”Vi ses både som flummare och Bror duktig”

ANALYS. Vänsterpartiet är duktiga på att skriva interpellationer och debattartiklar. Vilket inte minst märks på årets utspel i Almedalen. Samtidigt lider partiet av imageproblem. Och glappet mellan politiken och de potentiella väljarna bara ökar.

Det var galghumor som präglade Vänsterpartiets framtidsdiskussion med Ali Esbati och Ida Gabrielsson i tältet i Almedalen. Kommentarer som: ”Det är faktiskt inte bara keramiker och bibliotekarier som röstar på oss” och: ”Vi ses både som flummare och Bror duktig – det sämsta av två världar” lockade till skratt. Men bakom en uppsluppen stämning döljer sig en betydligt tristare verklighet.

Vänsterpartiet är i kris. Partiet har backat i tre val i rad och ligger i dag under fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna. Vänstern har en partiledare som öppet ifrågasätts av allt fler och en partiorganisation som stelnat i sina former och präglas av interna stridigheter.

Ali Esbati sammanfattade läget med att konstatera att situationen ser ”väldigt bekymmersam ut”. Och många är nog de Vänsterpartister som håller med honom. Efter det senaste valet tillsattes en framtidskommission som fick uppdraget att ”vända på varje sten”. Kommissionen leds av Ida Gabrielsson och ska presentera sitt slutbetänkande till kongressen som hålls nästa år.

Både Ali Esbati och Ida Gabrielsson påpekade att Vänsterpartiet är duktiga på att skriva interpellationer och debattartiklar, men samtidigt har förtvivlat svårt att nå ut med budskapet till väljarna och omsätta retoriken i praktik. Och speciellt till de grupper vars intressen de i första hand ser sig företräda: LO-kollektivet, invandrare, kvinnor.

Partiets debattalang visade sig inte minst i dagens utspel på DN-debatt. Där levererades förmodligen det mest konkreta politiska förslaget hittills under Almedalsveckan. Vänsterpartiet ger där sex förslag på hur de 12 miljarder som ett femte jobbskatteavdrag kostar kan användas istället.

Partiet föreslår att alla under 25 år ska ha rätt till gymnasieutbildning, ökad satsning på banunderhåll för tågtrafiken, upprustning av miljonprogramsområdena, införandet av en vårdplatsgaranti, subventionerad vidareutbildning för sjuksköterskor, mer pengar till förebyggande hälsoarbete inom primärvården och ett höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar.

Det är inga dåliga förslag. Och Vänsterpartiet uppmanar också kollegorna i det rödgröna samarbetet att tillsammans snickra ihop ett gemensamt förslag. Partiet framstår i dag som den främsta tillskyndaren för det rödgröna samarbetet. Det är dock tveksamt om Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som båda har vinden i ryggen, kommer att nappa.

I övrigt handlade Vänsterpartiets framtidsdiskussion mest om att partiet inte lyckats anpassa sig till de stora politiska skeendena: den ekonomiska krisen i eurozonen, nedmonteringen av välfärden, fackets och arbetarrörelsens minskade makt och den framväxande främlingsfientligheten.

Dessutom präglades diskussionen påtagligt mycket av Vänsterpartiets imageproblem. Ali Esbati konstaterade att partiet har en loser-stämpel och jämförde partiet med den smarta tönten i en collegefilm:
– Men Vänsterpartiet kan, liksom tönten i filmen, mot slutet förvandlas till den coola med gott hjärta. Men det är ett manus vi själva måste skriva.