Den bortglömda valfrågan: Administrationen inom vården

Vården Administrationen inom vården bara ökar. Samtidigt som antalet administratörer och chefer har blivit 36 procent fler på tre år upplever vårdpersonalen att de själva sitter med mer administration än någonsin. 

Mellan åren 2014 och 2017 har de yrkeskategorier som är viktiga för den direkta patientvården minskat, medan gruppen administratörer, handläggare och chefer har ökat med hela 36 procent.

Något som Dagens Arena tidigare uppmärksammat.

Åke Andren-Sandberg är professor emeritus i kirurgi och arbetar numera som allmänläkare på Österlen. Han har under sina 43 år inom vården sett hur klimatet och arbetsmiljön har förändrats. Sedan slutet av 1990-talet tycker han sig se en utveckling som innebär inte bara fler administratörer inom vården, men också ett större krav på dokumentation av läkarna.

– Administratörerna gör allt på basis av vad vi läkare lämnar till dem. Sedan är det ändå läkare som får implementera de nya rutinerna och strategierna. Allt det tar tid och kostar pengar som borde läggas på mer patientnära vård, säger Åke Andren-Sandberg.

Han har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet där han föreslår att man »i ett första steg måste bestämma sig för att sjukvårdsadministrationen inte får växa, och i nästa steg besluta om att kritiskt granska vilka delar av administrationen som ger ett mervärde för patienterna.«

– När de blivit 36 procent fler administratörer så har skattebetalarna inte fått 36 procent bättre eller mer effektiv sjukvård – snarare är det tvärt om. De som styr systemen vill hela tiden ha fler uppgifter. Det finns ingen ände på allt de vill ha dokumentation kring.

Åke Andren-Sandberg tror att det med stor sannolikhet går att ta bort upp till en tredjedel av den övergripande sjukvårdsadministrationen – statlig och landstingskommunal – utan att sjukvården skulle skadas.

Läkarförbundets ordförande, Heidi Stensmyren, delar bilden av att vården är tyngd av onödig administration och säger att det sannolikt går att skära i den. Hon lyfter samtidigt behovet av patient- och läkarnära administration, så som läkarsekreterare.

Under hela 2000-talet fram till 2013 har en viss typ av administratörer, strateger, handläggare och chefer ökat. Värt att notera är att den »enklare« administratörspersonalen, så som sekreterare, assistenter och kontorspersonal minskar under samma period.

Antingen har deras arbetsuppgifter försvunnit eller måste de utföras av andra, troligen handlar det om en kombination. Flera professionella grupper, så som läkare och lärare, har larmat om att de i dag måste utföra betydligt mer administration än tidigare.

När de blivit 36 procent fler administratörer så har skattebetalarna inte fått 36 procent bättre eller mer effektiv sjukvård

Sverige är inte ensam om utvecklingen. Sedan 1980-talet har den offentliga personalen i Storbritannien minskat med en tredjedel, ändå har personalkostnaderna stigit. Förklaring ligger i att en ny typ av personal som har anställts – dyrare byråkrater på chefs- och högre administratörspositioner.

– Läkarsekreterare hade på riktigt avlastat läkare och annan vårdpersonal och de hade kunnat stötta vården mer löpande. Grundtanken med de tekniska stöden och digitaliseringen är bra, men olika system som det är idag gör det hela oerhört tungarbetat, säger Heidi Stensmyren.

I Sverige finns 290 kommuner och 21 landsting/regioner, alla med eget sjukvårdssystem. Det får inte bara som konsekvens att läkare i exempelvis Skåne har svårt att hjälpa sommarpatienter som kommer från ett annat län då personalen inte kommer in i varandras system, utan Heidi Stensmyren påtalar också de skilda systemens ökade behov av egen administrativ personal.

– I Sverige har vi en förkärlek för stora organisationer som administrerar sig själva. Stordriften med 21 separata sjukvårdssystem kräver sin administration för att hållas igång. Samma sjukhus har också internt ofta olika mindre system som personalen måste gå emellan, det blir tungrott.

Heidi Stensmyren menar att när man söker framgångsrika sjukhus i världen så finner man oftare nättare organisationer, mindre sjukhus och tycker att fler oberoende entreprenöriella aktörer hade berikat den svenska sjukvården och arbetsmarknaden.

Rörande fler privata aktörer på vårdmarknaden höjs dock ett varnande finger från statsvetaren Patrik Hall. Han forskar om managementreformer, organisationsomvandling och byråkratiseringstendenser i offentlig förvaltning vid Malmö universitet.

Patrik Hall pekar på att de ökade valmöjligheterna direkt leder till mer administration och tar hemtjänsten som exempel.

– Att det i en stadsdel i Stockholm finns över 100 utförare av hemtjänst skapar en enorm administration. Då måste kommunen fixa med alla de 100 utförarna genom avtal, kontroller, uppföljning och utvärdering och administrera hela det här valsystemet som finns. Valfriheten bidrar till att öka administrationen inom vården. Det är ohållbart i längden, säger Patrik Hall.

Utvecklingen till dagens administrationsbörda tror Patrik Hall går att finna i 1990-talkrisens början då man började skala bort många »enklare« administrativa tjänster, så som läkarsekreterare, för att kortsiktigt spara pengar. Även om han tillägger att all bantning av organisationerna säkert inte var av ondo, och att det sannolikt fanns otidsenliga tjänster som behövdes plockas bort.

Digitaliseringens möjligheter hägrade också. Förhoppningarna var stora, men enligt Patrik Hall fick det inte alls det goda resultat som man förväntade sig. Istället skapade det mer administration genom upphandling och bristfällig implementering, och vård och skola blev istället tvungna att förhålla sig till privata aktörers plattformer, som inte alla gånger är anpassade efter den specifika verksamheten.

Patrik Hall tror att förklaring till utvecklingen också finns, utöver behovet av att spara pengar, privatisera och digitalisera, i individers egna drivkraft att ingå i gruppen »välavlönad administratör och chef«, och att ledningens produktion och effektivitet sällan mäts.

– De ekonomistyrningssystem som man hade på 1990-talet och till viss del har även idag, inkluderade inte ledningen. De tittade bara på “produktionen”, alltså antal patienter och elever. Tillväxten av de nya formerna av strategisk byråkrati har inte utsatts för en ekonomisk press på samma sätt. Sällan ställs frågan: Har vi råd med ännu en projektledare eller ännu en verksamhetsutvecklare?

Lösningen, finns enligt Patrik Hall, i att de ekonomiska styrsystemen måste ändras. Heidi Stensmyren och Åke Andren-Sandberg menar att det framförallt är på landstingsnivån som effektiviseringen krävs.

En som inte delar den bilden är Ulf Åkesson, förhandlingschef i Stockholms läns landsting. Han har ingen uppfattning om hur vida det generella regelverket har blivit mer krävande de senaste decennierna, men framhåller att det för patientsäkerheten är viktigt med den dokumentation och registrering som görs på sjukhusen.

– Det byggs nya sjukhus, och på så gott som varje enskilt sjukhus sker det till- och ombyggnationer. Då behövs det människor för att hantera det. Allt förändringsarbete kräver sin administration.

Men de yrkesverksamma läkarna och statsvetaren Dagens Arena har pratat med vill se en förändring. De vittnar alla om att administrationen inom hälso- och sjukvården behöver skalas ner.

– Jag har inte hört några förslag från politikerna om hur man ska komma till bukt med det här, diskussionen och förslagen fattas tycker jag, säger statsvetaren Patrik Hall.