Cecilia Malmström får fortsatt förtroende som svensk EU-kommissionär och Stefan Löfven förslår att hon kan överta portföljen med arbetsmarknadsfrågor. Men den portföljen är för viktig för att ge till en liberal, skriver Dagens Arenas Eric Sundström i en analys.
Att få någon ordning på vad S tycker i avgörande Europafrågor var inte helt lätt under vårens EU-valskampanj. Märkligast var att Socialdemokraternas toppkandidat Marita Ulvskog inte ens skulle rösta ja till ett EU-medlemskap år 2014. Det skulle räcka gott med EES-avtalet, ett rent marknadsliberalt samarbete utan politiska verktyg, tyckte Ulvskog. Om detta har jag skrivit tidigare på svenska och på engelska (sid 84).
Nyligen uttalade sig Stefan Löfven om åternomineringen av Cecilia Malmström som svensk EU-kommissionär. ”En bra kandidat och en bra person. Hon har gjort ett bra jobb som kommissionär” sa Löfven och i det har han helt rätt. Men vad gäller den portfölj som Malmström borde erhålla är det svårt att följa den socialdemokratiska tankegången.
Enligt SVT efterlyser Löfven ”en svensk portfölj där arbetsmarknadsfrågor och jobbskapande står i fokus”. Och visst har Löfven rätt i att just den europeiska arbetsmarknaden är den kanske viktigaste utmaningen för EU:s politiker just nu.
I ny rapport från Arena Idé beskriver undertecknad hur Europas arbetsmarknad har påverkats och förändrats sedan finanskrisen 2008. Utvecklingen är alarmerande. Sedan 2008 har antalet arbetslösa i EU:s 28 medlemsstater ökat med 10 miljoner medborgare, från 16,2 miljoner till 26,1 miljoner. Reallönen har legat still eller minskat i 18 av 28 länder. Sedan 2008 har nettotillväxten av jobb inom EU bara skett i form av deltidsjobb. Europafackets forskningsinstitut ETUI rapporterar om reformer, inte sällan initierade av just EU-kommissionen, som försvagar arbetsrätten och försämrar anställningstryggheten.
I det läget anser svensk socialdemokrati att EU-kommissionens portfölj om sysselsättning, socialpolitik och inkludering ska gå till en liberal som helt saknar den nödvändiga progressiva och fackföreningsvänliga profilen i arbetsmarknadsfrågor. Frågan är varför – inte minst eftersom just den portföljen närmast är att betrakta som en socialdemokratisk kronjuvel.
Kanske för att Malmström är svensk? Men kunskapen och engagemanget för jobb sitter självfallet inte i nationaliteten. I Europa finns gott om dugliga socialdemokrater som brinner för arbetsmarknadsfrågor på ett helt annat sätt än Malmström.
Kanske för att S vill att Sverige får en tung portfölj? Men varför ge bort kronjuvelen när det finns så många andra poster som är tunga och fulla av realpolitik (energi; transport) – eller som passar den utrikespolitiskt intresserade fil.dr Cecilia Malmström bättre (rättsliga frågor inklusive mänskliga rättigheter; forskning, innovation och vetenskap).
Kanske för att en klok kommissionär som inte är socialdemokrat kan få större gehör för arbetsmarknadsfrågor i en kommission som lutar åt höger politiskt? Och visst, den ungerska socialdemokraten László Andor fick inte mycket uträttat under sin mandatperiod. Men i så fall borde portföljen gå till en högerpolitiker som kommer ur den konservativa, kristdemokratiska och fackligt orienterade politiska traditionen som är vanlig på kontinenten.
För oss som är såväl vänster som EU-vänner är den socialdemokratiska linjen i Europafrågor alltjämt inte helt lätt att begripa.
Uppdatering:
Johan Danielsson, EU-utredare på LO, har via Twitter gjort undertecknad uppmärksam på hur Cecilia Malmström stödde den så kallade urpsprungslandsprincipen när EU:s tjänstedirektiv diskuterades (minns turerna kring ”Bolkensteindirektivet”). När jag googlade den debatten, som var en enormt viktig strid för Europas progressiva och hela fackföreningsrörelsen, hittade jag en text från 2005 skriven av Aftonbladets dåvarande ledarskribent Mats Engström.
Engström beskriver förhandlingarna om tjänstedirektivet 2005 som ”en klassisk strid mellan höger och vänster”. Han framhåller att ”Folkpartiets Cecilia Malmström är en av dem som hånat fackets oro för tjänstedirektivet”. Han påpekar vidare att Malmström ”jublade efter inre marknadsutskottets omröstning” om just ursprungslandsprincipen (här är FP:s pressmeddelande från 2005).
Därmed framstår det som än mer konstigt att S anser att Malmström ska få en portfölj med arbetsmarknadsfrågor. Intressant nog är Aftonbladets ledarredaktion anno 2014 av samma åsikt. ”Det bästa vore en [post] inom sysselsättnings- eller arbetslivsområdet. På detta område är det viktigt med kunskap om den nordiska kollektivavtalade arbetsmarknadsmodellen som tidigare EU-kommissioner knappast förstått sig på” skrev Aftonbladets ledarsida nyligen.
En oväntad analys givet samma ledarsidas tidigare beskrivning av Malmströms åsikter om Europas arbetsmarknad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
