Vem bär bördan för inflationen – företagen eller löntagarna?

Industrins löneavtal var det högsta någonsin. Ändå är reallönen tekniskt sett sänkt, samtidigt som många företags vinster ökar. Vem är det egentligen som tar bördan för inflationen? 

Sista mars sattes det som kallar märket i avtalsrörelsen. Märket blev det högsta värdet i industriavtalets historia – 7,4 procents ökning under kommande två år. Industrins löneavtal sätter traditionellt normen för de andra branschernas löner. Det argumenterades för en stor höjning då inflationen mer eller mindre ätit upp de senaste 10 årens reallöneökningar. Andra menade att för höga lönehöjningar istället skulle driva på inflationen ytterligare.

Detta sker samtidigt som priser ökar och många företags lönsamhet likaså. Vinstandelen i svenskt näringsliv är historiskt sett hög, något Arena Idés chefsekonom Elinor Odeberg, tycker att det pratas om för lite i inflationsdebatten.

— Det har varit väldigt mycket fokus på lönerna. Det är inte löntagarna som har drivit på inflationen utan det utbudsproblemen som kom ur pandemin och kriget i Ukraina som har orsakat den här situationen, säger Elinor Odeberg.

Ökade priser och minskad tillväxt

Vem som tar smällen för inflationen går att diskutera. Elinor Odeberg menar att det är löntagarna, konsumenterna, som gör det i och med höjda priser och låga reallöner. Hon menar att företagen vältrar över sina ökade kostnader på priserna istället för att ta av sina marginaler. Något som görs mer eller mindre utan att ifrågasättas.

Albin Kainelainen, generaldirektör för Konjunkturinstitutet, menar att båda parter drabbats av inflationen. En analys Konjunkturinstitutet gjort visar att företagens prishöjningar följer samma kurva som deras kostnader.

— Även företagen bär en börda, de lider också av prisökningen. Och löntagarna kommer på sikt att återta det de förlorat under de här två åren, säger Albin Kainelainen.

Något de båda är eniga om är att energikostnaderna varit en bov i inflationen. Elpriserna står för 50 procent av alla prisökningar.

— Energi har ju inte alltid varit en helt fri marknad. Man kan ju diskutera huruvida man borde ha ett större politiskt ansvar för att hålla elpriserna låga till exempel, säger Elinor Odeberg. 

Inflation bekämpas via höjda räntor, för att minska samhällets köpkraft. Detta ska i sin tur leda till att företagens incitament att höja priser ska försvinna. Finns det ingen som har råd att lägga så mycket pengar på en vara, kommer priset att sänkas.

— Det är väldigt viktigt att få ner inflationen, det betyder tyvärr att minska tillväxten. För att priserna ska sänkas måste färre på marknaden vara villiga att betala högre priser. En konsekvens av det är högre arbetslöshet, säger Albin Kainelainen.

Företagens ansvar

Elinor Odeberg anser att det sätt inflationer bekämpas känns bakvänt. Hon menar att istället för att sänka köpkraften borde företagen göra kompromisser med sina vinstmarginaler, samtidigt som politiken måste riktas in på att lösa utbudsproblemen.

— Räntan är ett väldigt trubbigt verktyg för att bekämpa inflation. Att det är via efterfrågan som vi får ner inflationen. Företagen måste göra kompromisser med sina vinstmarginaler och vara med och ta ansvar för att inflationen ska gå ner, säger hon. 

Hon menar att andra frågor bör ställas i en inflationsekonomi och att för mycket ansvar läggs på löntagaren.

— Hur ser företagens prissättningsmakt ut? När är det mer marknad och mer konkurrens som behövs? När är det staten som behöver kliva in och ta ett ansvar för att inte alla kostnader ska landa på oss löntagare. Det är inte heller bra om sunda företag som skapar arbetstillfällen går omkull på grund av till exempel höga energipriser och på det höjda räntor, säger Elinor Odeberg. 

Under onsdagen hölls ett seminarium om just denna fråga ordnat av Arena Idé. Medverkade gjorde Elinor Odeberg, Albin Kainelainen samt Daniel Lind, forskningsledare Facken inom industrins produktivitetskommission. Du kan se det i efterhand på Arena Idés Facebook.