Vad gör Finansinspektionens etikråd?

Etik Tre år efter att Finansinspektionen inrättat ett etikråd i kampen mot jäv lever rådet en undangömd tillvaro – trots att myndigheten får kritik för sin hantering av jäv. Få av myndighetens medarbetare tar del av rådets material och bara 15 procent tycker att materialet ger värdefull information. 

Finansinspektionen (FI) har återigen fått kritik. Riksrevisionen har granskat myndighetens arbete för att motverka jäv och kommit fram till att arbetet brister.

Och det är inte första gången just jävsproblematik kommer upp på myndigheten.

2016 fick internrevisionen i uppdrag att granska Finansinspektionens process och beslut rörande banktillsynen. Orsaken bakom uppdraget var att FI:s generaldirektör Erik Thedéen misstänktes för jäv efter att han haft en aktiv roll i granskandet banken Nordea, samma bank han var ansvarig för under sin tid som statssekreterare på finansdepartementet.

Efter det medialt uppmärksammade fallet tillsatte Finansinspektionen 2017 ett etikråd.

– Det etiska rådet är en intern struktur där mötena leds av mig som chefsjurist. I rådet ingår medarbetare som representerar hela organisationen som kan fånga upp etiska dilemman och därigenom klarlägga vad som gäller. Det kan handla om jäv eller intressekonflikter, regler kring mutor och liknande. Etikrådet har ingen beslutsfunktion, säger Eric Leijonram, chefsjurist på Finansinspektionen.

Haltande start

Knappt hade rådets verksamhet startat innan den tidigare chefsjuristen i november 2018 slutade och gick till pensionsbolaget Alecta. Eric Leijonram tillträdde rollen i december 2019.

Enligt Riksrevisionens rapport har etikrådet haft ett fysiskt möte i slutet av 2019 samt ett möte via Skype den 29 maj 2020. Härutöver har avstämningar med rådet gjorts via e-post. Enligt Eric Leijonram har man dock fler möten.

– Jag har infört en fast mötesstruktur med fyra möten per kalenderår. Ett inplanerat möte ställdes in i våras på grund av coronakrisen.

Få tar del av materialet – ännu färre tycker det är bra

Enligt Riksrevisionens intervjuer med Finansinspektionens chefer och andra nyckelpersoner finns det en levande diskussion om jäv och intressekonflikter inom myndigheten.

I rapporten står det: »De anställda anses ha en god moralisk kompass och vara fullt medvetna om vilka regler och etiska förhållningssätt som gäller. Personalen anses också vara väl medveten om vikten av objektivitet i sin tjänsteutövning.«

Sedan i juni i år finns tre dokument med frågor och svar kring mutor, bisysslor samt jäv och andra intressekonflikter. Tanken är att dessa dokument efterhand ska kompletteras med ytterligare frågor svar som identifieras och diskuteras i etikrådet.

Enligt Riksrevisionens enkät har dock ungefär bara hälften av handläggarna inom kärnverksamheten tagit del av etiska rådets frågor och svar på myndighetens webbplats och endast 15 procent anser att dessa frågor och svar utgör en värdefull informationskälla.

Kanske är ett etikråd inte nödvändigt, och är det förklaringen till rådets undanskymda roll?

Eric Leijonram ser mycket positivt på att myndigheten har ett etikråd säger att rådet bara är ett av flera verktyg som finns inom myndigheten för att diskussionen om etik ska vara pågående.

Ifrågasatta beslut

Rådet, den levande dialogen och medarbetarnas kunskap om jäv och goda moraliska kompass till trots så dyker det då och då upp fall där omvärlden ställt sig frågande till kunskaperna, dialogen och medarbetarnas moraliska kompass.

Ett exempel är 2018 när dåvarande biträdande generaldirektör och chef för bankområdet, Martin Noréus, inte gjorde någon jävsanmälan till myndigheten trots att han förhandlade om ett toppjobb på Handelsbanken. Avslöjandet gjordes av Dagens Industri. Men trots att Noréus agerande resulterade i att han under rekryteringsprocessen bibehöll ansvaret för myndighetens bankfrågor och däribland två pågående undersökningar mot just Handelsbanken så ansåg FI inte att han varit jävig. Myndigheten fann att medarbetare får handlägga ärenden om bolag där de är kallade till anställningsintervju. Något som också väckte stark kritik från jävexperter.

Vad gör etikrådet?

Om en medarbetare misstänker att hen är jävig ska personen i fråga ta upp det med sin närmsta chef. Hypotetiskt skulle medarbetaren kunna vända sig till etikrådet, men Eric Leijonram ser inte det som rådets primära uppgift.

–Det etiska rådet behandlar etiska dilemman på ett övergripande plan, till exempel ‘är det jäv om min mamma jobbar i den här banken?’ Då kan vi vägleda genom att lämna konkreta svar på hur man bör se på den frågan. Ytterst vilar regelverket på att det är den enskilde medarbetaren som måste pröva och anmäla om han eller hon är jävig i en viss situation. Anmäler någon jäv för att man uppfattar att ‘jag är jävig, jag kan inte fatta ett objektivt och sakligt beslut’, då ska man inte delta i fortsatt handläggning och beslut. Där är lagen och våra regler väldigt tydliga, säger Eric Leijonram.

Så om jag som medarbetare på FI anser att jag inte är jävig, att jag kan fatta objektiva och sakliga beslut om den bank jag jobbade på för ett år sedan, då är saken utagerad?

–Det är den enskilde medarbetaren som måste pröva om man är jävig. Men vi har också rutiner vid myndigheten som innebär att anställda som kommer direkt från ett institut, en bank eller liknande, inte arbetar gentemot institutet under en period, just för att inte hamna i en sådan situation. Tiden och förutsättningarna beror på vilken roll man har i myndigheten och en samlad bedömning av omständigheterna, säger Eric Leijonram.

Finansinspektionens regler och riktlinjer, inklusive etikrådets tre dokument, ger få eller inga exempel eller förtydliganden av vad som kan vara en intressekonflikt, jäv eller förtroendeskadande bisysslor inom FI. Det är den enskilde som ska avgöra om hen är jävig eller ej.

Den enskildes ansvar

Om anställda på myndigheten anmäler möjligt jäv och liknande är svårt att veta. Enligt Riksrevisionens rapport för myndigheten så gott som ingen dokumentation kring anmälningar eller beslut rörande intressekonflikter, om inte den enskilde medarbetaren kräver det.

Eric Leijonram är dock inte orolig.

– Jag är inte orolig att det inom organisationen finns jäv som vi inte hanterar

Kan man i dagsläget verkligen veta om allt eventuellt jäv hanteras, i och med att dokumentationen brister? 

–Ytterst så är det den enskilde medarbetaren som måste anmäla om han eller hon är jävig. Så måste det vara. Vi måste också beakta den enskildes integritet. Vi har därför hittills inte haft en obligatorisk dokumentationsskyldighet utan den har varit beroende av att medarbetaren vill att det här ska antecknas.