”Vi måste få veta att mensskydd är säkra”

MENSDAGEN Det är svårt att koppla underlivsbesvär till mensskydd, även om de mycket väl kan vara en starkt bidragande orsak. ”Det saknas standarder som visar hur mensskydd påverkar kropp och miljö” säger mensforskaren.

Det tas som självklart att det finns en standardisering för mensskydd, med oberoende tester av allt från kemikalier till miljöpåverkan.

– Jag har intervjuat hundratals personer och alla utgår från att det finns en branschstandard och oberoende testning av mensskydd. Men nej, det finns inte, säger Louise Klintner, doktorand vid Ekonomihögskolan inom Lunds Universitet.

Hon arbetar med en doktorsavhandling som ska vara klar nästa år om varför det finns en avsaknad av standarder eller regleringar av mensskydd.

– Precis som alla andra produkter som vi bär i eller nära kroppen är det viktigt att veta hur de påverkar oss och miljön, att vi vet att det finns oberoende tester som säkerställer att de inte kan skada oss. Det är därför det behövs reglering i en branschstandard.

Klintner har intervjuat mängder av experter som obstetriker och barnmorskor i arbetet med avhandlingen och märkt en återkommande problematik: Eftersom det inte finns någon reglering, är det svårt att koppla samman användningen av mensskydd med vanliga underlivsproblem.

– Jag tror absolut att mensskydd kan vara en orsak till besvär i underlivet. Men det är väldigt svårt att veta eftersom de inte testas ordentligt. Och det är väldigt vanligt med felanvändning av tamponger.

De flesta menstruerande livmoderbärare är medvetna om att det kan leda till tampongsjukan (TSS) att ha inne en tampong för länge. Men ofta stannar kunskapen där.

– Få verkar exempelvis veta att det är viktigt att använda rätt storlek på tampongen, så att den fylls ordentligt och inte dras ut när den är för torr. En för torr tampong kan ge fiberavlossning, eftersom det inte finns standarder kring hur mycket fibrer produkterna får släppa ifrån sig. Det i sin tur kan ge små, små fissurer i slemhinnan som gör användaren mer receptiv för infektioner som bland annat svamp.

Läs mer: Expertens råd: Så blir jobbet mens-anpassat

Grundproblemet i allt detta är att det finns ett stigma och en tysthetskultur kring mens, menar Louise Klintner. Det pratas inte om vare sig mens eller mensskydd.

– Det pratas om det här när kvinnor blir sjuka, som när det larmades om TSS. Men sedan blir det tyst.

En standardiseringsprocess måste inledas från de företag som säljer den här typen av produkter. Men intresset har varit ljumt från mensbranschens stora spelare.

– Jag väckte frågan 2016 och fick Sis (Svenska Institutet för standarder) med mig ganska snabbt. Essity, ett av de största företagen i branschen, sade sig vara positiva. Men sedan har inget hänt. Och processen måste inledas av företagen, det är ett frivilligt åtagande.

Att mensskydd som i dagsläget bedöms under generella produktsäkerhetsdirektiv i Europa och Sverige tycker inte Louise Klintner är tillräckligt för hygienartiklar som används så intimt som menskoppar, bindor och tamponger. Den här typen av kroppsnära produkter ska testas på ett oberoende sätt och regleras därefter, anser hon.

Kemikalieinspektionen gjorde en tillsyn av mensskydd 2017 som visade att det inte finns anledning till oro gällande kemikalier. Men det testet var en engångsföreteelse, inte del av en löpande kontrollfunktion. Och en sådan krävs, anser Louise Klintner.

– Det enda som verkar ha effekt är press från konsumenterna, att användare blir arga och ställer krav på industrin och regeringen. Jag kan tycka att det är ett väldigt grundläggande krav. Vi måste få veta att mensskydd är säkra, det ska inte finnas någon tvekan.