Det kommersiella intresset är det inget problem med när det gäller coronavaccin. Aldrig förr har vaccin gått så snabbt att ta fram. Vanligtvis tar framställningen 10–15 år. Nu kan ett vaccin vara på marknaden ett och ett halvt år efter att WHO utlyste corona till en pandemi.
De stora läkemedelsföretagen är redan igång och producerar sina vaccin i kommersiell skala, trots att de har en bra bit kvar till att bli godkända för bruk. Det är enda sättet för företagen ha en chans att leverera de mängder vaccin som utlovats. Redan nu börjar det dock pratas om att det kommer bli svårt att hinna färdigställa miljarder doser till första halvan av 2021. Det troligaste är att ett par hundra miljoner kommer finnas tillgängligt.
På CEPI är man inte orolig för att vaccin till låg- och medelinkomstländer kommer dra ut på tiden. Det är däremot Läkare utan gränser. Dimitri Eynikel ser en stor risk i att väntetiden för låg- och medelinkomstländer kan komma att förlängas.
– En av de största utmaningarna på kort sikt är tillgång. Det är en hög risk att fattigare länder kommer behöva vänta längre än till slutet av 2021, med tanke på hur tillgången på vaccin ser ut. I dagsläget har USA, EU och Storbritannien köpt upp hela det globala utbudet av coronavaccin. Det betyder att det knappt kommer finnas något kvar till låg- och medelinkomstländer.
En annan faktor är att världen idag är så sammanflätad att ingen går säker om inte alla delar av världen kan bromsa smittspridningen.
– Det är numera alla länders nationella myndigheters jobb att skydda den egna befolkningen. Det är därför inte överraskande att man önskar köpa vaccin som kan skydda just den egna befolkningen. Men det är ett globalt problem och pandemin kan inte lösas innanför ett lands gränser. Den löses genom internationellt samarbete. Så länge viruset cirkulerar på något ställe i världen, är vi alla utsatta, säger Bjørg Dystvold Nilsson.
Transparensen brister
– Vi ser att forskning delas i större utsträckning och i snabbare tempo än någon annan gång tidigare, säger Bjørg Dystvold Nilsson.
Läkemedelssektorn är dock fortfarande en av de mest slutna. Med varken insyn eller transparens kring avtal, kunskap eller forskning. Inte heller kring produktionen säger Dimitri Eynikel som menar att om läkemedelsföretagen hade varit transparenta med sin produktion, sin teknologi och sina kunskaper hade fler företag kunnat producera vaccin. Bristen, och därmed huggsexan, hade då blivit mindre.
Men immaterialrättslagstiftning förhindrar andra företag från att producera samma produkt, även om de visste hur de skulle göra.
Lagstiftningen tillåter också läkemedelsföretagen att hemlighålla såväl teknologi som avtal. Det är problematiskt enligt Dimitri Eynikel för att läkemedelsföretagens prissättning då blir svårare att bedöma.
Vad kommer kostnaden per vaccin bli?
Flera stora läkemedelsföretag har sagt att de inte ska göra någon vinst av covid-19-vaccinet så länge pandemin pågår. Dessa företag har mottagit miljarder i stöttning från regeringar världen över. Men det har även företag som väljer att sälja sitt vaccin för mycket högre summor.
En del av läkemedelsproducenterna har lovat att ge exempelvis Gavi och andra organisationer en del av sitt vaccin, men än så länge är exakt antal okänt.
USA enskilt har gett 11 miljarder dollar till sju läkemedelsföretag för att möjliggöra en snabb process. Men exakt hur mycket varje företag har fått, vad avtalen innebär rörande leverans och kvalitet är dolt i dunkel.
Dessutom är majoriteten av teknologi som används för att framställa vaccinen sedan tidigare framtagen med statligt stöd, genom universiteten och statliga forskarlabb, säger Dimitri Eynikel.
– Det är idag inte möjligt att säga vad ett rimligt pris på coronavaccinen kommer att vara, på grund av bristen på information. För att kunna säga en siffra så måste vi veta hur mycket det kostar att producera och distribuera vaccinet, hur mycket researchen och forskningen har kostat, och vem som betalat för det.
– Som det ser ut nu har USA, EU-kommissionen och Storbritannien finansierat en stor del av kostnaderna producenterna har för forskning och produktion. Och då har jag inte ens räknat med miljarderna som kommer från förköpen som länderna gör. Länderna tar risken, inte läkemedelsföretagen. Allt det här borde avspegla sig i priset.
Han tar som exempel företaget Johnsson&Johnsson som sagt att de vill sälja sitt vaccin för 10 dollar dosen. Det är ännu inte säkert om ett fullt skydd behöver en eller flera doser. 10 dollar låter kanske inte så mycket för oss i västvärlden men för stora delar av världen är 10 dollar mycket pengar för att vaccinera en person. Ett land med 20 miljoner människor skulle behöva betala 200 miljoner dollar, utöver alla andra kostnader sjukdomen orsakar.
– Läkemedelsföretag som Johnsson&Johnsson står att tjäna ofantliga summor. Då ska man komma ihåg att den amerikanska staten redan har gått in med stora stöd. En miljard dollar har investerats, oklart hur mycket det amerikanska folket har betalat och hur mycket företaget har stått för. Företaget siktar på att ha en miljard doser på marknaden. Det innebär 10 miljarder dollar i vinst på en investering som var mindre än en tiondel av det.
Läs mer: Läkemedelsbolagen kräver ansvarsfrihet för coronavaccin
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
