KOST Vi äter fel sorts mat sett till både vår hälsa och livsmedelssystemets klimatpåverkan. Och det krävs politiska krafttag för att få en tillräckligt snabb omställning.
Det finns ett stort intresse från svenska konsumenter för att äta mer växtbaserat och hälsomässigt riktigt, men förändringen av matkonsumtionen går för långsamt. Det krävs politiskt beslutade styrmedel och tydliga politiska målsättningar, ansåg expertpanelen under ett SNS-seminarium om att skapa hållbara livsmedelssystem.
– Vi har färre undernärda i världen, men även fler överviktiga. Vi äter fel sorts mat som inte är näringsriktig och som påverkar de planetära gränserna, alltså de stora hållbarhetsutmaningar vi ser framför oss. Det är möjligt att producera hälsosam och klimatmässigt bra mat så att det räcker för alla, men det kommer att kräva stora förändringar genom hela livsmedelskedjan, säger Therese Lindahl, filosofie doktor i nationalekonomi och forskare inom ekologisk ekonomi vid Beijerinstitutet.
Hon konstaterar att även om vi skulle bortse från klimatpåverkan från livsmedelssystemet så kostar hälsoeffekterna i bland annat det svenska samhället otroligt mycket pengar.
– Om vi tittar på utvecklingen i Sverige äter vi nästan 55 kilo kött per år. En hälsosam diet enligt forskningsrapporten EAT Lancet är maximalt 30 kilo per person och år och Livsmedelsverket rekommenderar maximalt 15 kilo. Det visar att vi står inför en väldigt stor förändring, säger Lindahl, som även är en av författarna bakom Konsumentverkets rapport Hållbara val av kött – konsumenternas möjligheter att agera hållbart på den svenska köttmarknaden som släpptes under måndagen.
Även FN:s klimatpanel IPCC har granskat klimatförändringarna i relation till den globala markanvändningen och konstaterat att utsläpp av växthusgaser från matproduktion måste minska. Cirka 10 procent av de globala utsläppen av växthusgaser kommer från jordbruket, 25 procent om även energianvändningen och avskogningen när ny jordbruksmark bryts räknas in – och upp emot 37 procent när hela livsmedelssystemet inkluderas. Samtidigt måste den mark som används för produktion av mat i Sverige och övriga världen förbli just produktiv, eftersom klimatförändringarna kommer att leda till att skördarna globalt minskar.
– Hållbara jordbrukssystem handlar om att vi måste hitta sätt att förvalta markresurserna: jord, vatten, djur och växter. Det handlar om att hitta en lagomnivå där vi säkrar produktionen även på lång sikt. Om vi producerar väldigt intensivt och får ut mycket mat per hektar har det en ganska låg klimatpåverkan, men det kanske utarmar jorden så att vi på sikt behöver använda gödning och bekämpningsmedel – som påverkar den biologiska mångfalden, säger Elin Röös, biträdande lektor i miljösystemanalys för livsmedel inom Sveriges lantbruksuniversitet.
För svensk del handlar ”lagomnivån” enligt Röös om att titta på produktionsnivån specifikt för varje gård: Vad ger bäst utdelning och lägst påverkan på miljö och klimat i just det här lantbruket? Men i utvecklingen av ett långsiktigt hållbart jordbruk behöver det finnas en riskfördelning för kostnaden som bärs upp av hela livsmedelskedjan. I dagsläget är det inte lantbrukarna som står med vinsterna, de har snarare svårt att klara sig på vad den egna gården ger.
– Ska vi ställa krav på lantbrukarna måste det betala sig. Alla i kedjan måste göra sin del för att få ett skifte, från livsmedelshandlarna ner till producenterna, menar Röös.
Dessutom är Sverige långt från självförsörjande på de livsmedel som vi skulle behöva välja i större utsträckning sett till både hälsa och klimatpåverkan.
– Vi importerar frukt och grönt i väldigt stor utsträckning, där skulle det behövas ordentliga satsningar för att vi ska bli självförsörjande. Det är olyckligt att vi lägger ner odlingsmark i Sverige och sedan importerar livsmedel som produceras på mark som avskogats i tropiska klimat, där det finns en extremt mycket större biologisk mångfald att bevara.
I detta krävs ett tydligt ledarskap från politiskt håll, anser Elin Röös. Både i fråga om tydliga målsättningar för en hållbar och utökad svensk livsmedelsproduktion och i att besluta om politiska styrmedel som skatter och subventioner kopplat till olika typer av livsmedel.
– Vi har inte 30 år på oss, läget är så enormt akut att alla insatser är viktiga. Jag upplever att det satsas på alla fronter, men att det är väldigt tyst från politiken.
Ett arbete för att förändra beteendet hos enskilda konsumenter och påverka hela livsmedelskedjan att agera mer hållbart behövs, men kommer att gå för långsamt, menar hon. Det var en synpunkt som delades av övriga expertpanelen, där bland annat behovet av tydligare lagstiftning lyftes fram.
– I diskussionerna kring hållbarhet blir det lätt så att bara näringslivet lyfts fram som ansvariga, men politiken kan ta ett större ansvar. Man kan till exempel lagstifta om vilken information som måste ges om ursprung för kött på restaurang och vi skulle kunna gå ännu längre i märkningen av livsmedel i handeln. Det skulle till exempel underlätta om det fanns lagstiftning om att bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU inte får ha använts på importerade produkter, säger Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood och tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet.
Johan Jörgensen, grundare av nätverket Sweden Foodtech, lyfte en annan aspekt: Vem har makten över algoritmerna och den persondata som på sikt kommer att styra ännu mer av våra matinköp? Redan i dag handlar millenniegenerationen, den generation som föddes under perioden mellan 1980 och 2000-talet, 60 procent av sina kläder online. Det är bara en tidsfråga innan även en stor del av matinköpen sker digitalt, menar han.
– Insikten om att makten över algoritmerna även innebär makten över maten behöver bli en politisk fråga. Och det kommer inte att vara svenska bolag som står för innovationerna, vi kommer att importera mycket av de innovativa produkterna och tjänsterna, säger Jörgensen.
Internationella jättar som Amazon kommer att leda den tekniska utvecklingen inom matkonsumtion, menar han. Och där kommer data insamlat om var och en av oss, big data, att konkret påverka hur vi äter.
– Jag har en bakgrund inom tech och har sett hur alla de stora industrierna förändrats, men stod med gapande mun för några år sedan när jag insåg hur stor matindustrin är och vilken mördarmaskin den är för planeten. Och så finns det absolut ingen svensk teknikutveckling och innovation i det här systemet. Det är en katastrof, säger han, och fortsätter:
– Mat i Sverige är en landsbygdsfråga, trots att den borde vara tvärsektoriell. Vi borde ha en matminister i Sverige som jobbar över alla områden för att vi ska få ett hållbart och hälsosamt matsystem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
