Kostnaderna för personlig assistans har exploderat. I jakten på förklaringar har fokus ofta hamnat på assistansberättigade som fuskar till sig pengar. Men mycket tyder på att kostnaderna drivs upp av företag som jagar högre vinster.
När lagen om assistansersättningen (LASS) drevs igenom 1993 utgick beslutsfattarna ifrån att den skulle kosta mindre än 3,4 miljarder kronor per år, omräknat till dagens penningvärde.
Det var en grov felbedömning. Sedan mitten av 1990-talet har kostnaderna växt kraftigt, och landade på omkring 25 miljarder kronor förra året.
1990-talets kanske största frihetsreform blev alltså en kostnadsbomb.
Antalet personer som får personlig assistans har fördubblats sedan 1998, medan antalet utförda assistanstimmar har tredubblats. Samtidigt har schablonersättningen från Försäkringskassan ökat mer än snittlönerna för personliga assistenter.
De senaste åren har Försäkringskassan på regeringens uppdrag försökt strypa utflödet av skattepengar genom att jaga funktionshindrade som ansetts lura till sig ersättning. Men som i fallet med sjukförsäkringen slår åtstramningen bredare än så.
– Det finns en jättestor oro bland brukarorganisationer att diskussionerna som nu pågår om bedrägerier ska inskränka rättigheterna, sa Therese Karlberg på Försäkringskassan nyligen till Ekot.
En av de drabbade är MS-sjuke Göran Klarén, tidigare ordförande i brukarkooperativet GIL. Nyligen skar man ner hans assistanstimmar med en tredjedel, vilket har gjort livet jobbigare och resulterat i att hans fru måste ta mer ansvar för omsorgen.
– Den allmänna stämningen har blivit hotfull, säger han. Media har gått hårt åt oss assistansberättigade och anklagat oss för fusk, och det är regeringen som driver på.
Han tycker att diskussionen hamnat snett och att alldeles för lite gjorts åt ett annat problem, nämligen de stora vinsterna i branschen.
”Privata assistansföretag skapar värde för skattebetalarna”, skriver Sveriges största assistansanordnare Humana på sin hemsida. Ett påstående som ligger i linje med löftena om högre effektivitet och kostnadsbesparingar som följde med konkurrensutsättningen av välfärden. Den omtalade SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser, från 2011, slog dock fast att konkurrensutsättningen varken lett till högre effektivitet eller lägre kostnader.
Kostnaderna för personlig assistans har tvärtom exploderat de senaste 15 åren, samtidigt som de vinstdrivande företagens andel av kakan växt från 25 till 45 procent.
En studie vid Lunds universitet har visat att brukare med vinstdrivande företag som assistansanordnare har väsentligt fler timmar än de med kommunal anordnare (18 procent).
Kan det vara så att de privata företagen driver på efterfrågan i syfte att tjäna mer pengar? Ja, vinstintresset är en viktig förklaring som ofta förbisetts, menar Thomas Agdalen på Inspektionen för Socialförsäkringen.
– Jag tycker att vi har visat att det driver upp kostnaderna, säger han.
”I systemet finns starka incitament för företagen att få in flera timmar och brukare i verksamheten”, skriver IFS i en rapport från 2012. Många assistansföretag erbjuder brukarna ”juridisk hjälp” gentemot Försäkringskassan, och enligt Thomas Agdalen finns det en klar risk att assistansbehoven överdrivs systematiskt.
– Ju fler timmar man får in, desto mer vinst gör man, säger han. Volymen blir så värdefull.
Humana har 20 anställda jurister som ”hjälper” brukarna med ansökningar och överklaganden. ”Om vi ser att det finns anledning att agera så hjälper vi dig att göra en ansökan om ett beslut som motsvarar dina behov”, skriver man på hemsidan.
Rapporten från Inspektionen för Socialförsäkringen döms dock ut av Humana. ”I direkt motsats till vad IFS påstår bidrar de privata företagen till att skattebetalarna får mer valuta för sina pengar”, hävdar man i en replik.
– Den typ av felaktiga slutsatser som sprids genom ISF-rapporten gagnar ingen, säger Humanas VD Per Granath. Tvärtom skapar den bara oreda på marknaden.
Men för Göran Klarén har det redan blivit oreda. Han menar att han och andra med verkliga och omfattande assistansbehov fått ta smällen när marknaden löpt amok.
– Jag hoppades att myndigheterna skulle titta på problemen med vinsterna och sätta stopp för missförhållandena, men det blev inte mycket av det. Det måste finnas en rimlighet, men det har tydligen blivit helt okej att göra så stora vinster.
Läs samtliga delar i Kent Wernes granskning av vinsterna inom handikappomsorgen:
Därför ska riskkapitalbolagen i handikappomsorgen granskas
Riskkapitalbolagen tar över handikappomsorgen
Assistansbranschens guldgossar
Humanas vd försvara vinsterna
Så gör riskkapitalbolagen vinst på funktionsnedsatta
“Vinstintresset driver upp kostnaderna”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
