Vem är ansvarig?!

Nästa steg i regleringen av internet kommer att sätta sökljuset på internetleverantörerna. Det hävdas i diplomatpost som har läckts till Wikileaks. Dagens Arena förklarar vad som avses med den tekniska termen ”operatörsansvar”.

Regelverken som reglerar internet utgör en snårskog. I Sverige och Europa regleras nätet av ett antal EU-direktiv – en del införda och en del ännu inte färdigförhandlade – tillsammans med nationella lagar, traditioner och internationella avtal. Olika skrivningar kan tolkas på olika sätt – och kan ibland komma i konflikt med varandra. Att svara på vad som faktiskt gäller är inte lätt. Internets regelverk håller i detta nu på att växa fram och konsolideras. De lagar och regler som slås fast de närmaste åren kommer förmodligen att gälla för decennier framöver.

Efter Ipred-direktivets införande och den fällande domen i Pirate Bay-målet kommer det svenska justitiedepartementet att rikta in sig på frågor om ”operatörsansvar”. Detta enligt den läckta amerikanska diplomatpost som Dagens Arena nyligen skrev om.

Men vad är egentligen ”operatörsansvar”? Bakom den tekniska termen döljer sig en av Internets stora framtidsfrågor.

”Utkräva ansvar”
– Om vi har en utveckling där allt mer av våra liv sker på internet, där allt fler företag förväntas agera på nätet enligt lagar och regler – då tycker jag att det är ganska osunt om den som drabbats av en överträdelse inte på något sätt kan utkräva ansvar eller få rättelse.

Den som talar är Johan Axhamn, doktorand i juridik vid Stockholms universitet. Ordet att lägga på minnet är ”ansvar”.

Operatörsansvar innebär, lite förenklat, att de som förmedlar access till internet – som Telia, Bredbandsbolaget eller Com Hem – också ska ta ett ansvar för vad som förmedlas i deras ledningar. Varje dag skickas mängder med olagligt och nedsättande material över internet. Samtidigt är det mycket svårt att komma åt illegala fildelare, få upprättelse när du har blivit förtalad, eller ta bort kränkande bilder. Där borde internetleverantörerna kunna göra mer.

Ungefär så resonerar förespråkarna för ökat operatörsansvar som Johan Axhamn. Nyligen skrev han en rapport för upphovsrättsorganisationen Netopia där han utvecklar argumenten.
– Utgångspunkten måste vara att samma regler ska gälla på internet som i den fysiska världen, till exempel om vilka yttranden som är olagliga. Och då bör det också finnas effektiva sanktioner mot den person som gör olagliga yttranden, säger han.

Johan Axhamn tänker sig att it-leverantörerna i framtiden kommer att upprätta någon form av uppförandekoder för sina kunder. Men han menar samtidigt att det inte räcker.
– Det bör också vara möjligt att efter beslut av domstol kunna kräva att en operatör filtrerar sitt nät eller blockerar visst material, som en hemsida med olagligt innehåll, säger han.

”Då blir det inte längre internet”
Christopher Kullenberg, författare till boken ”Det nätpolitiska manifestet”, är en av Sveriges flitigaste nätdebattörer. Han är allt annat än positiv till idéerna om att lägga ett ökat ansvar på internetleverantörerna.
– Operatörsansvar innebär en aktiv övervakning och blockering av internet, och då blir det inte längre internet, säger han.

Det låter dramatiskt. Men Kullenberg är inte ensam om att oroa sig för att leverantörerna ska hamna i fokus. Karl Sigfrid, moderat riksdagsledamot, menar att de principer som internet hittills byggt på är hotade.
– Det som är den stora faran är att hela idén med det öppna internet skulle raseras. Vi är tillbaka till den gamla situationen att om man vill ha något sagt så måste man ha godkännande från någon debattredaktör. Och nu skulle i så fall leverantörerna få ungefär samma roll, säger han.

Ju mer leverantörerna pressas att ha koll på vad som passerar genom deras nät, ju fler krav som ställs på att de ska blockera vissa sidor – desto mer försiktiga kommer leverantörerna själva att bli, enligt kritikerna.

Patrik Hiselius, ansvarig för samhällskontakter på Telia Sonera, tycker att stora principiella frågor står på spel.
– Vi kan inte börja bedöma innehåll, vare sig det handlar om The Pirate Bay, Falun Gong, eller något politiskt parti. Annars hamnar vi i en situation som e-handelsdirektivet ville undvika. Att privata aktörer får bestämma över vad som får finnas på nätet, säger han.

Flera exempel i Europa
En snabb utblick över Europa visar att it-leverantörer redan delvis hålls ansvariga för innehållet i de nät de förmedlar.

Det land som förmodligen har gått längst i Europa vad gäller operatörsansvar är Frankrike. Sedan hösten 2009 kan de franska internetleverantörerna bli tvingade att stänga av användare från nätet, om dessa upprepade gånger har laddat ned upphovsrättsskyddat material. Kritiker av lagen menar att leverantörerna nu på förhand kommer att försöka minska viss typ av trafik i sina nät.

2007 beordrade en domstol i Bryssel en belgisk internetoperatör att filtrera bort trafik som innehöll upphovsrättsskyddat material. Ett annat exempel är Italien, där man för fyra år sedan förbjöd internetleverantörer att visa utländska spelföretags hemsidor. Efter att skivbranschens intresseorganisation Ifpi i Danmark vunnit i domstol över danska Telenor blockerades The Pirate Bay av flera av de största danska internetleverantörerna.

Också på hemmaplan har leverantörer hamnat i skottgluggen. Sommaren 2009 beslöt Stockholms tingsrätt att internetleverantören Black Internet skulle sluta leverera kapacitet till Pirate Bay – annars hotade vite på en halv miljon kronor. Bakgrunden var att en antal amerikanska filmbolag stämt männen bakom fildelningssajten.

I många länder – däribland Sverige – sker det dessutom en frivillig filtrering av nätet när det gäller material som visar sexuella övergrepp på barn. De flesta stora internetleverantörerna i Sverige blockerar ett antal sidor där det finns barnpornografi.

Många väntar på EU-domstolen
Just nu väntar flera länder i unionen på att EU-domstolen ska uttala sig i ett antal konkreta rättsfall. Högsta domstolen i Sverige har till exempel begärt ett förhandsavgörande av EU-domstolen i ett av de första svenska Ipred-målen. Anledningen? Den svenska Ipred-lagen kan strida mot bestämmelser i datalagringsdirektivet, som Sverige ännu inte har infört. Tills EU-domstolen har yttrat sig kommer förmodligen inga svenska domstolar att ta upp nya Ipred-ärenden.

Samtidigt som EU-domstolen dröjer med sina definitiva uttolkningar av EU:s regler framförhandlas nya direktiv och avtal. Hur regelverket i slutändan kommer att se ut och fungera är förstås omöjligt att säga. Johan Axhamn ser dock tydliga tecken på att internetoperatörerna nu kommer att hamna allt mer i centrum.
– Vi har ju både Ipred och datalagringsdirektivet. Så vi går i riktning mot ökat operatörsansvar, det är tydligt. Den som följer utvecklingen på EU-nivå ser också att EU-kommissionen signalerar att den står beredd att vidta ytterligare åtgärder, säger han.

Också Christopher Kullenberg tror sig ha en klar bild över den närmaste tidens utveckling.
– Ipred, The Pirate Bay och allt det andra var på sätt och vis grunden. 2011 kommer att vara it-leverantörernas stora år, säger han.