»Vi gör vad som krävs för att rädda våra barn«

NYHET De har alla fått avslag på sina asylansökningar. Nu sittstrejkar 50 barnfamiljer från Afghanistan på Norra Bantorget i Stockholm. »Vi sitter här tills politikerna lyssnar på oss« säger Shgofa Barez.

På den fjärde dagen kom regnet. Det blöter ner familjenätverket Liv utan gränsers banderoller och får barnen som lekt nedanför Brantingmonumentet att ta skydd under träden i ett hörn av torget. Det hjälper inte, allt blir blött. Men regn kommer inte att få familjerna att ge upp.

– Vi sitter här tills politikerna lyssnar på oss, tills allmänheten ser vad som väntar för våra barn i Afghanistan. Vi vill att den svenska regeringen ser hur situationen är där, kvinnor och barn har inget värde i Afghanistan, vi har inga rättigheter, säger Shgofa Barez, med tolkhjälp av Benjamin Fayzi från Ensamkommandes Förbund.

Hon är en av tre kvinnor från Junsele utanför Sollefteå som arrangerat sittstrejken på Norra Bantorget. Intresset för att delta har varit stort, så stort att de fått säga nej till barnfamiljer som vill strejka eftersom det inte finns sovplatser ens för de som redan är på plats.

– Vi vågar göra den här manifestationen eftersom Sverige är ett land där det finns mänskliga rättigheter, också för kvinnor. Och vi kommer inte att ge upp. Vi kommer att göra vad som krävs för att rädda våra barn, jag hungerstrejkar om det får politikerna att lyssna, säger Shgofa Barez.

En av hennes söner försvann under flykten, någonstans mellan Turkiet och Grekland. 17-åringen har fortfarande inte kunnat hittas. Familjens 3-åring är född i Sverige och 9-åringen går i skola i Junsele. Ett liv långt bort från Kabul som är familjens hemort i det som är världens näst farligaste land för kvinnor enligt Thomson Reuters Foundations rapport för 2018.

– Migrationsverket säger att vi kan återvända till en annan stad än de som är farligast. Men vart ska vi ta vägen? Det sker bombdåd där hela tiden, det finns inga delar av landet som är helt säkra. Barn skadas och dör där. Förra veckan dog skolbarn i ett bombdåd i Ghazni.

Migrationsverket anser att delar av Afghanistan är tillräckligt säkra att utvisa människor till. I det senaste rättsliga ställningstagandet är hela landet markerat som antingen drabbat av inre väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar.

– Jag önskar att regeringen förstod vad det innebär för just de här familjerna, säger riksdagsledamoten Christina Höij Larsen (V).

När Dagens Arena besöker Norra Bantorget sitter hon under ett paraply och pratar med familjen Majidi från Mellansel, en liten ort några mil från Örnsköldsvik. Det är inte första gången hon är på plats för att stödja afghaner som sittstrejkar för att stoppa utvisningar från Sverige. Och säkerligen inte sista heller, menar hon.

– Den tillfälliga asyllagen, och nu förlängningen av den, skapar den här situationen. Lagen tar bort humanitära och synnerligen ömmande skäl för asyl. Jag vill att vanliga människor ska förstå att det finns barnfamiljer som riskerar utvisas till det som är ett av de farligaste länderna i världen, till en av världens allvarligaste konflikter. Jag tror det finns många som inte förstår det, att familjer med barn inte får skydd i Sverige, säger hon.

Regeringen har valt att lyssna på de som är rädda, menar Christina Höij Larsen.

– Det politiska samtalet i dag handlar om att hela tiden prata om ”suspekta unga män”, om kriminalitet och brottslighet och en avhumanisering av människor, och väldigt lite om de som sitter här, om utsattheten de här kvinnorna och barnen lever i. Jag undrar var kvinnor och barn finns i diskussionen i en regering som kallar sig feministisk, i ett land där barnkonventionen ska bli lag, säger hon.

Nätverket Liv utan gränser har tillstånd att manifestera till 19 juli, men enligt familjerna på plats kan det bli aktuellt ansöka om att få sittstrejka längre än så.