Analys Valrörelsens mest omdebatterade frågor borde gynnat högerblocket, men tycks inte göra det. Ångestsuckarna från det moderata partikansliet blir bara tyngre. Men kriget, det verkar nästan bortglömt.
Valrörelsen är inne i slutspurten och redan nu går det att dra några tydliga slutsatser. Den ena avhandlades av Jesper Strömbäck i hans debutkrönika här i Dagens Arena.
Han konstaterar att valdebatten har fokuserat på repressiva förslag och ett utmålande av invandrare som uteslutande ett problem för det svenska samhället.
Den andra slutsatsen är också lätt att dra: kriget i Ukraina har blivit en marginaliserad fråga.
Inte i de svenska medierna. Där skapar kriget fortfarande en del rubriker, även om det förstås inte är på samma nivå som i våras. I skrivande stund, när jag snabbt scrollar mig igenom de stora tidningarnas sidor, ser jag nyheter om ukrainska framgångar i öst och nya militära stöd till regeringen i Kyiv.
Men i valdebatten? Nästan ingenting.
Men kanske är väljarna smartare än vad valdebatten antyder
Det är en gammal sanning att dagordningen i en valrörelse kan avgöra hela valutgången. Om debatten handlar om miljöfrågorna gynnar det miljöpartiet. Skulle det mot förmodan handla om klassklyftor skulle det gynna vänsterpartierna.
Årets val har, inom den bredare ramen att bara betrakta invandring som ett problem, också handlat om gängkriminalitet, elpriserna och regeringsfrågan, alltså vilket av blocken som har enklast att komma överens och bilda regering efter valet.
Vad de två första frågorna beträffar borde de gynna högerblocket varje dag i veckan. Lag och ordning har länge varit just högerns paradnummer och enligt Demoskop är det Sverigedemokraterna som har det så kallade ”sakägarskapet” i just den frågan. 28 procent av väljarkåren anser just Sd har bäst politik där. Det intressanta är att Socialdemokraterna i dag är på tredje plats med 20 procent, bara 3 procentenheter efter Moderaterna. Det kan också förklara varför det stora fokus som i dag ligger på kriminaliteten inte ger större utslag i väljaropinionen.
Elpriserna är delvis av samma karaktär. Inte för att högern skulle vara särskilt kända för att hålla nere elpriserna utan för att höga elpriser väcker ett missnöje som skulle kunna drabba en sittande regering. Ingen jämförelse i övrigt men det finns många exempel från omvärlden där missnöje med bensin- eller elpriserna eskalerat och skapat väldiga proteströrelser mot det politiska systemet som helhet.
Rimligen var det rädslan för att tappa mark på just energipolitiken som gjorde att Socialdemokraterna plötsligt lät mer positiva till att bygga ny kärnkraft.
Men kanske är väljarna smartare än vad valdebatten antyder. Kanske inser de att elpriserna faktiskt är kopplade till det krig som knappt nämns i valrörelsen. Kanske blir det därför inte avgörande för partivalet.
När det kommer till regeringsfrågan såg det länge ut som att högerblocket skulle gynnas även av den frågan. Nooshi Dadgostars och Annie Lööfs bataljer om vem som ska kunna förhandla med vem och vilka partier som ska ingå i en ny mitten-vänsterregering såg under ett par veckor faktiskt ut att vara på väg att skänka bort regeringsmakten till Ulf Kristersson.
Men nu framstår det allt tydligare att osämjan är minst lika stor till höger. Först kom den omtalade bussturnén, där partierna på högerkanten skulle resa runt till kärnkraftverk.
Inte för att bada i reaktorvattnet, som Ulf Adelsohn en gång föreslog, men väl för att propagera för mer kärnkraft.
För Liberalerna, som kan tänka sig att stötta en regering som är beroende av Sverigedemokraterna, blev detta för mycket. Gärna regeringssamarbete, men sätt oss förbanne mig inte i samma buss!
Nu verkar ingen riktigt veta hur en blå-brun regering kommer att se ut. Liberalerna får helt uppenbart inte vara med. Men Sverigedemokraterna? Ännu oklart, och knappast en fråga där förtroendet för högerblocket ökat. Dessutom är de uppenbart oense, om allt från a-kassan till nivån på biståndet och vilken roll public service ska ha. Och så kom opinionsundersökningarna som visar att Sd är på väg att bli största parti på högerkanten. Och man kunde höra över hela Stockholm hur ångestsuckarna blev tyngre på det moderata partikansliet.
Så i de frågor som faktiskt debatteras i valrörelsen är det fortfarande jämt skägg mellan blocken, trots att allt borde tala för att de skulle gynna högern.
Men kriget … det pratar ingen om.
Det som ändå är orsaken till inflation och elpriser. Det som i ett slag kastat om hela den europeiska säkerhetsordningen. Det som fått Sverige och Finland att ansöka om medlemskap i Nato.
Dessutom ett krig som i allra högsta grad fortfarande pågår. Lika blodigt. Lika brutalt.
Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa varför valrörelsen inte handlar mer om säkerhetspolitiska analyser, samtal om Sveriges vägval.
För vi kan väl inte redan ha tröttnat och placerat in kriget i det vardagliga flödet av nyheter vi inte längre bryr oss om?
Jesper Bengtsson, är chefredaktör för Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
