Vad innebär det att vara värd för Nato?

Den 25 maj kommer riksdagen att rösta om värdlandsavtalet med militäralliansen Nato. Både kritiker och förespråkare menar att Sveriges säkerhet står på spel.

Tio dagar innan valet 2014 undertecknade alliansregeringen ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Avtalet som informellt benämns »värdlandsavtalet« omgärdas av många oklarheter gällande både innehåll och på vilket sätt detta hanteras.

I korthet syftar värdlandsavtalet till att utveckla och förenkla Sveriges samarbete med Nato. Avtalet innebär att Sverige lättare ska kunna stödja och ta emot stöd från Nato vid en kris eller ett krig i Sverige eller i närområdet. Det innebär även en förenkling av regler och processer för Sverige att stå som värdland för ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter.

Under eftermälet av konflikten i Ukraina och Rysslands annektering av Krim har de borgerliga allianspartierna krävt en färdplan mot Nato och en ansökan om medlemskap. Den nuvarande regeringen är fortsatt emot ett officiellt Natomedlemskap, men använder sig av samma retorik för att rättfärdiga värdlandsavtalet. Det främsta argumentet är att Sverige, under en pågående tid av rysk aggression, inte klarar att försvara sig självt.

Kritiken mot avtalet har bland annat handlat om kärnvapenaspekten. I ett debattinlägg på Dagens Nyheter i februari klargjorde företrädare för regeringspartierna sin syn på Värdlandsavtalet i allmänhet och frågan om kärnvapen i synnerhet.

Utrikesminister Margot Wallström, försvarsminister Peter Hultqvist, Miljöpartiets säkerhetspolitiska talesperson Pernilla Stålhammar och partiets försvarspolitiska talesperson Jakop Dalunde fastställde då att kärnvapen »står för ett allvarligt hot mot både mänskligheten och vår planet« och menade att avtalet om värdlandstöd inte kommer att påverka det faktum att det inte är tillåtet att föra in eller placera kärnvapen på svenskt territorium.

Samtidigt i avtalet står att läsa att det just är »avsett att överensstämma med Natos doktrin och principer«. Enligt Natos doktrin är kärnvapen en central komponent i Natos sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar och »så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians«. Varken värdlandsavtalet eller den tillkomna departementsskrivelsen innehåller ett officiellt tillåtande för Natos kärnvapen, men inte heller några konkreta förbehåll.

Ytterligare kritik har handlat om att Sveriges militära alliansfrihet kan komma att ifrågasättas. Värdlandsavtalet ger Nato möjlighet att bedriva krig mot tredje land med Sverige som utgångspunkt, samt att använda Sverige som transitland för en fullt utrustad Natostyrka. Nato skulle även kunna upprätta baser på svenskt territorium.

Den 28 januari lade den oberoende Natoutredningen, på initiativ av Stina Oscarsson och Pierre Schori, fram sitt betänkande i frågan. Utredningen landade i att Sverige inte bör gå med i kärnvapenalliansen Nato, främst av säkerhetspolitiska skäl. Inte heller borde riksdagen besluta om det så kallade värdlandsavtalet, innan en säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna gjorts och innan frågetecknen om bland annat kärnvapen rätats ut, menar författarna.

I en Sveriges Radio-intervju om Natoutredningen menade Stina Oscarsson att Sverige i dag har en »förvirrande säkerhetspolitisk situation«. Regeringen säger blankt nej till ett Nato-medlemskap, men samtidigt har Sverige sedan 1994 ingått allt mer avancerade samarbeten med Nato. Och detta utan att ha gjort en säkerhetspolitisk analys av konsekvenserna, förklarade Oscarsson.

Ett annat argument som framfördes av Stina Oscarsson är att ett utökat Natosamarbete inte kommer att skydda Sverige mot några av framtidens största hot. Klimatet, miljöproblem, global ojämlikhet, pandemier och ökade migrationsströmmar är sådant som kärnvapen inte rår på.

Slutsatsen från både Natoutredningen och Oscarsson var att Sverige bör värna alliansfriheten. Istället för att utveckla sina samarbeten med militära allianser bör regeringen driva en politik för nedrustning och avspänning i östersjöregionen, och utveckla sin diplomatiska roll i den globala säkerhetspolitiken. Först då blir Sverige en trovärdig aktör för fred.