Våldsam repression ger protesterna i Peru ny kraft

Peru Protesterna fortsätter i Peru, sedan president Castillo avsattes i december. Det repressiva sättet att slå ned på protesterna ökar spänningen, säger Peru-kännaren Maria-Therese Gustafsson. ”Nästan omöjligt att bedriva vänsterpolitik i Peru.”

Det var i början av december som Perus sittande president sedan 16 månader, Pedro Castillo, avsattes och fängslades. Bakgrunden var att parlamentet ville genomföra en misstroendeomröstning mot honom. Reaktionen från Castillo blev ett försök att upplösa kongressen. Istället avsattes han och fängslades, anklagad för uppror.

Dina Boluarte, Castillos vicepresident, utsågs till ny president. Men protesterna som startade efter att Castillo avsatts har inte avtagit. Hittills har runt 50 människor dödats och tusentals skadats under demonstrationerna. Den nya presidenten har svarat med att utlysa undantagstillstånd.

Maria-Therese Gustafsson är docent i statsvetenskap på Stockholms universitet, och har lång erfarenhet av Peru. Hon har bland annat forskat på sociala konflikter kring naturresursutvinningen, med särskilt fokus på hur lokalbefolkningen påverkats av denna utvecklingsmodell.

Maria-Therese Gustafsson säger att protesterna har behållit, och snarast växt, i styrka eftersom regeringen har bemött demonstranterna på ett så våldsamt sätt. Men demonstrationerna handlar om läget i landet, mer än om ett ensidigt stöd för Castillo.

– Demonstranternas krav är att Boluarte ska avgå, att de ska släppa Castillo och utlysa nyval. Regeringen har inte backat på någon av de här punkterna och man har använt väldigt repressiva metoder för att slå ned protesterna. Demonstranterna kallas för terrorister, och det är infekterat eftersom landet har en historia av hur våldsamt militären slog ned på vänstergerillan Sendero Luminoso under 1980- och 90-talen, säger Maria-Therese Gustafsson.

Det som händer nu måste förstås mot bakgrund av att Perus ekonomi vuxit kraftigt de senaste 10–15 åren, tack vare massiv utvinning av mineraler, säger Maria-Therese Gustafsson. Den snabbt växande rikedomen har inte kommit befolkningen på landsbygden till del, utan främst berikat en minoritet, inte minst i huvudstaden Lima. Dessutom har gruvdriften orsakat stora konflikter, och gjort Peru till ett av de länder där gruvdriften är mest konfliktfylld i världen.

– Det politiska systemet är oerhört instabilt och svagt, och det finns i princip inga politiska partier. Inför valen sätter politiker ihop olika allianser som sedan kan vända och byta politisk inriktning snabbt, säger Maria-Therese Gustafsson.

Den här instabiliteten har gjort att Peru nu är inne på sin sjätte president på bara fem år. Rasism och klassförakt är utbrett och klyftan skarp mellan stad och landsbygd.

– Så det finns ett djupt missnöje och eftersom det saknas politiska partier att artikulera sina krav genom går man ut på gatan.

I politiken representeras eliten i Lima av Keiko Fujimoris parti, som var Castillos främsta motståndare i det extremt jämna presidentvalet. Statsvetarna Steven Levitsky (författare till How democracies die) och Alberto Vergara skrev efter valet en varnande text om Keiko Fujimoris försök att, likt Donald Trump, hävda valfusk och dessutom handgripligen försöka diskvalificera röster i Castillos starkaste distrikt.

Demonstranterna kommer främst från landsbygden och är bönder.

– Protesterna är koncentrerade till de södra delarna av Peru, och Lima. Kring Juliaca och Puno där många dödades vid protester häromdagen dominerar ursprungsbefolkningen aymara. Man protesterar mot en mångårig ekonomisk politik där landets stora resurser från naturresursutvinningen inte kommit befolkningen till del.

Men våldsamma sammandrabbningar har också skett i Lima.

– Häromdagen gick polisen in på San Marcos, ett traditionellt vänsteruniversitetet i Lima, på ett väldigt brutalt sätt och grep 200 personer.

Den nu fängslade presidenten Pedro Castillo är grundskollärare och marxist, och kommer från Cajamarca, en av de fattigaste städerna i landet, trots stora gruvor som bryter guld i närheten. På många sätt symboliserar han allt som den politiska eliten inte är.

– Att han blev vald till president hade kunnat vara ett historiskt, demokratiskt framsteg i Peru, många kände stora förhoppningar. Men han var väldigt oerfaren och har inte omgett sig med kunniga människor. Hans rörelse har ingen förmåga att genomföra sin politik, samtidigt som den konservativa högern har motarbetat honom från början, säger Maria-Therese Gustafsson.

Om Castillo hade ett brett stöd från början har han till stora delar tappat det under sitt knappt ett och ett halvt år vid makten.

– Det som händer nu är att till och med vänsterfolk från hans hemtrakter – som jag nyligen besökt – tycker att han har misslyckats och börjar dra tillbaka sitt stöd.

Castillo valdes som en tydlig vänsterkandidat, vilken roll spelar det för den situation som nu har uppstått?

– Det är nästan omöjligt att bedriva vänsterpolitik i Peru. Vänstern är så svag och fragmenterad. Men om han haft en lite starkare rörelse bakom sig så hade han förmodligen kunnat åstadkomma mer och tryckt tillbaka oppositionen.

Presidenten Dina Boluarte kallar sig moderat vänster, men Marie-Therese Gustafsson tror inte att skillnaden mellan henne och Castillo handlar om ideologi.

– När hon kom till makten allierade hon sig med militären och de konservativa, troligen i ett försök att behålla makten. Hon saknar också erfarenhet och är inte uppbackad av en stark rörelse. Trots alla påtryckningar verkar hon inte vara beredd att avgå. Först sa hon att hon skulle sitta mandatperioden ut, till 2026, men nu har hon backat och sagt att det blir nyval i april 2024.

Vad tror du krävs för att läget i landet ska bli lugnare?

– I nuläget är förmodligen ett nyval oundvikligt. Boluarte har inte den legitimitet som krävs för att leda landet. Sättet att hantera protesterna är inte förenligt med en demokrati. Men för att långsiktigt lösa de underliggande konflikterna krävs omfattande politiska och ekonomiska reformer som inte kommer att lösas med en ny regering.